Jävla skitvecka, vecka 11
Som vanligt har jag massor att skriva egentligen. Tänker ofta på att jag "borde" blogga, men så orkar jag inte / kommer mig inte för.
Förra veckan var skit. Hetsåt mån, tis, tors, fre tror jag och söndagen veckan innan också. Nu kämpar jag med att "bli nykter igen". Vad det sätter sig i en! Första dagen tänker jag på om och vad och när jag ska hetsäta heela tiden. Andra dagen nästan hela tiden. Tredje dagen väldigt ofta men inte varje minut. Tja, typ så är det väl =S.
Senast jag hetsåt var alltså i fredags och idag är det måndag. Idag var lite lättare att stå emot än igår och igår var väl aningen lättare än i lördags. Men både lördag och söndag hade jag "hjälp" av S som sällskap. Inte igår kväll då faktiskt, men har varit sjuk i helgen också ovanligt nog och orkade bara inte ta mig ut och handla på kvällen.. gjorde nån paleo-chokladbollsgegga istället som jag åt upp allt av, och så åt jag en massa ost och morot. Alltså jag följde INTE min matplan som jag har satt upp (egentligen spånade jag på den redan före jul, iom regeln att inte äta ost för sig utan till en måltid isf). Men måste säga att det var tusen gånger bättre än att hetsäta godis, glass eller bröd iaf!
Den totala urspårningen förra veckan berodde på att jag var bortrest förra helgen och sen fick ta med massa "dålig" mat hem (som jag aldrig skulle ha köpt själv), och då kunde jag inte låta bli att bara äta upp all skit med en gång =S. Sen har vi börjat få massa sedvanligt konsultgodis på jobbet (*hata*) som är döden för en matmissbrukare. Hur fan kan man få ställa fram en massa godis sådär på en arbetsplats? Det skulle ju aldrig vara accepterat att ställa fram några flaskor vin och öl!! Fy fan.
Fattar inte heller hur det kan vara tillåtet att ha extrapris och erbjudanden på godis, chips och läsk. Systemet får ju inte ha lockerbjudanden och det borde inte heller skräpmat få ha. VEM gynnar det? Det är ohälsosamt. Finns det någon som argumenterar emot det? Om vi vet att det är ohälsosamt, varför ska vi då lockas att köpa mer av det?
Suck. Jag vet att jag måste följa min matplan om jag ska klara mig ifrån att hetsäta. Ändå funderar jag på om jag ska äta den där jävla tårtan som det ska bjudas på om ett par dagar (trots att jag har skrivit klart och tydligt i matplanen att jag INTE ska äta någon jävla tårta). Ändå funderar jag på vad som kan tänkas dyka upp på jobbet imorgon och om jag då ska ta av det.. och så funderar jag på om/när jag ska köpa det där brödet jag vill (hets-)äta och om jag isåfall ska passa på att äta den där chokladen jag vill ha och passa på att proppa i mig en massa lösviktsgodis som det är rabatt på den här veckan...
Jaha ja. Jaa, det är jag. Det är min hjärna med mina vanliga gamla förjävliga jävla skittankar!!!!!! Dom kan dra åt helvete. Jag mår SÅ mkt bättre när jag håller mig till min underbara matplan! Jag äter god nyttig, naturlig, ekologisk, hälsosam, oprocessad mat utan tillsatser. Vem fan vill ha något annat?? Usch, inte jag iaf.
Läkarbesök
Idag var jag på läkarbesök kl nio. Jag har faktiskt en bra läkare på psykiatriska kliniken. Hon lyssnar och förstår rätt så bra vad jag menar.
Vi pratade om hur mina problem är relaterade till Aspergerdiagnosen och jag pratade om hur jag tror att bulimin är ett beroende. Läkaren gjorde faktiskt också det. Konstaterade att ätandet när jag är ensam hemma beror på en vana att hantera (dämpa) obehagskänslor (ångest/oro/rastlöshet eller vad det nu är, en känsla av att inte riktigt stå ut i nuet). Ändå ville hon inte riktigt medge att bulimin skulle vara en beroendesjukdom (i mitt fall). Hmm.
Boendestödet jag har verkar inte riktigt förstå varför de kommer hit. De ska ju hjälpa mig att få saker gjorda, alltså att jag ska ta tag i saker (inte att dom ska komma hit och göra saker åt mig, sen kan de ju såklart hjälpa till när de ändå är här). Men jag tror det är svårt att få dom att hjälpa mig med det jag tror att jag behöver stöttning i vad gäller ätstörningen.
Jag tror att jag behöver någon som "ser till" att jag går och tränar och att jag äter rätt mat och inte överäter. Jag ska faktiskt få stöttning av sjukgjymnasten på Vuxenhabiliteringen med träningen! Jag ska maila henne vilka träningspass eller gymtider jag planerar för veckan och sedan ska hon kolla upp på fredagen om jag följt min träningsplan. Om jag inte har det så ska hon hjälpa mig att reflektera och utvärdera genom att fråga vilka pass jag inte gått på och varför jag inte gått på dom (så att jag kan lära mig och förstå hur jag ska göra för att få träningen att bli av!).
Matmässigt har jag prövat att gå till dietisten igen innan jul, men det funkade inte den här gången heller. Hon har inte tid att följa upp och hon vill inte göra ett strikt schema tillsammans med mig. Jag tror att jag behöver psykologhjälp att reda ut vad jag har svårt att sluta äta och varför. Är det då bättre att jag inte köper hem dessa saker alls? Vissa saker vet jag ju redan att jag inte klarar av att ha hemma, men sen har vi tex ost, som jag köper hem ibland trots att jag vet att jag kan äta för mycket. Har dock satt upp en strategi m h a S att jag inte ska äta ost för sig (tex med morot) utan att den ska ingå i en måltid (med ägg/kött och grönsaker). Vill jag ha mer ost så får jag liksom ta en hel portion av måltiden till (och då kanske jag också känner om jag verkligen är hungrig på en hel portion mat till).
