Äta eller inte?

Hetsåt i torsdags efter jobbet och även i fredags. När jag väl börjar äta kan jag inte sluta. Det spelar ingen roll om jag äter ordentligt på dagen eller svälter. När jag väl ska äta middag är det alltid samma visa. Jag måste ha barnvakt under och efter måltiderna som jag hade i somras. Visst jag får ångest, men det funkar.

Igår sov jag i 18 timmar. Gick upp kl 18. Drack kaffe m grädde och en allévopåse, extra drops och några vindruvor och ett plommon med T på kvällen. Slog sönder min fjärrkontroll till TVn och slog sönder garderobsdörren, men vem bryr sig?

Idag har jag druckit en kopp kaffe m grädde och stoppat i mig en vitamintablett och 2 omega-3 tabletter. Varför vet jag inte. Funderar så klart på om jag ska hetsa eller inte. Åka och handla eller inte. Kanske inte äta något alls? Helst vill jag ju bara få dö nu.

Min katt har inte kommit tillbaka. Han har varit borta två veckor nu tror jag. Jag vill bara att han ska komma tillbaka, men han trivs nog inte hos mig. Han har det bättre hos någon annan =(.

T vill inte heller vara med mig. Han tycker inte att vi ska vara tillsammans längre, utan bara ses ändå när vi känner för det (vilket är typ varje natt^^).

Jag vill verkligen inte jobba. Vem som helst kan få mitt jobb. Jag vill inte vill inte vill inte! Jag vill bara ligga hemma och dö i min säng.

Ett par kompisar ville att jag skulle med ut igår. Jag sa naturligtvis (som vanligt) att jag inte orkade i sista sekunden. De blev besvikna och en sa "Jag visste det! Jag sa t o m till B att du kommer säga nej i sista sekunden.." Hon vet om att jag har bulimi. Vem fan orkar jobba heltid och hetsäta hela kvällarna, spy två ggr om dagen och sedan ut och festa? Jag orkar inte det. Hur kan det vara så svårt att förstå? Många orkar säkert. Spy åtta ggr om dagen, träna fyra timmar, jobba heltid OCH umgås med pojkvän och kompisar... men JAG ORKAR INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

För att nån ska ta en på allvar inom vården måste man tydligen skära sig också. Bulimi räcker inte. Psykologen frågade flera ggr om jag inte skar mig. "Jag äter och kräks, jag mår jättedåligt och jag vill inte leva." "OK, men skär du dig?" "Nej." "Har du aldrig gjort det?" "Nej."
Då är det typ som att det inte är så farligt då. Så jag ska behöva börja skära mig också alltså? Eller vadå? Åhhh jag är så trött på allting.

Det verkar bara vara när jag är jättearg och ledsen som jag kan stå emot att äta. Så fort jag blir lite glad igen börjar jag äta. Så jag ska väl försöka vara arg nu ett tag så jag slipper skiten ^^. Känner mig som en stor fet jävla tönt. Jag beter mig som en femåring men är 27. Lyckat.

Kommentarer
Postat av: alexis

Usch hetsäta är fan det värsta som finns... Jag spyr visserligen aldrig men ångesten när man ätit tusentals kcal på 30 min går verkligen inte att beskriva. Idiotpsykolog om han/hon inte förstår att bulimi är en jätteallvarlig sjukdom!



svar: jag är 161 cm

2009-09-16 @ 14:47:10
URL: http://alifeinboredom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0