Ätstörning

Jaha, så var det söndag kväll. Jag hatar söndagskvällar =(. Hatar att vara ensam, att bli lämnad ensam efter helgen. Tänk om jag skulle få bo med T, vad underbart det hade varit. Kvällar med T.

LCHF-konferensen var bra igår. Önskar bara att alla jag känner hade varit där ^^. Särskilt min syster som har cancer. Lyssnade på en urolog som forskade på prostatacancer. De hade kommit fram till att prostatacancer (liksom många andra cancerformer) beror (bla) av det metabola syndromet (alltså livsstilen kan ge cancern). Högt insulin verkade vara en återkommande faktor, liksom för lite D-vitamin. Här är en sammanfattning av konferensen som någon som var där och lyssnade har skrivit ner på sin blogg.

Det är livsfarligt att äta godis, chips och läsk m m. Särskilt som vi dessutom proppar i oss andra kolhydrater. Nästan allt vi äter är ju kolhydrater nu för tiden! Jag vill aldrig mer äta något onaturligt efter detta. Och jag vill gå på många fler liknande konferenser =). Man blir så peppad, och samtidigt sorgsen. Peppad att leva hälsosamt, men arg och ledsen över att så få förstår hur onaturligt det är att äta pasta och bröd varje dag...

Och fettskräcken som vi blivit ilurade sen skolan, som är en bluff! Mättat fett är inte farligt! Det finns inget vetenskapligt underlag för det! Antagligen är det fettskräcken som gjort att USAs befolkning har ökat i vikt lavinartat de senaste 26(?) åren.. och även resten av västvärlden börjar ju gå åt samma håll =/. Kanske kanske börjar trenden faktiskt vända i Sverige. Smörförsäljningen har börjat öka igen, och fetmaepidemin har faktiskt avstannat!

Jaja, jag rekommenderar iaf ALLA som är det minsta intresserade av folkhälsa, eller sin egen hälsa för den delen, att gå in på www.kostdoktorn.se och läsa tills ögonen blöder ;-). Jag fick t o m prata med min idol, kostdoktorn, igår =). Han var såå himla trevlig och försökte verkligen svara på mina frågor så att jag var nöjd. Hans föreläsningar är kanon. Han kör på vetenskap och står inte och dillar om något han inte kan underbygga med fakta. Precis i min smak. Och Skaldeman hehe! Fasen vad rolig han var! En riktigt rolig föreläsare.

Sen kom T iaf ♥. Han fick vänta här på att mamma och jag skulle hinna hem från Sthlm. Vi drack lite vin, hade sex och somnade sen. Idag har jag gråtit ganska mycket. Det är så sorgligt alltihopa. T vill verkligen att det ska vara slut mellan oss nu och det gör så ont =(. Jag älskar honom! Jag vill vara med honom! Jag vill att allt ska kännas bra och att det ska fungera. Men det gör inte det. Det var iaf jätte jätte jätteskönt att han kom hit. Det har varit så skönt att prata utan att bråka. Skönt att förstå och skönt att bli omhållen och kramad av jordens snällaste, bästa och förstående människa. T mår inte bra när han är med mig. Han har mått bättre nu när vi gjort slut. Jag förstår honom för jag har ju märkt hur det har varit, och jag har inte heller gillat det.

Jag önskar bara att det inte var så! Jag önskar att det kunde försvinna. Att jag kunde må bättre, om det kunde hjälpa? Jag önskar att vi kan hitta tillbaka till varandra igen om några månader. Det är väl jättedumt att hoppas på det =(. Det bästa vore väl om jag bara försökte inse att det är slut mellan oss nu. Men jag kan bara inte det! Jag kan inte! Jag vill inte!!! Jag älskar honom! Jag vill vara med honom. Jag vill bo med honom. Jag vill flytta till honom och skaffa barn med honom. Jag vill vara med honom resten av livet. Jag vill lära känna hans familj bättre, jag älskar dom. Jag vill vara barnvakt till hans systers barn.

Hur ska jag bara kunna ge upp hoppet då???

Det värsta är väl att jag bara skjuter upp problemet. Skjuter upp sorgen. Om vi träffas då och då i höst trots att det är slut, och plötsligt träffar han en ny tjej.. Hur blir det då? Då kommer jag ju dö av sorg och saknad! Det är väl bättre för mig att bryta kontakten nu? Innan det blir värre? Innan det känns värre?

Men hur ska jag kunna det?? Hur ska jag kunna stå emot att träffa T? Det kan jag inte. Det vill jag inte! Jag älskar att vara med honom! Jag vill ta tillvara varje lite chans jag får nu. När jag för en gångs skull vet vad jag vill, ska jag stå emot det då? Något jag älskar, något jag tycker om? Jag vill följa med T till ett outletcenter han har varit på. Det är ju t o m han som vill att jag ska följa med dit. Jag tror dessutom att vi kan ha trevligt ihop nu. Nu när vi inte är tillsammans.. Kanske för att jag känner att han inte är min längre =(. Då kan jag inte vara så elak och dum. Det svåra är ju om jag fortfarande kommer att vara kär i honom och han inte är det i mig längre. Då är det ju lättare för honom att bara ses då och då för skojs skull, så länge han inte har en annan flickvän då förstås. Men hur blir det med mig? Kommer jag brytas ner totalt av det?

Det är så svårt =(. Jag vill inte att det ska vara så här! Jag vill inte att han ska må dåligt p g a mig. Jag önskar att vi kunde må bra tillsammans.