Jag vill veta VARFÖR gör som jag gör. Varför har jag bulimi? Varför hetsäter jag. Varför har jag så svårt att sluta äta? Varför dämpar jag min oro med mat? Jag vill hitta orsaken, förstå mig själv, och på det sättet kunna göra något åt problemet i grunden och bli frisk!
Jag tycker att bulimin och överätningen är precis som ett missbruk. Jag dämpar obehag med mat (istället för alkohol, shopping, rökning, whatever). Mamma föreslog 12-stegs programmet. Det finns ju någon förening typ OA (anonyma överätare). Jag frågade läkaren idag om det, men hon visste inte om något sådant här i stan och påpekade att hon inte trodde det var något för mig. Men jag tror absolut att det kan vara det.
Läkaren tyckte att ja men alkoholmissbruk och 12-steg de är ju (vad heter det nu? absolutister?) helt avhållsamma. Tillåter inte någon alkohol alls. Mat kan man ju inte likställa med det, man måste ju äta. Ja, visst är det så, MEN man kan faktiskt ta bort mat som triggar överätning. Ren kokt potatis eller stekt fläskkarré triggar inte hetsätning! Inte för mig. Frukt kan dock göra det. Och faktiskt ost. Och keso. Grönsaker triggar inte heller överätning. Problemet är ofta att blanda socker och fett. Typ en kokt potatis med smör är lättare än bara en kokt potatis utan någonting rakt upp och ner. Det GÅR att hitta/förstå vad som triggar och komponera måltider som inte är triggande! Men jag skulle behöva hjälp och stöd med det, och det borde väl missbrukare vara bra på!? Att just kunna identifiera trigger-situationer och lista ut hur man ska hantera dessa! Hur ska jag hantera mitt ätande och mat för att klara av att inte överäta och/eller hetsäta?
Dessutom sa läkaren just det här om att det för mig blivit en vana att hantera min "oro" m h a mat. Och det enda(?) sättet att få bort den dåliga vanan/beteendet är att stå ut (vilket är det jag inte gör). Ju fler gånger man står ut desto svagare kommer det dåliga beteendet vara och lättare att bemästra (för att tillslut övervinna helt hoppas jag). Och det är ju just det här med att stå ut som jag behöver hjälp med! Det som alla missbrukare behöver hjälp med. När var här i mellandagarna så kände jag den där obehagskänslan och jag ville äta äta äta, men gjorde inte det eftersom han var här, men så fort han inte var här en kväll så hetsåt jag =/. Hur ska jag klara detta ensam? Jag behöver förstå varför, och jag behöver förstå hur jag kan göra istället (som fungerar! Inte bara "ta en promenad istället" eller något, jag gör ju inte det! Det måste vara något som fungerar, något jag är tillräckligt motiverad att göra).
Ikväll funkar blogga ganska bra faktiskt. Har sagt till S att om jag ska äta nåt mer idag så ska det bara vara en kopp te och en apelsin. Jag har ätit tillräckligt idag tycker jag. Jag behöver sysselsätta mig med något jag "orkar" ta tag i.
Jag har kommit otroligt långt ändå tycker jag. Tränar mer än nånsin nu och börjar se musklerna utvecklas. Ser liksom muskler på magen =D. Det är peppande och motiverande. Jag läser (iofs som vanligt) mycket om kost och hälsa och vill få i mig massor av grönsaker varje dag. Har också upptäckt att när jag verkligen priorterar stora mängder grönsaker (som brysselkål, grönkål, rödbeta (det kanske är en rotfrukt?^^), blomkål, morot) så blir det mindre plats kvar till annat och då vill jag prioritera protein. Så automatiskt finns liksom ingen plats för "skräp".
Hm, jag skulle ju skriva om vad läkaren och jag pratade om ^^. Kommer inte ihåg så mkt mer. Men hon skulle iaf prata med psykologen och även kontakta Vuxenhab och föreslå att sätta upp nåt slags möte (vad det nu hette), typ vårdmöte, om vilka resurser som ska sättas på mig så att vi/dom har ett gemensamt mål med min vård. Det borde vi gjort för länge sen. Har fått såå mkt vård nu helt i onödan. Skattepengar kastade i sjön =(. Gillar inte.
Egentligen tycker jag bara sjukvården är skit. Jag vill ha friskvård och det pysslar inte sjukvården med. De sysslar med symptomlindring, mediciner. Som ger biverkningar och ingen bot, vilket bara genererar mer problem. Tänk om vi hade en vård som tar reda på ORSAKEN på problemet och därefter rotar fram en LÖSNING. Som gör att patienten blir FRISK för evigt!!! Ja, tänk om. Vad skulle vi då göra med alla våra pengar =). Jag skulle så mkt hellre se personliga tränare än medicinföretag.
Vi är inte gjorda för att vara sjuka! Lever vi som vi ska/borde, så blir vi inte heller sjuka. Det tror jag stenhårt på (sen kan man så klart få en infektion el så ändå). Vi misshandlar våra kroppar totalt i vårt hemska moderna samhälle och sen jobbar vi febrilt på att hitta tillfälliga botemedel på symptomen vi "med flit" orsakar. Idiotiskt. Haha, alltså människan är så tragisk så man kan bara skratta åt denna sorgliga varelse.
Jaha, just det! Det var dagens läkarbesök det ^^.
Gott Nytt År!
Hm, vet inte vad jag ska skriva. Tänkte att jag skulle försöka mig på att blogga lite mer igen, Har ju så mkt jag vill dela med mig av egentligen, men orkar aldrig logga in här.
Jag skulle vilja skriva hur jag gör för att må bättre och för att komma ifrån bulimin. Tycker inte jag har lyckats hitta några som skrivit på nätet HUR de gjort för att bli friska från bulimi. Det behövs mer sådan info.
Jag tycker själv att jag är otroligt mycket bättre nu än för några år sedan. Tror det beror mycket på den periodiska fastan jag började med för typ tre år sen (på vardagarna när jag jobbar). Den hjälper mig att låta det få vara OK att äta mycket på kvällen. Äter inget på dagen (dricker dock te och kaffe med lite mjölk), förrän jag kommer hem från jobbet och ibland även någon aktivitet som träning eller dans.
