Uppdatering
Jag skar mig bara den gången och tror inte att jag kommer göra det igen. Har dock tagit hem skalpellblad från sjukhuset, men dom kommer nog bara ligga i en låda och se dumma ut.
Min faster dog förra lördagen. Det känns som ingen kände henne så bra som jag och min farmor och ev ett par vänner till henne. På nåt sätt känns det inte som någon förstår.. förstår vad eg? Min sorg kanske.. jag vet inte.
Har vägt 60,3 ganska länge, ett par veckor iaf, men nu är jag uppe på 62 kg igen. Jag hatar det. Hetsäter inte alls lika mkt nu som förut p g a att jag åker upp till Sthlm varje helg och alltid har mkt att göra, men jag mår ändå skitdåligt.
Jag har börjat träna lite smått med T på gymmet där han tränar. Har bara varit där tre-fyra gånger än så länge och känner inte alls för att åka dit igen.. Det ÄR skönt efteråt och jag älskar träningsvärk, ändå kan jag inte förmå mig att komma iväg. T får tjata och jag mår typ dåligt hela dagen när jag vet att jag "måste" pallra mig iväg och träna efter jobbet. Träning ska väl vara roligt?
Jag tycker verkligen inte att någonting är roligt längre och jag gråter mig till sömns på kvällarna när T har somnat. Jag vill inte gå till jobbet och jag vill inte vakna nästa dag. Ber till gud varje kväll att jag ska få dö fast jag inte tror på gud^^. Känner att jag sänker mig själv. VET att man ska försöka tänka positiva tankar och bla bla bla, men jag ORKAR inte, det GÅR INTE och ibland tror jag dessutom att jag inte vill.
Imorgon ska jag till punktionsmottagningen och ta prov på en knöl i bröstet. Jag är inte rädd att jag har cancer, men jag är rädd för själva provtagningen och vill bara gråta när jag tänker på det.
Livet leker.. eller inte.
känner igen mig själv så mycket men kommer aldrig säga att "jag vet hur det känns" det finns ingen i hela världen som någonsin kommer förstå hur vi alla mår. Men glad och höra att du har folk som stöttar dig kämpa på tjejen för det kan alltid bli bättre.väntar själv på hjälp för min ätstörning och nu ska jag fan kämpa också vill ju inte må så här hela livet? Både du ja och alla andra där ute har styrkan om man verkligen vill vägen dit är bara inte lätt. hoppas att allt ordnar sig för dig i framtiden!
Pussel.. söta du. Du är har en depression, utöver den naturliga sorg du har nu över dödsfallet, men det vet du ju själv, ska inte tala om självklarheter för dig, annat än av omtanke. Sjukskrivning? Har du någon samtalskontakt?
Tänker på dig! kramar Cy.
