Varför blir jag så irriterad??
Jag gjorde slut med T i måndags kväll igen... Jag orkar inte med honom. Vet inte varför. Tror det är hans kommentarer på msn och även sms. Att han inte förstår mig. Att han misstolkar mig men inte frågar varför jag säger som jag gör, utan bara antar något felaktigt. Det gör mig vansinnig. Loggade inte in på msn igår kväll och har inte svarat på hans sms.
Ikväll loggade jag in på msn. T frågade något, jag svarade. Sen skrev han nåt mer, typ frågade vad jag skulle göra i helgen och sen skrev han att han skulle dra till gymmet och komma hem efter kl 23. Då känner jag irritationen växa, typ explodera inom mig, och jag hatar honom. Hatar hatar hatar. Utan någon anledning alls.
Jag tycker bara att han är så dum, oförstående och trög. Utan anledning alls?
Då är det väl bäst att vi inte är tillsammans? Jag irriterar mig ju bara på honom, hatar honom, och mår skitdåligt så fort jag har med honom att göra! Jag började gråta när han skrev att han skulle gå till gymmet! Innan han hörde av sig har jag mått förhållandevis bra (förutom att jag hetsäter, inte har spytt än, och vill dö ^^).
När vi inte har hörts av på ett tag, när jag inte har hört av mig på länge, då kan jag känna att jag älskar honom, längta efter honom. Men så fort han hör av sig utan att kommentera mitt mående vill jag döda honom... typ.
Jag tror det är för att jag vill att han ska bry sig. Jag vill att mamma ska bry sig också. Hon bara ringer och babblar på om allt möjligt oväsentligt. Kanske väsentligt för henne, men jag vill bara skrika "Haaaaaallllååååååååå jag tänker gå och hänga mig här och du bara babblar om all möjlig skit!!!!!!! Jag vill ta livet av mig, fattar du det!?!??!?!?! Varför kommer du inte hit och stoppar mig? Du är min mamma!!!! Det var du som födde mig till den här jävla skitvärlden och nu lämnar du mig bara åt mitt öde??????? Jävla förbannade IDIOT!!!!!!!!!!!!!!" Typ.
Och sen har folk mage och säga att det är egoistiskt att ta livet av sig! Ska jag leva för någon annans skull??? Någon som ändå inte bryr sig? Ska jag leva för någon annans skull så får väl denna/denne någon annan hjälpa mig att leva då? Göra mitt liv meningsfullt? Om de inte träffar mig ändå, varför ska jag sitta här i en annan stad och må skit bara för att de ska slippa ta hand om min begravning, rensa min lägenhet och må dåligt över att jag är död?
Lever man inte för sin egen skull? Det är väl både egoistiskt att leva och att dö? Fan.
Ikväll loggade jag in på msn. T frågade något, jag svarade. Sen skrev han nåt mer, typ frågade vad jag skulle göra i helgen och sen skrev han att han skulle dra till gymmet och komma hem efter kl 23. Då känner jag irritationen växa, typ explodera inom mig, och jag hatar honom. Hatar hatar hatar. Utan någon anledning alls.
Jag tycker bara att han är så dum, oförstående och trög. Utan anledning alls?
Då är det väl bäst att vi inte är tillsammans? Jag irriterar mig ju bara på honom, hatar honom, och mår skitdåligt så fort jag har med honom att göra! Jag började gråta när han skrev att han skulle gå till gymmet! Innan han hörde av sig har jag mått förhållandevis bra (förutom att jag hetsäter, inte har spytt än, och vill dö ^^).
När vi inte har hörts av på ett tag, när jag inte har hört av mig på länge, då kan jag känna att jag älskar honom, längta efter honom. Men så fort han hör av sig utan att kommentera mitt mående vill jag döda honom... typ.
Jag tror det är för att jag vill att han ska bry sig. Jag vill att mamma ska bry sig också. Hon bara ringer och babblar på om allt möjligt oväsentligt. Kanske väsentligt för henne, men jag vill bara skrika "Haaaaaallllååååååååå jag tänker gå och hänga mig här och du bara babblar om all möjlig skit!!!!!!! Jag vill ta livet av mig, fattar du det!?!??!?!?! Varför kommer du inte hit och stoppar mig? Du är min mamma!!!! Det var du som födde mig till den här jävla skitvärlden och nu lämnar du mig bara åt mitt öde??????? Jävla förbannade IDIOT!!!!!!!!!!!!!!" Typ.
Och sen har folk mage och säga att det är egoistiskt att ta livet av sig! Ska jag leva för någon annans skull??? Någon som ändå inte bryr sig? Ska jag leva för någon annans skull så får väl denna/denne någon annan hjälpa mig att leva då? Göra mitt liv meningsfullt? Om de inte träffar mig ändå, varför ska jag sitta här i en annan stad och må skit bara för att de ska slippa ta hand om min begravning, rensa min lägenhet och må dåligt över att jag är död?
Lever man inte för sin egen skull? Det är väl både egoistiskt att leva och att dö? Fan.
Kommentarer
Trackback