Har försökt äta på dagen några gånger (veckor), men bara mått dåligt av det. När jag återgått till att fasta så mår jag mycket bättre av det. Jag har försökt sluta några gånger för att känna mig mer "normal" och även för att slippa äta så mycket så sent på kvällen. Äter under så lång tid också och tror inte det är bra för mina tänder =/ (att saliven blir dålig under så lång tid, munnen behöver ju några timmar utan mat mellan måltiderna för att stärka upp saliven igen).
Jag har iaf tänkt att jag ska försöka sätta upp lite mål för 2016 nu. Men att ta tag i det är inte det lättaste =/. Jag vill ha styrkemål, eventuellt nåt löparmål och så kostmål.
Alltså tex kunna göra tio pull-ups, springa en mil under en timme eller fem km på 25 min. Kostmässigt behöver jag sätta upp mer riktlinjer för vad jag inte ska köpa hem och vad jag ska äta hemma/hur jag ska komponera ihop mina måltider. Tex kunde jag inte köpa hem en 500 g brie och 250 g torkade fikon, utan det åt jag upp på en gång. Det bästa vore nog om jag insåg vad jag inte kan köpa hem och låta bli att köpa hem det. Men jag tror också att jag behöver lite regler för hur jag äter den mat jag har hemma. Tex som nu när jag har hårdost hemma. Bättre att äta den till en måltid än att äta den som en måltid (tex ost och morot, då blir det lätt för mycket).
Jag har naturligtvis tänkt mycket på om jag skulle försöka mig på en paleoutmaning igen eller strikt LCHF eller så, men tror ändå inte det. Det jag tror är mest hälsosamt att äta är mycket grönskaker och sedan kött, fisk och ägg till det. Rotfrukter är nog bra det också, men frön och nötter tror jag man ska vara sparsam med. Naturligt är det ju svårt att få i sig mycket sådant, tar ju evigheter att plocka på sig frön i naturen. Baljväxter kanske är OK, jag vet inte. Blir inte klok på all för-och emotinfo överallt. Vet bara att mina tarmar inte alls tycker om det. Jag skulle vilja vänja tarmarna, men blöh, känns jobbigt. Hur mycket ska jag äta varje dag för att stå ut med gaser och öm mage till magen har vant sig? OM den ens någonsin vänjer sig? Kan det skapas tarmbakterier som klarar av nedbrytningen smärtfritt så småningom? Jag vet inte. Och är det sååå bra och nyttigt så det är värt att lära kroppen att tycka om dessa födoämnen? Jag vet inte.
Det min mage har mått riktigt bra av de senaste veckorna är mycket grönsaker och kålväxter iaf =). Visst, jag blir nog lite mer gasig, men min avföring blir bra! Och jag får inte ont i magen av det. Jag tror verkligen att den kost som ger en "perfekt" avföring som inte kladdar borde vara den bästa kosten. Naturligt har ju inte djur toalettpapper. Jag tror inte att det är något som ska behövas om man äter rätt för sin kropp och sina tarmar. Lustigt bara att människan inte känner det naturligt utan måste hålla på och testa sig fram till vad som passar i åratal! Sjukt.
Fast det kanske inte är så sjukt ändå. Männsikan är ju så "smart" så att vi kommer på alla idiotiska saker som förstör oss själva, djur och natur. Och kortsiktigt så är PENGAR det absolut viktigaste för oss, våra företag och materiella ting. Det går före ALLT lustigt nog. Det är SÅÅ mkt viktigare nu nu nu nu, än våra barns hälsa eller vår egen för den delen. T o m de "hälsomedvetna" väljer det som de tror är nyttigaste för dem just NU, och skiter fullständigt i att detta val kan vara förstörande för deras egen och andras hälsa senare, i framtiden (p g a förstörd natur/miljö). Suck.
Fast det kanske inte är så sjukt ändå. Männsikan är ju så "smart" så att vi kommer på alla idiotiska saker som förstör oss själva, djur och natur. Och kortsiktigt så är PENGAR det absolut viktigaste för oss, våra företag och materiella ting. Det går före ALLT lustigt nog. Det är SÅÅ mkt viktigare nu nu nu nu, än våra barns hälsa eller vår egen för den delen. T o m de "hälsomedvetna" väljer det som de tror är nyttigaste för dem just NU, och skiter fullständigt i att detta val kan vara förstörande för deras egen och andras hälsa senare, i framtiden (p g a förstörd natur/miljö). Suck.
Förresten, något mer som jag tror är lite A och O för att bli av med en ätstörning är att jag slutat "banta" genom att äta (för) lite. Jag vill absolut inte vara rädd för att vara hungrig, jag tror det bara är nyttigt. Men när jag äter så äter jag mig ordentligt mätt på bra saker. Jag tror det är det som är det viktiga nu. Att äta massor av grönsaker och välja bort onödigt skit helt (godis, kakor och elände), sånt behöver man inte alls för att överleva. Inte ens för att leva och vara lycklig tror jag. Jag är säker på att man kan vara lycklig helt utan skräpmat. Men det är svårt att vara lycklig helt utan grönsaker och träning =P.
Jag mår tusen gånger bättre av att stå över fikabröd eller tårta på jobbet, än när jag äter av det. Det innehåller bara skit (om det inte är hembakat då, då kanske möjligtvis ibland det skulle vara trevligt att smaka lite). Men jag personligen tror att jag egentligen mår bäst av att skippa sötsaker och bakverk helt och hållet.
Någon som har något nyårslöfte eller kost- eller träningsmål? =) Eller tips kring detta ämne? Vilka mål är bra att sätta, och hur gör man? Vad ska man skriva ner, och hur?
Deprimerad
Jag vill inte leva längre =(, nu igen. Jag önskar att jag dör i natt i sömnen.
Jag önskar mig en personlig tränare av sjukvården. Varför fungerar psykvården så otroligt dåligt? Dåligt i mina mått mätt iaf. Jävla sjukvård. Jävla liv. Varför är det så svårt? Varför kan jag bara inte orka göra något?
Det enda jag orkar göra är att äta. Och gå till jobbet på vardagarna fast jag inte vill.
