Söndag och måndag

Orkade inte skriva något i söndags och måndags. Orkar knappt nu heller. Har typ redan glömt allt. Alla känslor och tankar. I söndags mådde jag rätt bra hela dagen. Riktigt bra dag hade vi eg, jag och T. Vi var på stan. Jag började tjafsa när han skulle köpa en ny mobil. Började ifrågasätta om abonnemanget var bra osv. Han blev skitsur och vi bråkade typ lite. Men iaf blev vi sams sen och vi var t o m ute och joggade!! Jag joggade i hela 20 min och var så jäkla stolt! =)

Men sen kollade vi på film på kvällen. T somnade och jag hade inte fixat matlåda till jobbet på måndagen. Segade mig i badrummet som tusan när jag skulle tvätta ansiktet och borsta tänderna. Satt och rev sönder såren jag har på kroppen och fick typ mer och mer ångest. När jag äntligen kom i säng kände jag ett sånt hat mot T. Eller kanske inte hat direkt, men jag var sur, arg och hade ångest =(.

Var sur på måndagsmorgonen också och hela dagen. T skulle vara kvar hos mig och följa med mig till terapeuten kl 17. Messade honom från jobbet och skrev att jag ville att han skulle åka hem ist. Efter terapeuten var vi båda hungriga, trötta och griniga (lättirriterade). T började laga nån mat och jag hade ångest. Sa att han skulle åka hem. Skrek på honom. När han började packa ihop sina saker slog jag honom och var elak. Han hade noll tålamod så han slog tillbaka. Vi slogs och hatade och tillslut packade han iaf ihop sina saker och drog till sista tåget =(. Jag grät och grät. Ville bara dö.

Som tur var, var tåget tydligen inställt. Han kom tillslut tillbaka (efter mkt sms:ande). Och kvällen blev mysig sen.

Jag tror att jag skulle kunna få vem som helst att döda mig. Den snällaste människan på jorden t o m. Jag kan vara så oerhört provocerande. Jag är fruktansvärt elak och sen tigger jag om att få stryk och tar sönder personens saker. Förstör och förstör och förstör. Bara för att jag hatar mig själv. Så jävla värdelöst.

Jag gör mig själv till den ensammaste personen på jorden trots att det är det jag fruktar mest? Jag vill ju bara bli älskad, omhållen och kramad...

Kommentarer
Postat av: Mimmi

Jag vet att jag borde berätta, men att berätta honom är extra svårt. =(



Åh, det är inte lätt att bli älskad när man inte älskar sig själv. Som om man inte tror man är värd det. Rädsla att mista, rädsla att ha kvar..

Kram!

2010-04-29 @ 02:34:15
URL: http://ljusochsilver.blogg.se/
Postat av: elina

det handlar inte om att du inte älskar dig själv eller att han inte älskar dig.

varför man bråkar när man har en ätstörning, provocerar och är elak.



Du vet, man är så himla rädd för att bli ensam.

man är elak mot den man älskar för man förstår inte hur den kan vara tillsammans med en när man själv är så "hemsk".

Man tar då ut sorger i förtid,

bråkar och ställer till det så mycket man kan. allt för att se var gränsen går.

När han äntligen tar sitt pack och drar, då får man bekräftelse på alla sina egna hemska tankar man hade, och på att "han inte vill vara med mig"

Men det är inte sant.

det vet du.



då hade han inte kommit tillbaka.

det är inte du som provocerar, är elak, slåss, säger saker och skriker och bråkar.

det är din sjukdom.



Jag har det precis likadant hemma.

Hahah, karlarna får stå ut med så mycket skit.



Jag kan vara så otroligt elak och provocerande,

finns inget stopp.



Men nu har min sambo lärt sig att det är min sjukdom, inte jag.



när jag har näringsbrist är jag knäpp.

jag jag överäter och hetsar är jag knäpp.

Han vet att min självkänsla är på 0 oftast,

och att det är därför jag gör som jag gör.



Det jag vill säga är att du är absolut inte ensam om sätter du behandlar din pojkvän på.

Haha, så är alla med bulimi/ätstörningar.



Jag hoppas ni kan vara öppna mot varandra,

att du kan säga rakt ut att Du faktiskt måste få vara en idiot just nu,

och att han kan ta det.



du är säkert en underbart fin människa i övrigt.

annars skulle han inte stannat.



kram!

2010-04-29 @ 14:58:32
URL: http://thefightison.blogg.se/
Postat av: Ann-Eli

Du ska ge dig själv en gigantisk kram nu medsamma! Du är värd T:s kärlek! Du provocerar och får honom att ta avstånd när du som mest behöver honom... Du måste förstå att du är värd att tyckas om, hållas om...

2010-05-03 @ 03:12:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0