Äckel-hets

Jag var såå nära att klara den här dagen. Var nere på stan efter jobbet och köpte fyra koftor på rean. Kunde inte det motiverat mig tillräckligt för att klara kvällen utan hets!? Neeeeej, självklart inte. Hela eftermiddagen hade jag en dialog i huvudet: hetsa för att... neej inte hetsa för att.... osv osv.. På jobbet, hela vägen ner på stan och hela vägen hem. Ska jag gå och handla? Ska jag inte gå och handla? Vad ska jag handla? Neej jag ska inte gå och handla.. Lyckades ta mig hem utan att gå till affären. Var inte jättehungrig och hade eg klarat kvällen på te. Men icke. Började äta av matlådorna T och jag fixade igår =/. De jag skulle ha som lunch den här veckan på jobbet. Vidare på mellanmålet.. sen resten av chokladkakan. Sen glassen jag hade hemma. Sen en jävla äcklig kaksmet som jag inte orkat äta upp. *Hata*. Jag orkar inte mer. Jag visste att jag skulle må skit om jag hetsåt idag. Jag mådde dåligt på jobbet. Gick upp ett kilo från igår och kände mig enormt fet. VAR enormt fet. Men det blir liksom inte bättre av att hetsäta och bli ännu fetare. Jag vet det.

Usch jag hatar mig själv. Jag hatar T. Jag hatar livet och jag hatar alla andra. Jag vill verkligen verkligen verkligen få slippa allt. Skar mig förresten för tredje gången i lördags. Jag skulle vilja skära mig sönder och samman. Förstöra min kropp totalt. Det skulle vara kul. Om jag ändå bara skulle våga skära halsen av mig.


Kommentarer
Postat av: Wilma

Hej! Åh, jag känner igen mig såå! Har också haft den där dialogen så många gånger förr. Affären eller inte affären?



Förstår inte varför man lurar sig själv och går dit fast man egentligen vet bättre(?). Vi vet ju alla hur det slutar! Ibland har jag lurat i mig själv att jag behöver balsam, glödlampor, mjölk eller nåt annat oskyldigt. Ibland har jag redan innan besöket gjort upp lååånga listor på hetsmat, handlat som i trans och därefter rusat hem för att hetsa och spy i timmar(ibland i dagar...). Förstår verkligen inte hur man orkar! Men vi MÅSTE orka! Orka kämpa! Orka ta oss ur helvetet! Trodde det var omöjligt att ta sig ur allt det här, men nu vet jag att vi faktiskt kan må bättre! Tror verkligen att vi kan bli frsika! Och du, jag tror på dig!!!



Du är välkommen! =) Helt seriöst, så menar jag det! Har många gånger själv drömt om att bara få resa bort, glömma all ångest och lämna hela min bulimi för en stund. Att bara få komma bort, mysa och prata med nån som förstår vore underbart!



2010-04-13 @ 00:20:01
URL: http://friskochfri.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0