Stressad
Usch jag orkar verkligen inte mer! Jag sitter här och gråter, jag är förtvivlad och ingen hjälper mig!
Hade telefontid med min läkare på NPU igår och han sa att det kanske kunde vara så att min nedstämdhet på kvällarna beror på att Concertan går ur kroppen. Det var jag som föreslog det, han vet ju inte hur förjävligt jag mår efter jobbet. Jag kan inte berätta det. Kan inte förklara hur hemskt det är. T tror mig inte heller. Han fattar inte. När jag sa att det antagligen är medicinen som påverkar mig sa han typ "men så var det väl förut också" och menade att jag mått lika dåligt innan medicinering. Jo, visst har jag mått dåligt och varit förtvivlad några ggr, men inte så här VARJE jävla kväll!!
Det tror jag inte iaf. Kommer inte ihåg. Hatar allting. Grejen är att även om jag nu tror att det är Concertan som går ur kroppen så orkar jag inte vänta till imorgon!!!!!!!! För att jag står inte ut NU! Men det är det ingen jävel som fattar!!!!!!!!!!
Läkaren skulle iaf skriva ut Ritalin som är som en kortidsverkande Concerta, som jag kan ta typ kl 17 så att medicinens effekt ska vara under kvällen också. Har dock inte hämtat ut skiten, FÖR NÄR SKA JAG HINNA MED DET!?!?!?!?!??!?!?!?!
VAAAAAAAAAAAA????
Hur fan orkar folk. Hur orkar alla som är ensamma och inte har någon som bryr sig och hjälper till och åtminstone FÖRSÖKER förstå?? Jag orkar inte! Jag gör inte det! Jag vägrar en enda jävla dag till!!!!!!
Jag vägrar leva en enda sekund till när jag mår som jag gör precis just NU!!!!!!!!!!!!!!
Jag vågar inte ens ta en Oxascand nu eftersom jag måste kunna tänka på jobbet imorgon bitti!!!! Jag har sjukt mkt att göra då och jag får inte vara slöare i hjärnan än jag redan är!! Hur fan ska jag göra!?!??!?!?!?
ÅHhhhhhh och jag som skulle flyttpacka nu!!!!!!!!!!!!! Och nu har det gått en timme till i onödan!!!!!!!!!! Jag hatar T!!! Han kan dra åt helvete!!!!! Han förstör mitt liv!!!!!!!!! Kan han inte fatta det!??!?!?!??!?!?!? Jag kan inte leva utan honom och jag kan inte leva med att ha kontakt med honom!!!! Jag bryr mig för mkt om att han inte bryr sig och inte fattar vad som gör att jag mår dåligt. Han fattar inte när han får mig att må dåligt och han bryr sig inte om vad jag säger uppenbarligen eftersom han fortf skiter i mig när jag behöver någon som bryr sig som mest, dvs timmarna efter jobbet.
Man kan väl inte kräva att någon ska lyssna och bry sig och fatta el åtminstone försöka förstå. Men alla andra jävla idioter kan kräva att man ska klara sig själv. Jag hatar livet. Har jag nämnt det?
Jag hatar människor, och alla jävla krav som det här samhället vi lever i, ställer. (Eller är det egentligen krav jag ställer på mig själv?). Jag hatar mig själv.
Det hjälper nästan att skriva. Men så fort jag postar detta och reser mig från datorn så kommer ångesten(?) tillbaka. Jag vill inte gå härifrån. Om jag går härifrån så vill jag ta livet av mig. Nu ringde flyttfirman, men jag ville inte svara med en så förgråten röst. Orkar inte prata i telefon!!!!!!! Kan dom inte svara på mitt förbannade mail istället!!!!! Fattar dom inte att jag har telefonfobi!?!??!!? SLUTA RING!!!!!!!!!!!! Jävla förbannade idioter!
Jag vill dö jag vill dö jag vill dö jag vill dö jag vill dö jag vill dö. Jag vill gå och värma vinglögg och diska och sen packa en flyttkartong. Ska börja med bokhyllorna har jag tänkt. Skulle vilja städa ur skåpet i badrummet också. Minst hälften där i borde slängas.
Jag orkar inte mer. Jag behöver hjälp. T har sagt att han kan hjälpa mig i helgen (om jag inte flyttar innan), men han fattar inte att det jag behöver mest av allt är att han ringer och pratar med mig en stund klockan 19. Hur tror han att han ska kunna hjälpa mig i helgen när jag inte överlever vardagarna innan helgen kommer?? Hur kan han inte förstå när jag har sagt det så många gånger nu?
Mamma har fullt upp med renoveringen av sitt kök. Men hon kunde väl ändå ringa mig varje kväll? Åtminstone varannan? Var tredje? Är det för mkt begärt när ens dotter mår så dåligt att hon inte vill leva längre? Nu ringer hon inte ens en ggn i veckan. Nu när jag mår sämre än nånsin just på kvällarna och funderar på att ta livet av mig VARJE kväll.. Det måste väl beror på att ingen förstår att en sån "liten" grej kan spela en sån stor roll? Jag vet ju inte ens om det spelar någon roll eg eftersom varken mamma el T ringer..
