Ätstörning

Jag mår inte bra. Jag vill inte existera just nu. Trodde det var den 25e imorn, men det är det ju inte, det är den 24e! Hur ska jag då kunna börja om!? Dessutom kommer vår konsultchef med fika då... sen är det våffeldagen på torsdag.. och sen är det ju påsk nästa vecka! Det innebär att alla konsultbolag skickar en massa korgar med godis till jobbet. Jag hatar påsken. Jag hatar allting.

Var så glad i förmiddags. Hade inte ont i magen, skrattade och hade kul.. och dum som jag är så messade jag min pojkvän... Istället för att skriva trevliga sms tillbaka fick jag höra att han blir sur när jag är glad/kåt/flörtig eftersom jag har varit otrogen och han börjar tänka på det då..

Sen kände jag bara att jag ville gå hem och gråta. Drack en jävla kopp choklad på 3-fikat också och fick asont i magen. Åt en banan också, men tror ändå det var chokladen som gjorde att magen gjorde uppror. Kanske inte var den heller. Kanske bara är så att min mage är evigt förstörd nu och det är dags att skita i det här jävla pisslivet. Åt dessutom alldeles för mkt till lunch. Mådde illa och skulle helst velat gå och spy... men jag gjorde inte det (skulle ju ändå hetsäta idag ^^).

Nu sitter jag här med 1,5 kg choklad, kikärter, frukt och funderingar på att göra scones.. mår illa, har ont i magen, gråter och önskar att jag var död. Ändå tänker jag inte sluta äta.

Mamma ringde på här igår. Jag hatar henne för det. Det finns inget värre än när nån ringer i telefonen eller på dörren när jag mår dåligt. USCH. Kändes lite bättre när jag pratade med henne i morse och hon fattade att jag kanske inte hade lust att öppna när jag hetsäter eller spyr.... och hon förklarade att hon hade råkat vara på ett möte i närheten och bara tänkte passa på att säga hej... Men jag hatar det ändå. Jag hatar allt och alla.