Hemma igen
I förrgår natt var jag ett monster. Höll mamma och T vakna halva natten. Hotade att döda dom, slogs, grät och hade sönder saker. Mamma ringde psyk t o m. Visste inte vad hon skulle göra =/. Inte jag heller.
Konstigt att T fortfarande är kvar. Han ligger här nu på sängen och han säger att han älskar mig. Idag har varit en nästan OK dag. Mina känslor är inte trevliga, men jag lät T åka iväg med några kompisar och jag har fått lite gjort här hemma. Planterat om blommor, tvättat, diskat och städat lite. Ätit för mkt, men inte alldeles för mycket, inte hetsat och inte spytt!
T vill att jag ska följa med honom till hans föräldrar den här veckan. Det är sista semesterveckan för oss båda nu. Jag vill nog helst stanna hemma. Hemma, ensam, ifred. Samtidigt känns allt så hopplöst och meningslöst. Jag kommer ju knappast ha roligare här, ensam. Jag vill röja i min lägenhet. Slänga all ondödig skit jag samlat på mig. Rensa garderoben, lämna in hälften av alla mina saker till Myrorna ^^. Men frågan är om det är det jag kommer göra om T lämnar mig här ensam. Det kan ju bli hets resten av veckan också. Eller överätning utan kräkning. Då dör jag. Då vill jag dö.
Jag vägde 60,7 kg idag. Har gått ner lite nu under semestern, som vanligt. Ingen hets och lagom med mat. Så skulle det alltid vara. Men måendet har varit katastrofalt. Outhärdligt för både mig, mamma och T.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte fortsätta jobba, jag vill inte flytta, jag kan inte se någon framtid som lockar, jag kan inte se någon framtid alls. Varför kan jag bara inte må bra? Varför kan jag inte må som jag gjorde första året i gymnasiet? Då var jag lycklig. Det tror jag iaf. Sen dess har det bara gått utför. Kan det vända nu? Kan det vända? Ska det vända? Fortsätter det att bli sämre eller bara stannar av här i meningslösheten då måste jag våga ge upp.
Det är mysigt att umgås med mina syskonbarn, jag älskar dom. Det är mysigt att umgås med släkt, familj och vänner. Varför räcker inte det för att vara glad och trivas med livet? För mig verkar det inte hjälpa. Allt känns ändå grått. Svart. Jag vill bli glad och lycklig eller sluta att existera. Hur fan ska jag lyckas med något av det?? Jag vet inte och jag orkar inte. Godnatt.
Vet du själv vad som hände efter gymnasiet som gjorde att det gick utför?
Fortsätt kämpa! Det finns ju vissa som lever med depressioner väldigt länge, men blir av med dem sedan. Jag tror på dig.
Hej fina Pussel!
Jag har varit inne här förut och skrivit långa, peppande kommentarer. Du är inte ensam vännen! Jag lovar - det finns så många av oss som kämpar dagligen med våra ätmönster och våra känslomässiga mönster. Det jag ville säga var att det finns så otroligt många verktyg för att bli av med den här sjukdomen som du inte har fått tillgång till än. Mycket därför att traditionell sjukvård inte verkar förstå att bulimi är ett symptom och inte sjukdomsorsaken i sig. Det har du nog klurat ut själv vid det här laget - frågan är ju bara var all ångest, sorg, hat och självförakt kommer ifrån? Den har en orsak, den är inte vad DU ÄR egentligen och det går att bota.
Så här kommer ett par boktips. Kolla upp dem på antingen Adlibris eller leta efter på ditt bibliotek. Utvärdera och känn efter själv i maggropen vilken som passar dig, eller kanske du vill ha allihop! Oavsett om du gillar att läsa eller inte så är det här böcker som har största potential att förändra sättet du ser på dig själv, på din sjukdom, framförallt på livet - för alltid. Vet du, det kan jag lova :-). Köp, låna eller stjäl, det är värt det - du är värd det!
1. Jane E. Latimer, "Beyond the food game - a guide to healing emotional eating" (på eng dock, men hyfsat lättläst, mycket bra om psykologiska, känslomässiga orsakerna till varför vi äter och varför det är så svårt att sluta, men också hur man ska gå tillväga för att ändå göra det, mycket braaa bok!)
2. "Förstå dina känslor - att läka sig själv inifrån" Minerva-Li Louise (mycket bra för att, som den heter, förstå sina känslor och förstå varför man har dom, den inger hopp och värme^^.)
3. "Du kan hela ditt liv" Louise L. Hay (fantastisk bok enligt mig, den innehåller många sanningar - och man får många aha!-upplevelser. Bara läs den med ett öppet sinne!)
4. "Att välja glädje" Kay Pollack (inte fått så mkt hjälp av den personligen då jag bara läst den flyktigt men den innehåller allt det jag lärt mig genom andra böcker, och den är otroligt populär)
5. "Matmissbruk" (en äldre bok som inte finns att köpa längre men som borde finnas på ditt närmsta bibliotek, mycket skrivövningar där man kan utvärdera och lära känna sitt missbruk och sin historia för att kunna hjälpa sig själv, men innehåller som den första boken jag nämnde massor av värdefull info om matmissbruk och varför vi utvecklar det, vilka känslor som ligger i grunden och så vidare.)
6. "Healing från visdomens Källa - hela ditt sinne, hela ditt liv" (en mycket fin och klok bok med visdomsord man kan slå upp för många olika specifika känslor - ilska, sorg, bitterhet, ensamhet, förvirring etc. Otroligt tröstande!)
7. "The Heart of the Soul - emotional awareness"
(Återigen sanningar. Vi är så mycket mer än vi tror, vi kan så mycket mer än vi anar.)
Tre till böcker som jag vill nämna men inte läst själv är "Living Binge Free" av Jane E. Latimer igen, "Hungerflickan" av Hillevi Wahl och "Women, food and god" av Geneen Roth (också på engelska). Jag har som sagt inte läst någon av dom själv men jag känner på mig att dom är riktigt bra :-).
Och jag vet, en gång i tiden brukade jag också vilja spy på hur puttenuttiga titlar det är på självhjälpsböcker. Men det är en känsla som har övergått i tacksamhet och fascination över att det finns så otroligt mycket hjälp och visdom där ute - om man lyssnar, letar och öppnar sitt hjärta.
Kram till dig - Ta hand om dig pussel!
Pärlan: Jag tror att jag fick ökad aptit av p-piller jag började med då, vilket gjorde att jag gick upp i vikt, ville banta osv..
Johanna: Tack så jättemkt för alla boktips!! Vissa har jag hört talas om, andra inte. Vill helst läsa allihop, men som det är nu tror jag inte jag kommer att läsa någon =(. (Det blir inte av bara..) Men bara att ha din lista är ju iaf ett steg på vägen!
