Ensam

Jag känner mig ensammast i världen. Jag vill bara gråta, men jag kan inte just nu. Jag var och tittade på en begagnad cykel idag efter jobbet, men jag kunde inte bestämma mig för om jag ville ha den såklart. Ibland försöker jag vara positiv, försöker tänka positivt, men det går liksom inte. Jag är en negativ person, jag fattar inte hur jag ska kunna ändra på det.

Jag känner mig så ensam utan T. Hela jävla dagen har jag hoppats på ett sms, men icke. Jag vill veta att det är helt slut mellan oss. Jag vill veta om vi ska ses i helgen. Jag önskar att jag kunde boka in något annat. Åka hem till mamma eller vad som helst. Önskar att jag kunde bryta med honom. Men jag kan inte, jag vill inte riktigt, det går inte. Jag hoppas ju fortfarande. Hoppas att det ska gå, att vi ska ses, att han ska höra av sig.

Fast jag vet att jag blir superirriterad OM han hör av sig. Då hatar jag honom för att han inte hört av sig tidigare så jag kunnat planera vad jag ska göra i helgen. Jag tycker att det är han som förstör mitt liv fast det är jag själv som förstör det.

Jag hatar mig själv. Vad ska jag göra åt det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0