Utkast: April 18, 2010
Jag tänker inte leva en enda sekund till. Jag hatar T. Jag hatar honom så fruktansvärt mkt. Jag hatar honom. Jag vill bara att han ska åka härifrån!!!!!!!! Men han åker aldrig!!!!!! Han är kvar som en äcklig liten fluga. Som en igel. Jag kan inte göra någonting!!!!! Kunde inte gå upp ur sängen, kan inte gå ut i solen, kan inte äta frukost, inte gå på toa. INGENTING!!!!!!! Han är ivägen!!!!!!!!!!!! Överallt hela tiden!!!!!!!!!!! ÅÅÅHhhhh vad jag bara vill vara ifred!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag skulle ha åkt till Stockholm idag på min brorsdotters 3-års kalas, men här sitter jag och HATAR mig själv och hela världen istället!!!!!!!!!! Jag är sååå jävla egoistisk och dum i huvudet!!!!!!!!!!!!!! Jag fattar inte hur man kan vara så jävla dum!?!??!?!?!?!?!??!? Och jag HATAR T som påminner mig om hur jävla dum jag är heeeeela tiden: "Men varför sa du inte att du så gära ville åka till Sthlm idag då??".
Jaa, därför att jag inte vet vad jag vill!!!!!!!!!! Jag vet ALDRIG vad jag vill. Eller idag vet jag det. Vad jag hade velat. Jag hade velat vara i Sthlm på kalas idag med mina älskade syskonbarn. Inte här med en IDIOTISK pojkvän som hindrar en från att gå ut i solen!!!!!!!!!!!!!!!! Ja, alltså inte fysiskt, utan att han är här gör att det hindrar MITT psyke från att låta mig göra någonting. Jag är helt jävla sjuk i huvudet och jag vill dö NU!
.................................
Nu har han gått ut för att jogga. Jag hoppas av hela mitt hjärta att han dör. Att han blir överkörd eller något. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag MÅSTE våga ta livet av mig nu. Jag ska ta sönder allt i hela lägenheten. Varenda liten grej T har här nu ska jag krossa.
:S herregud, alltså ärligt förstår att du har det jobbigt men du borde försöka styra över dina handlingar, försökte kommentera din blogg förut i ett annat inlägg med det gick inte, du skrev att du ville se t:s och din mammas miner om du försvann, det är inget man ska skämta om.....
Nu vet inte jag hur erat förhållande ser ut, men fy fan vad hemskt det skulle kännas om min pojkvän skrev såhär om mig. Varför gör du inte bara slut med mannen så slipper du honom? Verkar vara det bästa alternativet för både dig OCH honom. Om han verkligen inte är ett jäkla svin så känns det otroligt respektlöst att skriva om honom på det här sättet. Sen undrar jag om du har någon professionell att prata med, och om du isåfall inte skulle utöka den kontakten? Det gör verkligen ont i mig att läsa hur dåligt du mår. Snälla var rädd om dig.
Jag håller lite med J. Du mår uppenbart dåligt och behöver uppenbarligen hjälp - men det hjälper varken dig eller killen att du spyr galla över honom....har läst din blogg till och från ett bra tag nu och det verkar vara likadant hela tiden. Dags för en förändring? Ta hand om dig,
ano: jag skämtar inte..?
J och Simone: Jag HAR gjort slut massor av gånger!! Men sen ger jag efter när han ändå messar och hör av sig! Han är en vuxen människa och han kan göra slut själv om han vill.
Jag älskar honom över allt annat på jorden, och han vet det. Han vet också att jag är så fruktansvärt elak för att jag mår fruktansvärt dåligt och att det egentligen är mig själv jag hatar. Eftersom han ändå vill vara med mig trots att jag är så elak så kanske det ligger någon sanning i att han älskar mig också? Dessutom skriver jag ju här när jag bara har hat i mig, inte om all underbar tid vi också har tillsammans!
Jag har en samtalskontakt och jag väntar på en neuropsykisk utredning. Min terapeut ska kolla med en psykolog om jag kan få nån bättre ångestdämpande medicin än Atarax ockå. Nåt mer finns inte att göra för tillfället. Jag kan tyvärr bara vänta på utredningen nu, finns inte så mkt annat att göra.
Seriöst, nu skämtar du väl. Inte har du väl bara atarax!?????? Jag skäms å sjukvårdens vägnar om det är det enda du fått utskrivet i ångestdämpande syfte!
Herregud, du har det ju många resor värre än vad jag någonsin haft det och jag har öht aldrig ens blivit erbjuden fjös-atarax utan om jag vill, fått välja och prova bra saker.
grr!
vad exakt är det som är KUL med attse deras miner??
Att döma och avfärda vad någon annan skriver på sin egen blogg säger i första hand mer om den dömande personen och mindre om upphovsmakaren. Varför kommentera på detta vis över något som aldrig kommer beröra en själv förutom det faktum att ens kommentarer nog sårar skribenten mer än vad det gagnar nån slags rättfärdigande av vad som är okej eller inte att skriva.
Likt Pussels sanna realisation att hennes ovilja mot hennes pojkvän är en spegling av den hon har mot sig själv och inget annat, är varje motstånd eller förakt vi har mot våra medmänniskor en spegling av en konflikt vi egentligen har med oss själva.
Pussel.. du har så rätt, ditt så kallade "hat" mot din pojkvän är enbart en reflektion av dina känslor gentemot dig själv. Bara att du har den förståelsen kanske räcker för att genomlida det ett tag.
Vi kom alla hit för att lära
Vi föddes inte färdiga och vi kommer inte dö färdiga
Varje händelse är en lärdom
Varje sorg är en chans att växa
Varje känsla av ilska, rädsla och frustration kommer ur motsättningen. eller friktionen.. mellan ditt sårade ego/personlighet och din inre, högre person som VET att du är oändligt värdefull och i stånd att vara frisk.
Negativa känslor är alltid vårat inre jags sätt att meddela oss om att vi tänker, handlar och känner i disharmoni med vårat egentliga, fullkomliga syfte.
Jag skriver detta lika mycket för min egen skull. Ironiskt nog har jag haft väldigt mycket återfall på senaste tiden. Och dessutom, likt du gjorde för några månader sen, så misstänker jag att jag är gravid. Vilket känns otroligt skrämmande då jag är rädd för de känslor som eventuellt kan komma utav en abort.
Men man måste ha förtröstan. Allt har en mening, inga lärdomar är förgäves.
Jag önskar dig allt ljus - det finns där som ett sken omkring dig fast du inte ser det! En dag kommer du blicka tillbaka, lycklig och harmonisk - och önska att du bara inte kunde se det tidigare!
ano: Kul och kul, har du aldrig känt den där känslan typ "Hah! Där ser du!" eller "Jag sa ju det!!!" eller "Där fick du!"? Dessutom är min den känslan så stark när jag mår dåligt och mina närmaste inte fattar HUR jävla dåligt jag mår..
Johanna: TACK för din kommentar! Jag grät när jag läste. Som tur är förstår många människor just det att det ofta är det man hatar hos sig själv som man stör sig på hos andra...
Usch jag hoppas verkligen inte du är gravid (eftersom du inte verkar vilja det). Aborten jag gjorde måste ha varit det svåraste jag gjort i hela mitt liv och jag vill ALDRIG utsättas för det igen.
Kraam!