Jag önskar att jag orkade göra något kul. Nästa helg måste jag tvinga mig att dansa. Tvinga mig att vara social. Jag vill inte! Jag vill inte leva en sekund till. Jag vill bara träffa S. Krama honom länge och sen dö.
Imorgon ska mamma hämta mig. Det är väl skönt antar jag. Att slippa vara ensam. Fast jag orkar inte träffa någon.
Jag orkar ingenting. Godnatt.
Bra blogginlägg samt tankar om hetsätande
Hej!
Har ni läst detta? Av Sofi om hur det är att vara anhörig till någon med ätstörningar. Gammalt, men så bra.
Idag läste jag detta inlägg hos Martina. Hon har skrivit om beroendeproblematik och om att sluta fly ifrån sina känslor. Mycket bra inlägg tycker jag. Så träffande.
Jag har precis fått hem en matdagbok som jag beställde på min arbetsterapeuts inrådan. Den är ett verktyg för att bli medveten om varför man äter. Den finns en bok som typ hör till som jag kanske borde köpt också. Ska typ vara som en sex veckors kurs i mindful eating. Man ska förstå varför man äter, kanske se ett mönster, och kunna förändra sitt ätande från "känsloätande" till öhh medvetet(?) ätande. Ta kontroll över sitt ätande.
Det låter bra. Men så jobbigt =/. Har inte lyckats skriva ner vad jag ätit än, fick den typ i onsdags eller torsdags. Kunde ju ha börjat direkt. Har såå svårt att fortsätta med något. Hur många dagar bloggade jag om vad jag ätit? Tre första dagarna i september?
Min plan var ju att hålla mig ganska mycket åt Paleo-hållet nu under september. Det gick inte så bra... Har hetsätit många dagar redan. Det spårade väl ur för att jag var på kalas och åt allt möjligt tror jag. Och så köpte jag lunch på jobbet, vilket i princip aldrig känns helt bra tyvärr. Även om det är hyfsat bra mat, så känns ändå restaurangmat speciellt. Inte som hemlagad mat. Kanske för att jag inte har koll på vad som är i? Jag vet inte.
I torsdags var jag med i en liten löpartävling och från och med i torsdags så vände jag på den negativa hetsätningsspiralen. Så skönt. Dock tänker jag varannan minut på vad jag tänkt köpa den här veckan (efter att jag kollat affärernas veckoerbjudanden). Ja, inte den bra maten då... utan bröd och choklad =S. SUCK. Jag vet att jag inte borde köpa hem det. Jag borde hålla mig på den bra banan nu. Laga bra mat hemma som känns OK att äta, det är ju då det funkar.
Jag vill så gärna kunna äta vad som helst. Vara normal. Äta normalt. Men det går fan inte. Inte nu. Kanske när jag är mer medveten...?^^
Jag vill så gärna kunna äta vad som helst. Vara normal. Äta normalt. Men det går fan inte. Inte nu. Kanske när jag är mer medveten...?^^
Ibland går det. Ibland kan jag köpa godis/choklad, äta upp det ensam hemma, och inte hetsäta. Men att köpa en hel brödlimpa är som bäddat för hetsätning. Förmodligen flera dagar i följd dessutom.
Idag har jag varit och tränat Bodypump på förmiddagen! Har svårt att komma iväg på det. Jag menar, lördag morgon! Då vill jag få sova. Men S sov här och skjutsade dit mig, så jag fick lite hjälp att komma iväg iaf.
Har nästan känt mig lite sjuk efter springtävlingen i tordsdags och nu efter träningen så gick jag hem, helt energilös. Så trött. La mig på sängen och sov en timme! Har typ aldrig hänt förut ^^. Har jättesvårt att lägga mig och vila på dagtid.
Nu har jag suttit framför datorn och bara läst bloggar hela eftermiddagen =/. Borde läsa på om partierna inför valet imorgon istället! Och städa!
Har nästan känt mig lite sjuk efter springtävlingen i tordsdags och nu efter träningen så gick jag hem, helt energilös. Så trött. La mig på sängen och sov en timme! Har typ aldrig hänt förut ^^. Har jättesvårt att lägga mig och vila på dagtid.
Nu har jag suttit framför datorn och bara läst bloggar hela eftermiddagen =/. Borde läsa på om partierna inför valet imorgon istället! Och städa!
Har såklart ätit också:
* En stor grön proteinsmoothie
* Två(!) fläskkarrébitar med rivna morötter, inlagda vitlöksklyftor och vitlöksost
* Kaffe med grädde
Kanske skulle ta och fylla i den där sabla matdagboken också... Och försöka bestämma mig för om jag orkar träffa en kompis och festa ikväll, eller vad jag ska hitta på. Sitter jag hemma ensam så är nog risken stor att jag tar mig en vända till affären och köper fel saker =/.
Sjukskrivning
Idag har jag hetsätit. Och igår. =( Har börjat tänka ut saker jag "måste" äta innan jag börjar om igen. SUCK.
Jag vill ju bara vara normal. Äta nyttigt till 80% och göra små utsvävningar när det sociala "kräver" det eller när jag bara är sugen. Men det känns såå långt borta. Jag försöker om och om igen. Tror att NU kan jag nog klara det. Men icke.
Jag vill ju bara vara normal. Äta nyttigt till 80% och göra små utsvävningar när det sociala "kräver" det eller när jag bara är sugen. Men det känns såå långt borta. Jag försöker om och om igen. Tror att NU kan jag nog klara det. Men icke.
Jag behöver hålla mig till en diet. Paleo eller LCHF. Inte en massa undantag. Samtidigt som dietist, psykolog och boendestödjare talar sig varma om att äta 3-6 måltider om dagen jämt fördelat från morgon till kväll. SUCK igen.
Jag som är så velig! Jag kan inte stå på mig för det som jag tycker funkar bäst för mig, och jag kan inte gå helhjärtat in i något som någon annan prackar på mig som jag inte alls tror på! =((
Jävla skitliv.
