Såå trött
Har dock fått lite vettigt gjort(!) och jag har INTE hetsätit!!
Puss! ♥
Edit: Äh vad fan, en snabb dagens måste hinnas med juh:
Vikt: 61,4 kg
Frukost: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 2 ägg m kaviar
Lunch: köttfärslimpa m bacon, tomat- o gräddsås, hericots verts
Middag: 3 ägg, 1/2 liten brk senapssill, 2 morötter, ostskivor, massa crème fraiche
Kväll: lite kakao-grädd-gegga ^^ (gick inte att äta mkt alls =P)
+ 3 koppar kaffe m grädde, 2(?) läkerol, 2-3 sockerfria tuggummin (som vanligt)
Tycker du ska vara stolt; ingen hetsätning! Känns det inte bra? Som om man är "fri" för en stund?
Jag lyckas sällan med det...Tänker på allt som borde göras och allt jag KAN göra! Typ lära mig massa nya språk, träna till ett marathon, träffa alla mina vänner...Det tar aldrig slut. Att hämta ett glas vatten blir plötsligt så oövervinligt, får nästan panik. Istället låter jag sjukdommen ta över. Utöver det gör jag ingenting. Jag är så trött och så tom. Livlös.
TACK för att du bloggar så öppet om ditt liv, det hjälper oss alla att känna att vi inte är ensamma!
Var rädd om dig
Precis, precis så är det. ALLT blir oöverkomligt jobbigt och svårt, minsta lilla grej!
Tack så jättemkt för din kommentar! Jag blev helt tagen. Jag önskar att jag kunde säga vad som hjälper mig bort från bulimin, precis som jag önskar att någon kunde säga exakt vad jag ska göra för att slippa, eller åtminstone klara av, mina problem. Men jag kan inte. Jag vet inte!
Det bara är som det är. Bättre och sämre. Lättare och svårare.
Tack igen, och kram!
Exakt, vissa dagar är lättare än andra. Undrar alltid varför... (ibland tror jag att det kan bero på fullmånen haha)
Idag tillexempel, vaknade jag med en vilja att ta hand om mig själv och jobba för att må bra. Hopp om livet :) Men ändå vet jag att det kommer gå över, jag kommer falla ner igen. Och att det kan bero på minsta lilla sak! Blir orolig och rädd för vad som kommer få mig så otroligt destruktiv igen, att jag inte kan ta tillvara på den lilla lycka som letat sig fram.
En liten teori om hur man kan börja må lite bättre är kanske att acceptera dessa "vågor". Det är ju inte hela världen att man inte kan hålla näsan över ytan hela tiden.
Som du skrev i ett senare inlägg är det helt omöjligt att hålla ett förbud. Alltså är det ju ganska dödsdömt att en dag bestämma sig för att vara frisk, normal, för att senare kanske samma dag inte klara av det och då må ÄNNU sämre för att man brutit sitt löfte...
Hm...detta blev lite långt, men vad jag ville ha sagt iallfall är att man kanske borde ta det mer lugnt, bli lite bättre steg för steg. Och acceptera bakslag! :)
Ännu en gång, TACK, och håll ut!
