Samma visa igen
Jag orkar inte mer!!!! Usch, gråter så fort jag börjar skriva. Måste äta mer och sen spy. Med bebisen i magen och allt. Jag önskar jag fick dö nu. Bara ramlade ihop och dog.
Jag kan inte vara ensam och jag vill inte vara ensam!! Hur kan T bara lämna mig här? Jag klarar mig ju inte själv. Jag hatar livet. Varför måste man klara sig själv??????? Varför kan man inte få vara två och slippa allt ansvar själv?
T åkte tidigt imorse. Igår var vi på sjukhuset i sex timmar! Först ultraljud och gynundersökning kl nio och sen fick vi en tid hos en kurator kl två, så vi stannade kvar och både fikade och lunchade på sjukhuset.
Igår var bebisen ganska exakt sex veckor och fem dagar gammal. Vi fick se ultraljudsbilden och man kunde se hjärtat som slog för fullt! Dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk... ♥. Jag älskar det lilla hjärtat som VI har skapat tillsammans helt utan planering eller vetskap. Det lilla livet ville verkligen bli till. Hur ska jag kunna ta bort det??
T vill inte ha barn än. "Vi kan ju göra ett nytt om ett par år om vi vill." Vi har inte varit tillsammans ett år ens och dessutom är förhållandet verkligen ostabilt. Vi (jag) bråkar ju jämt, är elak, och vi är nära att göra slut typ varje helg =/. Ingen bra grund att skaffa barn på kanske.. det tycker inte jag heller. Jag vill inte heller ha barn nu. Det är för tidigt i förhållandet. MEN nu är det som det är och jag vill inte göra abort heller!
Jag hatar beslut. Jag kan aldrig bestämma mig. Det är ingen skillnad nu. Svåra beslut, viktiga beslut, lätta beslut, allt är lika svårt för mig. Jag hatar det! Jag vill inte! Önskar jag kunde få missfall eller dö eller vad som helst för att slippa ta beslutet! Två veckor har jag på mig att bestämma mig (vi att bestämma oss..), så att jag kan göra en medicinsk abort, om jag väljer abort.
Gick aldrig till jobbet igår. Kändes som vi hade viktigare saker att tänka på mellan och efter läkar- och kuratorbesöken. Idag var första jobbdagen efter Idreveckan och den var jobbig! Har mått illa större delen av dagen och jag stod knappt ut sista timmen =(. Mådde så dåligt och ville bara hem.
Gick och handlade och nu har jag ätit 4 port pannkaka med sylt och glass, massa mackor med smör och ost, te, vatten, mjölk. Ska äta lite till nu och sen spy. Har inte spytt på hela mars + några dagar, så detta är naturligtvis en besvikelse och ett misslyckande.
Jag orkar inte börja igen! Jag mår så dåligt! Jag får väl försöka sjukskriva mig och flytta till T, men det vill jag inte heller. Vill ju ändå ha ett jobb. Mår bra av det och jag trivs på jobbet. Varför varför varför måste jag hålla på så här!?!?!?!??!?!?!?!?!?!!!!!!!!!!!!!??
Jag kan inte vara ensam och jag vill inte vara ensam!! Hur kan T bara lämna mig här? Jag klarar mig ju inte själv. Jag hatar livet. Varför måste man klara sig själv??????? Varför kan man inte få vara två och slippa allt ansvar själv?
T åkte tidigt imorse. Igår var vi på sjukhuset i sex timmar! Först ultraljud och gynundersökning kl nio och sen fick vi en tid hos en kurator kl två, så vi stannade kvar och både fikade och lunchade på sjukhuset.
Igår var bebisen ganska exakt sex veckor och fem dagar gammal. Vi fick se ultraljudsbilden och man kunde se hjärtat som slog för fullt! Dunk, dunk, dunk, dunk, dunk, dunk... ♥. Jag älskar det lilla hjärtat som VI har skapat tillsammans helt utan planering eller vetskap. Det lilla livet ville verkligen bli till. Hur ska jag kunna ta bort det??
T vill inte ha barn än. "Vi kan ju göra ett nytt om ett par år om vi vill." Vi har inte varit tillsammans ett år ens och dessutom är förhållandet verkligen ostabilt. Vi (jag) bråkar ju jämt, är elak, och vi är nära att göra slut typ varje helg =/. Ingen bra grund att skaffa barn på kanske.. det tycker inte jag heller. Jag vill inte heller ha barn nu. Det är för tidigt i förhållandet. MEN nu är det som det är och jag vill inte göra abort heller!
Jag hatar beslut. Jag kan aldrig bestämma mig. Det är ingen skillnad nu. Svåra beslut, viktiga beslut, lätta beslut, allt är lika svårt för mig. Jag hatar det! Jag vill inte! Önskar jag kunde få missfall eller dö eller vad som helst för att slippa ta beslutet! Två veckor har jag på mig att bestämma mig (vi att bestämma oss..), så att jag kan göra en medicinsk abort, om jag väljer abort.
Gick aldrig till jobbet igår. Kändes som vi hade viktigare saker att tänka på mellan och efter läkar- och kuratorbesöken. Idag var första jobbdagen efter Idreveckan och den var jobbig! Har mått illa större delen av dagen och jag stod knappt ut sista timmen =(. Mådde så dåligt och ville bara hem.
Gick och handlade och nu har jag ätit 4 port pannkaka med sylt och glass, massa mackor med smör och ost, te, vatten, mjölk. Ska äta lite till nu och sen spy. Har inte spytt på hela mars + några dagar, så detta är naturligtvis en besvikelse och ett misslyckande.
Jag orkar inte börja igen! Jag mår så dåligt! Jag får väl försöka sjukskriva mig och flytta till T, men det vill jag inte heller. Vill ju ändå ha ett jobb. Mår bra av det och jag trivs på jobbet. Varför varför varför måste jag hålla på så här!?!?!?!??!?!?!?!?!?!!!!!!!!!!!!!??
Kommentarer
Trackback
