Ätstörning

Har fastnat framför datorn idag. Jag har öppnat exceldokumentet där jag skriver en del av tentan och pluggböckerna ligger här bredvid, men jag kan inte komma mig för att börja med skiten! Har precis ätit mitt mellanmål bestående av kaffe och brieost och nu vill jag bara fortsätta äta... Funderar på att gå och köpa mjöl, socker och kakao så att jag kan göra kladdkakor...

T gjorde ju en igår som jag smakade liite av. Det finns rätt mycket kvar inne hos honom... Men den KAN/FÅR jag inte röra! Fy satan vad pinsamt det skulle vara om den råkade "försvinna"... usch.

Grejen är att jag VET ju att jag mår så himla mkt bättre om jag står ut. Kan gå ut och gå en sväng eller åka ner på stan eller vad som helst. Det är väl bättre än att hetsäta resten av dagen, även om jag inte pluggar nåt?? Men ångesten skär i mig och jag måste plugga om jag inte äter. Äter jag är jag sjuk, då kan jag inte plugga. Äter jag inte har jag ingen ursäkt för att inte plugga.

När jag tänker på det börjar jag gråta. Varför kan ingen fatta att jag är sjuk? Jag klarar ju inte av att leva! Varför kan inte jag få bli sjukskriven? Om jag sabbar den här dagen kommer jag sabba helgen och då kommer jag inte klara tentan på fredag och då kommer jag hata mig själv ännu mer. Jag vill inte leva mer!

Terapeuten frågade igår om schemat vi satte upp var OK. Två timmar på förmiddagarna och två timmar på eftermiddagarna måste jag väl kunna plugga? Och om jag åker till biblioteket och pluggar så borde det gå bättre med maten. Och det är ju viktigt att jag äter ordentligt för att orka plugga... bla bla bla.. jaa visst är det det! MEN HUR JÄVLA LÄTT ÄR DET ATT GÖRA SOM MAN HAR SAGT??? För mig är det fan omöjligt!!!!! Kan inte alla bara fatta det!?!?!?!? Jag orkar inte mer!! Snälla någon låt mig få dö nu!