Jag mår så dåligt att jag vill dö.
Det får vara slut med det här nu. Det MÅSTE få ta slut. Jag orkar inte mer och jag vill inte mer. Vad ska jag göra? Jag tycker att jag ändå försöker lite grann, men ingen har tid med mig och jag står inte ut ensam! Jag vågar inte och jag vill inte ringa någon annan än mamma eller T. Då får det vara. Jag skiter i det här. Jag orkar inte vänta längre och jag orkar inte försöka längre.
Jag kan ändå ingenting. Det blir ingenting. Jag bara sitter här och gråter ändå.
Jag vill läsa böcker om hur man blir lycklig, men det blir aldrig av att jag beställer någon eller går och köper någon. Jag måste ha någon som hjälper mig med det, men det finns ingen här. Jag är ensam. Skulle jag lyckas få hit en bok så skulle jag ändå aldrig ta tag i att börja läsa den, så det är väl meningslöst att ens tänka tanken på att försöka komma mig för att gå in på nån boksida och skicka efter en.
Jag tror jag vill att T ska hitta mig. Jag hatar honom. Han är alltid orolig vid fel tillfällen. Han ringer och sms:ar när jag inte har tid och tvingar mig att höra av mig för att han är "orolig". När jag är med mamma eller med kompisar och t o m har trevligt och absolut inte har tid att hålla på och sms:a eller prata i telefon, DÅ måste jag genast höra av mig!? Men när jag sitter här ensam, förtvivlad, och gråter, då svarar han inte ens på sms. Jag ska få hit honom i helgen och jag ska vara död när han kommer.
Elakt? Tja, jag är elak, men det är iaf det sista elaka jag gör ^^.
Sv: Ja exakt, antar att jag någon gång måste försöka och se liksom... Men jag orkar inte försöka, får så otroligt jobbiga och deppiga tankar de få dagar jag försökt. Vet inte om jag någongång vill och kommer försöka på riktigt, är rädd för mig själv.
Jag hoppas att du inte blev rädd av att jag sett filmen förresten =P.. Det var någon som skrev ditt namn (vilken kommentar du tagit bort) och så sökte jag på det och tävlingen. Såg dig inte på så nära håll med jag måste säga att du verkligen ser ut att ha en sjukt snygg kropp.
Angående barnet.... =( vill knappt veta hur det känns. Vet inte heller hur du ska kunna komma över det, jag tror inte att jag hade det. Plus att jag inte hade vågat göra det, och det är jag säker på: vilket kanske inte hade varit barnets bästa för mitt barn i teorin, jag menar; en deprimerad bulimiker som nästan alltid låser in sig och letar självmordsmetoder på internet.. På ett sätt var du stark som gjorde det. Kanske kan du försöka tänka att det mycket väl kan komma en dag då du träffar den rätte och får en litet barn eller två? Men äääh, ska inte uttala mig ifrågan eftersom jag anar att du tänker att du vill ha just barnet som försvann? Plus att jag inte vet hur det känns = jag har inte gjort abort. Men jag förstår att det är hemskt, mitt psyke hade inte klarat det.
Men du pussel, jag tror och hoppas så innerligt att det blir bra en dag för dig!! Hoppas, hoppas, hoppas HOPPAS.
Men åh!!! Sluta kommentera folks kroppar!!!! Om hon INTE hade haft en "sjukt snygg kropp" då? Skulle det vara helt befogat att må skit då, eller vad? Blir så jävla matt av all jävla utseendefixering!!!! Fokusera för fan på PERSONEN!! "Pussel" är skitsnygg INUTI! Hon är go, varm och kul, hon är unik och det finns bara en "Pussel"!!!!!!!!!!!
Jag har också gjort abort, vännen, som du vet - det är inget jag ångrar för fem öre. Ser det istället som att det var ett moget & högst anvarsfullt beslut att ta bort "barnet". Kan inte du också försöka se det så?
Och återigen; JAG då? När ska JAG få träffa dig om du tar livet av dig?!!!! Och alla andra som ännu inte hunnit möta dig; när ska de få träffa dig? Tänk på alla möten som komma skall, om en vecka, om ett år, om fem år... Är du inte nyfiken på vad framtiden har att bjuda dig? Jag är helt övertygad om att den har en massa spännande i sitt sköte!!! Det kan du ju inte gå miste om!!!! FORTSÄTT!!!!!! taen dag i taget; jag vet att du kan och jag vet att du vill!!!
Och du; kraaaaam!!!!
Myza:
Jo, jag kan se att det är ett moget och ansvarsfullt beslut.. Men det gör tyvärr inte saken lättar för mig. Jag vill inte ha gjort en abort ändå. Jag vill hoppa över den händelsen i mitt liv! =(
Nej, jag är inte nyfiken på framtiden. Lite kanske, men mest tycker jag att det är jobbigt att inte veta. Jag tycker mest att nya möten är jobbiga. Jag tycker att allt är jobbigt. Jag är inte som du, vi är helt olika personlighetsmässigt. Jag tycker att jag kan förstå dig, eller har iaf träffat många som liknar dig till sättet. Jag är en helt annan typ. Det är väl inget svårt att förstå eller konstigt? Alla är vi ju olika, mer eller mindre.
Mimmi:
Nej jag blev inte rädd =). Vet ju att du är en "snäll" typ ;-). Jag tycker själv att jag ser MKT smalare ut i filmen än vad jag är i verkligheten, tyvärr.
Jag tycker att DU har en snygg kropp!
Jag har inga bröst och en STOR bak och lår. Det syns verkligen inte i filmen.
SLUTA <33333
