Feb. 11, 2010 ca kl: 22.30

Idag hade jag tänkt att jag ev skulle klara en "omstart", men jag kände redan igår att jag inte var helt bestämd. När jag velar funkar det inte, jag måste ha bestämt mig helt och fullt och k ä m p a. Hade lite tacochips kvar och bröd... Det funkar bara inte. Så ikväll har det blivit resten av tacochipsen, salsa, mackor med massa smör, ost, tomat och gurka, te med grädde,  0.75 cl vaniljglass med kakao och ganska mkt vispad grädde. Ska spy strax.

Jag mår så jäkla dåligt.

Svar på kommentarer:

bella: läs info om LCHF på tex den här sidan: http://www.kostdoktorn.se, eller den här: http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika

Jenny Bergström: Att göra andra saker när hetssuget kommer har jag försökt med. Lagt mig på sängen bl a, men hetskänslan har inte gått över. Jag kan diskutera i huvudet hur länge som helst "ska jag eller ska jag inte". I flera timmar, ja t o m dagar(!). Känslan och tankarna försvinner inte förrän jag hetsäter, först efter det kan jag slappna av och få bort tankarna och känslan (ångesten?).

Äta regelbundet hjälper inte. Jag hetsäter ändå om jag är ensam. Kvällarna funkar inte. Jag bestämmer mig redan på jobbet trots att jag inte är ett dugg hungrig eller sugen. Tvångstankar styr så mkt, tex att det måste vara ett "bra" omstartsdatum.

Jag sa till T redan i höstas att det antagligen skulle spåra ur igen nu när han flyttade. Allt jag byggt upp tillsammans med honom under hösten raseras nu =(. Jag sa både till honom och till min terapeut att jag vägrade att det skulle bli så här igen, med hetsätningar varje kväll. Ändå sitter jag här och vågar (vill?) inte ta livet av mig.

Det enda som hjälper mig är att ha någon hos mig hela tiden, eller åtminstone större delen av tiden hemma. Jag är nästan helt säker på att jag skulle bli jättebra av att få bli sjukskriven och flytta till T. Även om han är på jobbet på dagarna tror jag att jag skulle klara mig när jag vet att jag slipper vara ensam på kvällen och får äta middag tillsammans med honom. Samtidigt vill jag fortsätta jobba och känna att jag klarar någonting och leva normalt. Jag trivs ändå på jobbet. Frågan är bara om det blir min död, för jag orkar bara inte med den här skiten längre. Särskilt inte nu när det bara blir värre och värre igen.

Åhh allt känns så hopplöst! =(

Kommentarer
Postat av: Caroline Pettersson

Hjärtevän, våga sök hjälp! Jag gjorde det och har aldrig mått bättre. Sen måste du komma ihåg att du är inte ensam, vi e fler och tillsammans kan vi kämpa oss till ett friskare liv. Du klarar det inte på egen hand. Du är inte mer än människa! Jag känner inte dig men det gör ont i mig när jag läser om hur jobbigt du har det. Jag försöker tänka såhär.. Första gången jag hetsåt och stoppade fingrarna i halsen så hade jag ett val precis som jag har ett val nu,jag väljer att leva utan att hetsäta och spy! dock har jag mina downs med men är påväg till ett liv utan ätstörning.. Det finns så mycket annat roligt att lägga ner energi på än att hetsäta och kräkas efter.. Försök komma på varför du hetsäter och börja i den änden, det är värt det!



Hör gärna av dig! Tillsammans kan vi ta oss ur det!

Mvh,

Caroline

2010-02-18 @ 02:15:15
Postat av: Anonym

Jag känner så igen mig när du säger att du bestämmer dig på jobbet. Jag kan från när jag börjar till när jag slutar jobbet gå och fundera på vad jag kan köpa med mig hem, vad jag kan och ska vräka i mig när jag kommer hem. Det är helt sjukt, jag hatar det! Jag kan bara ha omstarter på måndagar eller lördagar, idag är en sådan dag..och jag är fast besluten på att jag ska klara det! Lycka till!!

2010-02-22 @ 11:49:39
URL: http://flowersbloomforhim.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0