Just det. Har blivit sjukskriven 25% från och med förra veckan och 6-7 veckor framåt. Läskigt. Var skitjobbigt att berätta att jag skulle vara sjukskriven på jobbet. Men jag vågade iaf och nu är jag det. Försöker gå hem runt tre. Känns väldigt konstigt. Känns inte alls bra med en massa extra oplanerad fritid heller =S. Jag måste ta tag i och planera upp den lediga tiden, annars blir det ju bara mer tid för hetsätning istället för vila och tid att ta tag i de hemmasysslor jag inte orkar med i vanliga fall. Jag tror jag ska börja träna direkt efter jobbet. Har ju gjort det förut när jag slutat sent/vanlig tid, alltså bytt om direkt när jag kommit hem och dragit ut och joggat tex. Det blir inte bra för mig att komma hem hungrig (efter att ha fastat på dagen på jobbet) och börja äta och surfa... Då "orkar" jag inte sluta äta och orkar absolut inte ta mig iväg och träna någonting.
Jag hoppas jag kan bli lite bättre på att blogga nu ^^.
Spenderar flera timmar om dagen med att läsa igenom Sofi Lindbergs blogg, typ från början. Och hon har ju skrivit så sjukt mkt också ^^. Är bara på december 2010, och ändå har jag lagt måånga timmars läsning där de senaste veckorna =/.
Tycker hon är så otroligt inspirerande. Samtidigt känner jag mig ju förhållandevis jättelat, som har svårt att komma ut på en 15 min lång joggingtur och hon avverkar typ 10 intensiva träningspass i veckan...
Tycker hon är så otroligt inspirerande. Samtidigt känner jag mig ju förhållandevis jättelat, som har svårt att komma ut på en 15 min lång joggingtur och hon avverkar typ 10 intensiva träningspass i veckan...
Ja ja, man ska inte jämföra med andra.
Nu måste jag sova! Godnatt!
Suck
Suck. Jag skulle vilja blogga varje dag. Iaf nu. Semester, ny påbörjad medicinering och allt. Men jag orkar inte någonting. Orkar inte ta tag i någonting. Orkar bara vara med mamma, åka och bada, fixa frukost/lunch och middag, kolla lite på tv och sova. Det är det mina dagar består av i stort sett. Inte idag dock. Idag har varit en dag i stan. En heel lång dag på psyk på sjukhuset =/. Har tagit blodprov för att kolla koncentrationen av Litium i blodet och sen suttit hela jävla dagen och väntat på provsvaret. Har mått bra dock, ingen ångest.
Tyvärr har jag ätit som en gris. Som vanligt när jag är ensam =/. Åt lunch och middag på sjukhuset och sen när jag kom hem åt jag resten av en lösviktssallad mamma och jag köpte igår. Sen har jag ätit massa nötter och mörk choklad =S. Usch. =(
Har inte hetsätit och inte spytt dock. Men jag har definitivt ätit för mycket. Har läst om biverkningar av Lithionit på fass.se också. VIKTÖKNING. Urk. Vill inte.
Vet varken ut eller in. Kan den här medicinen hjälpa mig och mitt dåliga mående och kan det då vara värt att ta den? Nedsättning av njurfunktion och viktökning. Vill man verklingen riskera sådana biverkningar?? Usch, usch, usch. Förstöra sin kropp p g a en jävla medicin? Jag vill inte det! Jag avskyr mediciner! Jag vill lära mig hantera livet och olika situationer jag har svårt att hantera!! Jag vill gå i terapi istället för att proppa i mig läkemedel! Jag vill träna och få en frisk och stark kropp och ett naturligt humör.
Suck.
Usch vilken dålig dag =/
Idag mår jag inte bra. Jag har haft en sån enorm mage. Svullen och öm och ond. Är förstoppad som vanligt. TVINGADE mig ut och joggade och gick i en halvtimme. Hade inte den minsta lust och fick ont i hjärtat på slutet (eller i bröstet iaf).
Jag är så trött på allt. Har sagt upp kontakten med S, men vi kommer ändå träffas för dans på onsdagar minst.
Har ingen lust med något alls förutom att äta. Jag som skulle klara oktober. Det är 2 oktober och idag kommer jag äta för mycket. Synd att jag inte åkte och köpte nåt gott ist för att gå ut och springa.
Allt känns så jävla värdelöst. Ingenting är roligt. =(
Bättre helg
Helgen har varit mycket bättre än den började. Veckan var förjävlig, men helgen har varit bra, trots att jag varit ensam. Kollar på film nu och... äter ^^. Äter för mkt, men äter iaf inte direkt onyttigt. Var och handlade när jag var hungrig, men lyckades ändå stå emot prisnedsatt snickersglass. Mkt bra. Är helt övertygad om att det hade blivit hets ikväll annars =S.
Igår gick jag inte upp förrän kl 15. S och jag "bråkade" via sms i fredags och jag ville bryta kontakten med honom. Ändå är det såklart jag som hör av mig nästa dag ^^. Suck.
Jag satt och surfade runt på bloggar om träning och träningssidor. Fick massa inspiration och jag drog ut och sprang 10 min (och gick kanske 20 min) och sen gjorde jag situps och lite andra styrkeövningar hemma.
Idag har jag också varit ute och sprungit och gått. 35 min totalt. + styrkeövningar hemma.
Jag vill verkligen komma igång och träna! Vill ha en muskulös kropp. Dessutom mår jag ju så otroligt mkt bättre när jag tränar. Jag borde verligen få träning på recept, ist för alla möjliga mediciner läker försöker pracka på mig =S.
Idag gick jag upp vid 12. Åt bra frukost och surfade ett tag. Sen har jag gått på stan =). Köpte två par skor (typ högklackade kängor). Kunde inte bestämma mig för svarta eller bruna.. ^^ Eller jag vill ha de bruna, fast funderar på om jag kanske ska ta de svarta också! Är öppetköp i 14 dagar. De var på rea, i skinn, kostade ca 540 kr paret. Köpte några linnen på rea också. Trevligt att shoppa lite, var länge sen.
Ser inte alls fram emot jobbveckan som kommer. Har för mkt att göra på jobbet. Har blivit så stressad. Är kvar för länge på jobbet och är så otroligt trött när jag kommer hem. Orkar inte göra någonting. Det är väl delvis det som gör att jag hetsäter. Orkar inte ta tag i något och då är det lätt att fly från allt med maten.
