Gråt och ångest

Idag har jag gråtit ensam hemma för första gången på lääänge. Brukar väl döva känslorna med hets i vanliga fall antar jag. Har faktiskt pluggat idag, men åt rätt mycket på förmiddagen och efter lunchen la jag mig på sängen och kände bara att allt var så hopplöst. Jag fattar inte uppgifterna jag ska göra och jag orkar inte. Sen var jag ute lite med T och grät då också. Sen kom mamma på eftermiddagen och då pluggade jag lite mer. Nu har hon precis åkt, jag orkar bara inte plugga mer och måste väl äta middag. Nu kommer ångesten igen. Vill inte leva mer. Visst, jag har gjort lite idag, men vad hjälper det? Det känns ändå inte bättre. Allt känns fortf hopplöst. Jag blir inte gladare. Jag kommer ändå inte hinna klart med tentan till imorgon, finns inte en chans i världen. Jag ORKAR INTE!!!!!!! Jag vill inte finnas, vill inte existera! ALLT är jobbigt, allt allt allt!

T vill mysa och se på film ikväll. Det vill inte jag. Jag har ingen ro att sitta där och slappa, även om jag förstås inte skulle göra nåt annat annars ändå..

Den här veckan börjar skolan igen, men jag ska inte börja. Det känns som det skulle vara lagom att dö här. Vad ska jag göra i höst? Jag vill inte plugga, inte jobba, inte finnas. Jag orkar inte! Visst vill jag gärna vilja, orka, vara glad, men hur fan gör man???? Ingen verkar ju kunna tala om det heller.

Jag kanske borde börja med antidepressiva el nåt. Åt ju fluoxetin förut, men märkte ingen skillnad när jag slutade. Vill inte leva på antidepp hela livet heller. Man måste väl kunna leva utan medicin?? Annars kan man väl lika gärna dö då? Åhh orka.


Kommentarer
Postat av: Saran

Kämpa på! Vet att livet suger ibland (eller rätt ofta), men kämpa. Sjukdomen tär på en och bryter ner en mer än man tror.

En kram från mig till dig :)

2009-08-24 @ 23:58:56
Postat av: neva

hej!



läste igenom din blogg igår kväll, kunde inte sluta ;) Känner igen mig i det mesta, hur man tänker o resonerar till synes helt ologiskt, men som för en själv är någon slags ordning i kaoset.



fortsätter följa...

2009-08-25 @ 09:08:50
Postat av: pussel

Saran: Kramar tillbaka

neva: Oj hehe, det var inte dåligt =P. Ja, det är så sjukt. Fast man vet allt och kan tänka logiskt så gör man ändå inte så för att känslorna är starkare (el nåt?)..

2009-08-25 @ 11:37:45
URL: http://pussel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0