Allt är ju ändå mitt fel. Det är bara jag som har ansvar för mitt liv. Konstigt nog. Konstigt att man kan/får föda barn och sen slutar att ha något ansvar för dom när dom blir myndiga. Men är det mitt fel att jag inte har förmågan att kunna leva?? Hur ska jag kunna ta på mig ansvaret för något jag inte har gjort eller valt??
Visst kan jag försöka må bra. Visst kan jag försöka hitta någon lösning för mig själv så att jag vill leva. Men om jag inte hittar någon lösning då????????
Då är det mitt ansvar att ta livet av mig. Jag tycker att det är elakt (av mamma?, av samhället? av alla närstående som "borde" bry sig mer och ta reda på hur dåligt jag mår och försöka göra något för att hjälpa mig?.. jag vet inte). Jag är född till att tvingas att ta livet av mig.
Kul.
det juridiska ansvaret för ens barn kanske upphör när barnet fyller 18, men bandet som mor/dotter har torde inte upphöra någonsin. Jag är snart 30 men har en mamma som bryr sig fortfarande. Kanske för mycket. Det jag vill säga är att jag tycker att du har rätt till åtminstånde en förälder som bryr sig!! Det är hemskt att läsa att din mamma ringer så sällan. det är förfan hennes plikt. Att du mår så dåligt - kan inte det ha att göra med din uppväxt lite? Nä nu gissar jag bara. Antar att jag försöker vara ett stöd. Suck, det är jag väl ändå inte. Men tänker på dig. kram!
Jag tror faktiskt att du samtidigt som concenrtan / ritalin behöver serotoninhöjande medicin! Jag har läst tidigare i din blogg att du prövade sertralin.. och att du kanske inte tyckte det var någon höjdare. Jag prövade också det som första alternativ, var efter bara ett tag på högsta dos (200 g) och kände inte av något alls... Jag provar nu Effexor, lite bättre.. depressionen blev ju markant förbättrad, men ångesten är fortf. kvar :/ Men jag ger mig inte! Tänker pröva 10 st till mediciner om det så behövs, tills jag hittar någon som passar MIG.
200 mg ska det såklart stå *
Nu är det du som fixar en antidepresssiv medicin!!!! Är det inte concertan så är det nåt annat, och är det inte nåt annat så är det Bulimin... det är uppenbart att du har obalans i serotoninhalten, min vän!!
Hur fan kommer man in på sin logg nu? Hittar inget ställe där man loggar in på blogg.se. Gör du?
Hur har du det? Tänkt nåt på det jag sa om antideppmedicin?
Har sjukvården eller du någonsin funderat över emotionellt instabil personlighetsstörning? (ev. som tilläggsdiagnos till det neuropsykiatriska).
Tycker dina känslor verkar ta så enorma kast mellan högt och lågt, ibland enorm kärlek och ibland hat och ilska. T.ex. att först skriva att du vill dö (och jag misstror dig inte om upplevelsen och känslorna, missförstå mig inte) och senare i samma stycke skriva att du vill packa en flyttkartong och värma på glögg som om det du tidigare skrev inte hade skrivits. Det är väldigt dramatiska och tvära vändningar ibland i det du berättar, och jag tror verkligen att det du skriver är sant och genuint.
Jag satt igårkväll/inatt och läste igenom alla dina blogginlägg ända tillbaka till september (det tog sitt tag ;). Försökte få lite koll på varför du åt concerta och ritalin nu, men jag förstod inte riktigt - du har inte fått en adhd eller add-diagnos? Men däremot misstänker de aspberger?
Många värmande kramar!
Cyborgs.
Ja, varför får du concerta/Ritalin när du inte fått en adhd-diagnos?
Ingen är född att ta livet av sig!! Vi är födda för att vi har en uppgift att göra i livet! Som levande!
Du måsta börja med en antidepressiv medicin.
oj vilken röra att läsa din blogg idag. har haft samma tankar som du. Ibland skulle man bara vilja bli klubbad i huvudet så att man lugnar ner sig lite....känslor och tankar är på högvarv och det känns som om det kliar under huden...och så är alla emot en eller så bryr de sig får lite..eller för mycket...i allafall när jag vill...har samma problem, men tar inga mediciner förutom levaxin (mot hypoteros, som hämmar ämnesomsättnignen, jättekul för den som har bulimi att veta att ens ämnesomsättning är trög...men men) Du behöver komma ned på jorden, få lugn och ro i huvudet, för i din text skriker du: Bromsa för helvete...(mellan raderna då...Kram på dig och ta ett djupt andetag (eller som de sa till mig när jag var som mest uppriven; andas i fyrkant....)