Jag vill klara oktober! Jag vill träna istället. Dra ut och jogga på kvällarna istället för att äta. Lättare sagt än gjort..
Att surfa runt på träningssidor är peppande. Borde göra det oftare.
Att surfa runt på träningssidor är peppande. Borde göra det oftare.
Vet inte hur jag ska göra med S. Vi har svårt att träffas utan att jag börjar bråka. Särskilt när jag mår dåligt. Jag blir så besviken på att han inte hjälper mig mer. Att han inte hindrar mig från att hetsäta genom att komma hit. Samtidigt vet jag ju att jag är ansvarig för mitt eget liv. Jag kan inte skylla på någon annan. Men det är ju så mkt lättare att bara skylla ifrån sig... =/
Dö, eller fortsätta stå ut.
Snälla gud, låt mig få dö nu.
Jag hatar livet och jag orkar inte vänta på att det ska bli bättre. Jag orkar inte göra det bättre heller. Jag ger upp. Jag faller ALLTID tillbaka. Jag vet att i princip alla får återfall när de blir bättre, men hur länge då? Jag blir ju aldrig bättre. Tillslut har jag ju väntat hela livet och aldrig blivit frisk från den här skiten. Då kunde jag ju lika gärna dött nu. Eller för länge sen egentligen. Jag kunde dött när jag fyllde 18. De tolv år jag levt efter dess har inte varit värda att leva.
Jag hatar livet och jag orkar inte vänta på att det ska bli bättre. Jag orkar inte göra det bättre heller. Jag ger upp. Jag faller ALLTID tillbaka. Jag vet att i princip alla får återfall när de blir bättre, men hur länge då? Jag blir ju aldrig bättre. Tillslut har jag ju väntat hela livet och aldrig blivit frisk från den här skiten. Då kunde jag ju lika gärna dött nu. Eller för länge sen egentligen. Jag kunde dött när jag fyllde 18. De tolv år jag levt efter dess har inte varit värda att leva.
Ångest och tvivel
Fan, jag skulle ju lägga mig före tolv!
Mitt mål(?) är att lägga mig före tolv åtminstone...
Det är ju viktigt att sätta upp mål om man vill komma nånstans, uppnå något.
Men mina mål är aldrig bestämda inom mig till 100 %. Jag tror inte det iaf.
Jag ger upp. Bryr mig inte. Skiter i vad jag bestämt. Hopplöst.
Tänkte att jag skulle fråga om nån vill satsa på att äta tex LCHF under hela juni.. Men sen tänkte jag att jag ska nog göra undantag för midsommar.. och om nån kompis vill äta glass en varm sommardag.. eller eller eller.. Suck.
Har iaf ätit bra i två dagar nu!! Två dagar! Wohoo!
Jag är så rädd för att min ena framtand ska gå av nu. Det har försvunnit mer och mer och mer av emaljen och nu har det liksom lossnat små små bitar i nederkanten. Den är alldeles hackig och trasig. Det är som en spricka längst ner i en bit som är kvar och jag VILL INTE att tanden ska gå av där! Att ytterligare en flisa lossnar och tanden blir ännu kortare. Vill inte!!!
Så jag bestämde mig typ för att inte hetsäta och spy de tre dagarna som var kvar av maj... Har varit svårt. Två fjuttiga dagar har varit en kamp. Jag har ångest.
Härom dagen (i fredags) visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag började få den där känslan av att inte stå ut. Att bli förtvivlad.
Känner lite av den fruktansvärda känslan just nu också, fast bara lite lite svagt.
Jag tog två theralen i fredags, för första ggn på evigheter. De små rosa tabletterna hade bleknat i påsen ^^. Jag blir trött av dem. Ändå försökte jag hålla ögonen öppna och hetsåt, mitt jäkla as. Sen skulle jag umgås med kompisar på lördagen. Var trött och seg och konstig och mådde inte bra under hela dagen. Usch.
Vågar absolut inte ta sådana tabletter under vardagarna när jag jobbar. Jag MÅSTE kunna tänka på jobbet. Sover ju dock jämt förlite och är helt seg i huvudet ändå.. men blir väl ännu sämre av att äta sån medicin dessutom.
Åh, vad allt är jobbigt. Jag tänker bara på sånt jag vill äta. Bröd, godis, choklad, glass.
Men när jag var och handlade i måndags så köpte jag INGET onyttigt!!! Jag gick och tog bröd, höll det i handen och tvekade och kunde inte bestämma mig. Köpa eller inte köpa? Gick till godishyllan och hade beslutsångest. Läste på innehållsförteckningen och kände att "jag vill verkligen inte stoppa i mig den där skiten!".
Tänkte på hur dum jag skulle vara om jag köpte hem något skit. Jag skulle ju inte klara av att äta "lagom" så att jag skulle slippa spy. Inte en chans. Köpte jag det skulle jag hetsäta och spy, och det ville jag ju inte.
Ja, så jag köpte det inte! Hade ätit väldigt bra/nyttigt och lite under dagen också.
Tyvärr blev det inte helnyttig middag idag och kommer inte bli det imorn heller, vilket känns VÄLDIGT jobbigt. Hatar det. Avskyr att äta något oplanerat eller att jag inte vet innan exakt vad det kommer bli, och sen inte få hetsäta efteråt, hemma. Det är bl a då den här jävla ångesten (eller vad det nu är) kommer.
Och även om jag klarar morgondagen också, hur FAN ska jag klara fredagen? Jag klarar aldrig fredagar och lördagar längre. Suck.
Hur ska jag bara kunna bestämma mig till 100 %? Jag kan ju inte lura mig själv!?
Jävla skitliv. Godnatt.
Mitt mål(?) är att lägga mig före tolv åtminstone...
Det är ju viktigt att sätta upp mål om man vill komma nånstans, uppnå något.
Men mina mål är aldrig bestämda inom mig till 100 %. Jag tror inte det iaf.
Jag ger upp. Bryr mig inte. Skiter i vad jag bestämt. Hopplöst.
