På väg hem

Sitter i bilen på väg hem nu. Har inte blivit mkt bloggande i Idre =P, knappt nåt internetande överhuvud taget. Har mått illa varje dag, men inte så illa att jag spytt. Har inte hållit mig till strikt LCHF heller som jag hade tänkt fr o m den 1 mars. Har ätit morötter, fruktsallad, liite chokladpudding, lite kladdkaka, lite chips och liiiite kexchoklad. De andra har ju typ vräkt i sig onyttigheter, så det känns inte så farligt alls faktiskt. Jag bryr min inte. Däremot är jag livrädd för hur det blir nu när jag kommer hem. T stannar hos mig till tisdag morgon tror jag. Jag ska på ultraljud (för att kolla vilken vecka jag är i) och gynundersökning på måndag, så då ska han följa med. Vi måste ju betsämma oss för hur vi ska göra med den här satans graviditeten.. Abort eller behålla. Suck.

Det var 48 unika besökare här i måndags, bara så ni vet ;-). Kul tycker jag!
Kram ♥

Kommentarer
Postat av: ninni

Jag skickar Varma tankar och styrka till dig i ditt svåra beslut!

2010-03-06 @ 15:15:21
Postat av: Mia

Vilken svår sits du är i. Men om några år, månader eller till och med veckor så har du på något sätt tagit dig ur et här. Jag känner igen mig så mycket i dig, och lider därför med dig. Jag kämpar också med mitt förhållande till mat, och har gjort en abort. Önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt.



Du finns i mina tankar, även fast vi aldrig setts. Maila mig om du vill.

2010-03-07 @ 11:02:50
Postat av: pussel

Tack söta!

2010-03-07 @ 20:06:56
URL: http://pussel.blogg.se/
Postat av: Caroline

Hej. Har suttit och läst dina inlägg i flera timmar. Och du är så fruktansvärt lik mig i beteende och tankar så det är sjukt. Kan du inte maila mig? kanske kan vi hjälpas åt...

2010-03-09 @ 16:19:41
Postat av: Anonym

Nej jag har min mens som vanligt...bara lite oregelbunden...brukar slå på 1-1,5 vecka.

Såg att du var gravid....du är väl bulimiker om jag förstått rätt?

2010-03-09 @ 21:00:42
URL: http://livetutanmatimagen.blogg.se/
Postat av: elina

jag ber till gud att ni inte behåller barnet.

det jag har läst hittils..

du är så långt ifrån frisk,du är sjuk och behöver hjälp.

Du pendlar i ett och samma inlägg mellan att skriva att du älskar livet i din mage och sedan att du ej vill vakna mer.



snälla bli frisk först.



många stora kramar.

2010-03-09 @ 23:57:41
URL: http://volcanic.devote.se
Postat av: Cy.

Det jag skriver nu kan låta kallt, men det är skrivet ur den oföddes perspektiv. Det finns en sak som överglänser allt annat i just den här frågan tycker jag, inget barn ska behöva födas till världen utan att ha föräldrar, oavsett antal eller kön, som kan sörja för dess väl och ve så gott den förmår, dels under graviditeten och efter att barnet fötts. Barnet har inte bett om att bli till.



Kan du nära barnet på allra bästa sätt under en graviditet? Barnet bygger upp doft- och smakpreferenser redan under fostertiden, äter du inte efter bästa kunskap du har (och du har god kunskap om vad som är bra och nyttig mat) så prime:ar du barnet att exempelvis föredra sötade saker som född. Barnet ska få de bästa av förutsättningar, att låta föda fram ett nytt liv är så pass allvarligt och stort att detta liv inte förtjänar annat än det bästa. Kan du hålla dig hetsätningsfri och spyfri under hela graviditeten? Kan du nära dig med precis så mycket energi som behövs och behålla den?



Man vet även att moderns mående påverkar barnet, om och när du är väldigt upprörd eller ledsen, sörjer eller lider så utsöndrar din kropp stresshormoner, och barnet påverkas utav detta. Det är inte rätt att låta barnet bli buret när man inte mår bra (och inom spannet "bra" räknas förstås, hyffsat, bra, jättebra, och även mindre bra, men inom rimliga kvantiteter).



