Tisdag
T:s födelsedag. Ångest. Plugg.
♦ Vikt: 61,9 kg
♣ Motion: promenad åtminstone hoppas jag..
- Frukost: 63 g brieost, kaffe m mkt (ca 30 g?) grädde
- Mellanmål: extra drops, kaffe m 29 g grädde
- Lunch: 4 tbl Nutrilett comp, 1 Allévo-påse
- Mellanmål: 57 g brieost, 75 g vitkål, 49 g svarta oliver, te m 12 g grädde
- te m grädde, 1 l turkisk yoghurt, 500 g crème fraiche, ca 250 g russin (spy)
- Middag: ska laga mat med T ikväll, fransyska m rotsaker, sås o kanske vin och kanske efterrätt.... nån som vill komma och skjuta mig? så är det fritt fram...
+ massa vatten, tuggummi och läkerol
Klockan är bara 12:45 och jag vill bara hetsa. Det värsta är att jag knappt har några pengar kvar. Jag kan inte betala hyran den här månaden (antar att jag måste låna av mamma). Har créme fraiche och en liter turkisk yoghurt och russin. Det är väl det enda hetsvänliga jag har hemma. Grejen är att en till hink turkisk yoghurt inte kan "försvinna" nu =/. T kommer ju fråga då. Jag köpte den ju i förrgår!
Skulle väl väl egentligen kunna gå och hämta min cykel som står vid stationen, eller bara gå ut och gå i solen, eller lägga mig på sängen och gråta, eller sitta och surfa... men då känner jag att "NEJ, jag måste plugga!" hela tiden = ÅNGEST!!!! Och försöker jag plugga känner jag bara HETS HETS HETS HETS NU NU NU NU typ. Jag orkar inte leva mer.
Update onsdag: Åt fransyska med rotsaker, sås, 1/2 flaska rött vin på kvällen. Efter att jag mått asdåligt och bråkat med T blev den en trevlig middag ändå <3.
hej igen!
jag undrar bara lite hur du resonerar kring det här med att du äter allévo och nutrilett och dyl? jag förstår ju att du gör det för att du vill gå ner i vikt, att det skulle ersätta vanlig mat på något vis, men anta att du går ner i vikt, vad händer då? Ska du fortsätta äta sånt eller ska du byta ut det till "vanlig" mat eller hur har du tänkt?
och, NÄR har du gått ner i vikt, alltså vilken vikt är det som du ska ner till? Läser lite olika bud på din blogg :)
När blir du nöjd?
Jag har väl tänkt äta allèvo nångång, men sen har det aldrig blivit av för att jag aldrig äter alla måltider ensam.. eller så hetsäter jag och ger upp eller nåt. Nu äter jag väl det mest för att jag har det hemma och för att jag velar fram och tillbaka med hur och vad jag ska äta hela tiden =(.
Helst vill jag väl äta LCHF, vanlig nyttig näringsrik mat. Men just nu vill jag väl helst få anorexi och dö, men det kommer ju aldrig hända..
Jag blir nog aldrig nöjd.
kanske kommer du inte få anorexi och dö utav det, men dö det kommer du att göra, förr eller senare, precis som alla andra :)
jag gissar på att du eg inte vill dö heller, utan bara vill försvinna. slippa allt. men hur kommer man undan all press och ångest och fortfarande är i livet? genom att äta?
ja, för stunden funkar det ju, för en liten liten stund. sen när den lilla stunden är över har man på något sätt lyckats fördubbla den ångest man hade från början, och måste försöka lindra den genom att göra det man gjorde ogjort. spy. Och när man spytt så mår man bättre en liten stund, för att sen återigen ha ångest, den ångesten man hade från början... för att lindra den så äter man, o så fortsätter det sen, i en ond cirkel.
Varför har du ångest från början tror du?
Ja, jag vet att det är så, men det är på nåt sätt ändå skönt att läsa det när du skriver =).
Jag tror att det är för att jag aldrig får något gjort och därmed aldrig får känna mig nöjd med mig själv. Jag är också "rädd" för att söka jobb, "rädd" för att gå till studievägledaren eller någon examinator på skolan, "rädd" för att gå till läkaren (och tex be om att få bli sjukskriven). Det gör att jag istället gömmer mig hemma och får ännu mer ångest, allting bara hopar sig över mig liksom.
Det verkar nog inte så svårt för andra; gå och söka jobb nånstans, gå till examinatorn och be om uppskov för att lämna in tentan, eller bara gå och köpa jord och plantera om några växter (som jag verkligen skulle behöva, och vill, göra). Men så fort jag tänker på det så kommer ångesten och jag väljer att äta för att slippa allt för en stund. Jag klarar liksom inte av livet.
förutom när du lyckas gå ner i vikt, eller äta/motionera som du planerat etc, har du kännt dig nöjd med dig själv nån gång? i så fall när och varför?
och, vad är du rädd för, vad är det som skrämmer dig i de situationerna du räknade upp ovan?
Nej inte vad jag kan komma på. Det är väl i så fall om jag gör något jag vill/behöver göra, men det har inte hänt på evigheter nu.
Jag vet inte. Jag har tänkt på det mycket, men jag fattar inte varför jag får en sån ångest för minsta lilla grej jag ska göra. Det känns som det har blivit mycket värre också. Det är väl som med fobier ungefär skulle jag tro.