Tänkte att jag skulle fråga om nån vill satsa på att äta tex LCHF under hela juni.. Men sen tänkte jag att jag ska nog göra undantag för midsommar.. och om nån kompis vill äta glass en varm sommardag.. eller eller eller.. Suck.
Har iaf ätit bra i två dagar nu!! Två dagar! Wohoo!
Jag är så rädd för att min ena framtand ska gå av nu. Det har försvunnit mer och mer och mer av emaljen och nu har det liksom lossnat små små bitar i nederkanten. Den är alldeles hackig och trasig. Det är som en spricka längst ner i en bit som är kvar och jag VILL INTE att tanden ska gå av där! Att ytterligare en flisa lossnar och tanden blir ännu kortare. Vill inte!!!
Så jag bestämde mig typ för att inte hetsäta och spy de tre dagarna som var kvar av maj... Har varit svårt. Två fjuttiga dagar har varit en kamp. Jag har ångest.
Härom dagen (i fredags) visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag började få den där känslan av att inte stå ut. Att bli förtvivlad.
Känner lite av den fruktansvärda känslan just nu också, fast bara lite lite svagt.
Jag tog två theralen i fredags, för första ggn på evigheter. De små rosa tabletterna hade bleknat i påsen ^^. Jag blir trött av dem. Ändå försökte jag hålla ögonen öppna och hetsåt, mitt jäkla as. Sen skulle jag umgås med kompisar på lördagen. Var trött och seg och konstig och mådde inte bra under hela dagen. Usch.
Vågar absolut inte ta sådana tabletter under vardagarna när jag jobbar. Jag MÅSTE kunna tänka på jobbet. Sover ju dock jämt förlite och är helt seg i huvudet ändå.. men blir väl ännu sämre av att äta sån medicin dessutom.
Åh, vad allt är jobbigt. Jag tänker bara på sånt jag vill äta. Bröd, godis, choklad, glass.
Men när jag var och handlade i måndags så köpte jag INGET onyttigt!!! Jag gick och tog bröd, höll det i handen och tvekade och kunde inte bestämma mig. Köpa eller inte köpa? Gick till godishyllan och hade beslutsångest. Läste på innehållsförteckningen och kände att "jag vill verkligen inte stoppa i mig den där skiten!".
Tänkte på hur dum jag skulle vara om jag köpte hem något skit. Jag skulle ju inte klara av att äta "lagom" så att jag skulle slippa spy. Inte en chans. Köpte jag det skulle jag hetsäta och spy, och det ville jag ju inte.
Ja, så jag köpte det inte! Hade ätit väldigt bra/nyttigt och lite under dagen också.
Tyvärr blev det inte helnyttig middag idag och kommer inte bli det imorn heller, vilket känns VÄLDIGT jobbigt. Hatar det. Avskyr att äta något oplanerat eller att jag inte vet innan exakt vad det kommer bli, och sen inte få hetsäta efteråt, hemma. Det är bl a då den här jävla ångesten (eller vad det nu är) kommer.
Och även om jag klarar morgondagen också, hur FAN ska jag klara fredagen? Jag klarar aldrig fredagar och lördagar längre. Suck.
Hur ska jag bara kunna bestämma mig till 100 %? Jag kan ju inte lura mig själv!?
Jävla skitliv. Godnatt.
Livet. Maj 17, 2012
Tänkte passa på att skriva ett inlägg nu när jag är ledig.
Sov till halv fyra idag =O. Somnade framför en film vid halv tolv. Vaknade halv ett, gick upp och borstade tänderna och tvättade av mig sminket och gick och la mig. Sen vaknade jag kl 14 och sen nästa gång vid 15.30! Jag tror jag har jordens sömnbrist. Jag hade kunnat somna om igen, men gick upp ändå upp som tur var.
Hatar att sova bort dagarna. Men det blir så när jag bara sover 6-7 timmar på vardagarna. Vanligast är ca 6-6,5 timmar =/. Inte bra. Tror jag har ett stort sömnbehov. Runt 10 timmar. Även om ingen tror mig..
Tänkte verkligen försöka sluta hetsäta 1 maj. Gick såklart inte. Tänkte att jag MÅSTE sluta hetsäta när jag fyllt 30 år, eftersom jag typ lovat mig själv att ta livet av mig annars. Tror ni det gick? Haha, nej. Såklart inte.
Har väl typ hetsätit som vanligt efter det. Haft uppehåll max 3-4 dagar och sen hetsätit igen. Blir jämt förstoppad när jag äter bra, jävligt jobbigt. Magen sväller upp som en ballong och gör ont.
Nu har jag faktiskt inte hetsätit sen i söndags. Dvs fjärde dagen idag. Har varit halv-förstoppad till idag också, men nu känns det ganska bra. Förutom att jag sov mer än halva dagen då.. =/
Har velat hetsäta varje kväll. Har överätit lite varje kväll, men har kunnat sluta och gå och lägga mig, och det är väl bra det iaf.
Jag måste sluta att äta framför TV:n. Jag måste sova mer!! Jag är HELT slut efter mina långa jobbiga jobbdagar, så jag orkar liksom ingenting annat än att fixa nåt snabbt att äta och sen sätta mig framför TV:n. Tyvärr.
Jävla skitliv.
Jag saknar en pojkvän så otroligt mycket.
Den enda medicin jag tar nu är Voxra. Den gör så att jag inte vill ta livet av mig verkar det som. Den håller mig antagligen ifrån den där djupa deppigheten, trots sömnbristen och hetsätningarna. Bra eller dåligt, jag vet inte.
Jag hatar jobbet, men gillar det samtidigt lite. Det är alldeles för krävande och jag är alldeles för långsam och trög =(. Samtidigt tycker jag att alla andra gör saker dåligt och inte bryr sig om vissa viktiga saker, så det känns ändå som jag behövs liksom.. Jaa, allt känns alltid så dubbelt. Jobbigt.
Jag önskar att jag kunde bli lycklig ensam. Gilla mig själv, gilla mitt liv. Göra mitt liv värt att leva osv..