Det här är stora frågor!



Är du redo att kunna ge ett nytt liv allt det denne behöver? Är ni två om det eller kommer du i så fall att bli ensam? Är du upplagd för att ge av dig själv i minst 18 framöver, dag som natt och alltid själv hamna i andra rummet? Ett litet barn ska alltid sättas i första rummet, något annat vore oförsvarligt.



Jag förstår att du inte vill avsluta det hjärta som börjat slå, men vad värre vore, att låta barnet möta världen utan att ha de bästa av förutsättningar du kan ge det! Det är här man får avgöra och väga dessa två möjliga verkligheter mot varandra.



Du förstår säkert precis vartåt jag lutar med det här inlägget, och vad jag tycker är det rätta. Jag fick i ett upprört läge veta att jag var ett oönskat barn och att mina föräldrar egentligen inte var redo för mig. Jag önskar inget annat barn råka få höra eller komma till på det sättet! Det är enormt tungt att veta att hela ens existens egentligen kom vid "fel" tidpunkt. Ett barn förtjänar att vara planerat, längtat efter och förberett för så bra det överhuvudtaget går, med de förutsättningar man som individ har.



I mina ögon så är du är en klipsk och stark kvinna. Du har både intelligens, empati och goda egenskaper med dig, jag vet ju faktiskt vem du är och tycker mig kunna säga lite om det, även om jag bara känner dig över internet. Du har dock inte den bästa av miljöer att erbjuda för detta ofödda liv, än. Jag är övertygad om att du kan erbjuda barnet mycket bättre livschans och förutsättningar (att vara frisk och fri från ätstörningar, ha ett fast jobb och sann och djup kärlek i din närhet, antingen via familj, djur eller partner), och eftersom att du kan det, och möjligheten till att erbjuda något bättre finns, ska du inte nöja dig med den situation du har nu som grund för att bli mor.



Beslutet ligger i dina händer, men jag hoppas att du i första hand tänker ur barnets perspektiv. Något annat vore orätt. Det är inte ett lätt beslut, det är absolut inte det jag menar. Som jag förstår det av det du skriver är det ett mycket stort och tungt beslut, och jag vet inte alls hur det känns eller är. Jag har förvisso varit i lika situation, men för mig var beslutet lätt så jag vet ju inte hur det känns för dig. Men det beslut jag tog är jag stolt över och det var rätt där jag befann mig i livet då. ♥

2010-03-10 @ 19:48:21
URL: http://cyadeh.blogspot.com/
Postat av: pussel

Hej Cy och tack för din långa vettiga kommentar!



Jag har tänkt på allt du skriver och jag skulle ju önska att allt vore perfekt, vilket det (nästan?) aldrig är.



Jag vet att jag skulle älska detta barn över allt annat på jorden och jag är övertygad om att jag skulle bli en bra mamma (och T en bra pappa! oavsett om vårt förhållande håller eller inte).



Däremot är jag orolig över mitt psykiska mående. Jag TROR att jag skulle må bättre om jag behöll det, både p g a barnet och glädjen av att följa dess utveckling och p g a att jag skulle försöka flytta ihop med T så fort som möjligt. Men jag skulle ju aldrig kunna garantera det.



Det jag tänker på mest nu är att om jag väljer abort känns det som att jag kommer hata mig själv, att jag kommer ångra mig och tycka att jag tog fel beslut.. Samtidigt som jag tror att jag kommer må sämre än sämst vet jag att det inte är rätt att välja att behålla barnet bara p g a att jag skulle må sämre annars.. =(



Att göra abort känns fruktansvärt hemskt, ett "naturligt" missfall känns inte alls lika hemskt av nån anledning. Det är väl just att bestämma över naturen som känns fel. Det är inte jag som ska bestämma sånt här =/.



Åh gud låt mig få SLIPPA VÄLJA!!!

2010-03-11 @ 22:42:30
URL: http://pussel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0