Dator och kärlek eller död.

USCH, JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA!!!!!!!!!!! Jag är så jävla chokladsugen och känner mig så jävla ensam, men jag kan inte ringa till någon för att... jag bara kan inte, vågar inte, vill inte, orkar inte.

Jag orkar inte med all måste heller. Jag måste diska, tvätta, skriva packlista inför jobbresa nästa vecka, städa, röja (slänga och ge bort onödiga saker), vattna blommorna, föra över bilder från NZ- och AU-resan till ett usb-minne, ladda kamerabatteriet, uppdatera min mobil, kolla efter en cykel, kolla efter en dammsugare, bestämma vad jag ska göra i helgen...

Det enda jag VILL göra är att läsa bloggar eller älska med T. Annars vill jag dö.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Försök att skriva ned för och nackdelar med svåra beslut. Det kan hjälpa dig att bestämma vad du ska göra.

Varför föröker du inte bli inlagd på någon psykiatrisk avdelning? Ibland är det skönt att släppa taget och vila när man känner att man är översvämmad av problem.

2010-08-05 @ 21:31:50
Postat av: pussel

Jaa du, varför gör jag inte det? Arbetsterapeuten gav ju det som ett förslag. Lista för- och nackdelar. Det är så mkt jag vill göra, så mkt jag skulle kunna göra, men jag gör ingenting. Varför? Det vet jag inte.



Mamma ringde ju psyk när jag var hemma sist och höll på att slå sönder både huset, T, mamma och mig själv.. Men jag vägrade att prata med dom. Jag kan inte visa min känslor för någon. Jag blir stel och tillknäppt. Någon måste hämta mig när jag mår som sämst, det är nog enda sättet. Visst skulle det säkert kännas skönt, att slippa allt och bara bli omhändertagen en stund.. och få prata. Men samtidigt är jag inte sjuk. Jag har ju klarat mig hittills och jag borde kunna ta tag i mitt liv nångång.



Men just nu (och typ alltid?) känns det hopplöst.

2010-08-05 @ 21:40:28
URL: http://pussel.blogg.se/
Postat av: Jenny

När du söker hjälp kommer du troligtvis få prata med någon (läkare?) som avgör om du är "tillräckligt" sjuk. Uppenbarligen klarar du ju inte detta själv! Hoppas att du gör vad som är bäst för dig. Kram!

2010-08-05 @ 22:45:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0