Men hur lätt är det? Nej jag vet, klart det inte är lätt. Klart man måste kämpa, bla bla bla..
Men hur fan orkar man det? Jag orkar inte det!! Orkar inte!! Och jag tror inte på det heller! Jag tror inte att alla kan bli lyckliga ensamma. Jag tror inte att jag kan det. Och hur ska jag orka kämpa för något jag inte tror på??? Nä, det går inte heller.
Jag är inte gjord för att vara ensam. Jag behöver en partner. Jag behöver ha någon att älska och som älskar mig tillbaka. Jag är beroende av det. Kanske är alla det trots allt? Men kanske klarar sig vissa bättre och vissa sämre själva? Jag mår urdåligt ensam =(. Samtidigt är jag typ omöjlig att leva med och tycker att alla andra idioter typ ^^. Men jag tror ändå att jag har blivit bättre på att försöka acceptera andra... Om det kan vara någon tröst för mig själv.. Suck.
Sov till halv fyra idag =O. Somnade framför en film vid halv tolv. Vaknade halv ett, gick upp och borstade tänderna och tvättade av mig sminket och gick och la mig. Sen vaknade jag kl 14 och sen nästa gång vid 15.30! Jag tror jag har jordens sömnbrist. Jag hade kunnat somna om igen, men gick upp ändå upp som tur var.
Hatar att sova bort dagarna. Men det blir så när jag bara sover 6-7 timmar på vardagarna. Vanligast är ca 6-6,5 timmar =/. Inte bra. Tror jag har ett stort sömnbehov. Runt 10 timmar. Även om ingen tror mig..
Tänkte verkligen försöka sluta hetsäta 1 maj. Gick såklart inte. Tänkte att jag MÅSTE sluta hetsäta när jag fyllt 30 år, eftersom jag typ lovat mig själv att ta livet av mig annars. Tror ni det gick? Haha, nej. Såklart inte.
Har väl typ hetsätit som vanligt efter det. Haft uppehåll max 3-4 dagar och sen hetsätit igen. Blir jämt förstoppad när jag äter bra, jävligt jobbigt. Magen sväller upp som en ballong och gör ont.
Nu har jag faktiskt inte hetsätit sen i söndags. Dvs fjärde dagen idag. Har varit halv-förstoppad till idag också, men nu känns det ganska bra. Förutom att jag sov mer än halva dagen då.. =/
Har velat hetsäta varje kväll. Har överätit lite varje kväll, men har kunnat sluta och gå och lägga mig, och det är väl bra det iaf.
Jag måste sluta att äta framför TV:n. Jag måste sova mer!! Jag är HELT slut efter mina långa jobbiga jobbdagar, så jag orkar liksom ingenting annat än att fixa nåt snabbt att äta och sen sätta mig framför TV:n. Tyvärr.
Jävla skitliv.
Jag saknar en pojkvän så otroligt mycket.
Den enda medicin jag tar nu är Voxra. Den gör så att jag inte vill ta livet av mig verkar det som. Den håller mig antagligen ifrån den där djupa deppigheten, trots sömnbristen och hetsätningarna. Bra eller dåligt, jag vet inte.
Jag hatar jobbet, men gillar det samtidigt lite. Det är alldeles för krävande och jag är alldeles för långsam och trög =(. Samtidigt tycker jag att alla andra gör saker dåligt och inte bryr sig om vissa viktiga saker, så det känns ändå som jag behövs liksom.. Jaa, allt känns alltid så dubbelt. Jobbigt.
Jag önskar att jag kunde bli lycklig ensam. Gilla mig själv, gilla mitt liv. Göra mitt liv värt att leva osv..
Men hur lätt är det? Nej jag vet, klart det inte är lätt. Klart man måste kämpa, bla bla bla..
Men hur fan orkar man det? Jag orkar inte det!! Orkar inte!! Och jag tror inte på det heller! Jag tror inte att alla kan bli lyckliga ensamma. Jag tror inte att jag kan det. Och hur ska jag orka kämpa för något jag inte tror på??? Nä, det går inte heller.
Jag är inte gjord för att vara ensam. Jag behöver en partner. Jag behöver ha någon att älska och som älskar mig tillbaka. Jag är beroende av det. Kanske är alla det trots allt? Men kanske klarar sig vissa bättre och vissa sämre själva? Jag mår urdåligt ensam =(. Samtidigt är jag typ omöjlig att leva med och tycker att alla andra idioter typ ^^. Men jag tror ändå att jag har blivit bättre på att försöka acceptera andra... Om det kan vara någon tröst för mig själv.. Suck.
Söndag
Usch, jag hatar söndagar. Dom är så ensamma och deppiga. Sista dagen på ledigheten, som jag inte ens tycker om? Jag borde vara glad.
Min danskompis och några gamla arbetskompisar festade igår. Först hetsåt jag halva natten i två omgångar, har fortf choklad kvar.. Sen sov jag till ca kvart i fem på em. Orkade inte gå upp. Ville väl helst bara försvinna. Sov bort hela dagen, en ganska fin dag tror jag =/. Men ryckte ändå upp mig på kvällen och duschade och gjorde mig iordning för fest trots att jag inte alls hade någon lust. Kände väl mer för att vara hemma och hetsäta en kväll till..
Det var iaf jättetrevligt. Dom är så trevliga dom där killarna <3. Var ute och dansade på krogen också. Väldigt länge sen sist. Inte kanonbra musik och inte så mkt folk på det stället, men det var kul ändå. Trevligt =P. Sen sov min danskompis hos mig. Masserade mig och sov över, men vi hade inte sex. Fy vad kåt jag var, ändå hade vi inte sex. Mysko människa det där. Så försiktig men ändå 'på'. Jaa, inte vet jag. Hade han velat ha sex så hade vi haft det.
Det värsta var att jag tänkte på T ofta hela kvällen. T, T, T! Jag önskar att det var han som sov över. Jag längtar efter honom. Jag vill ha sex med honom. Jag skickade faktiskt ett sms i natt fast jag inte får ^^. Skrev att jag saknar honom, men han svarade inte. Det är väl bra att han inte gör det. Jag får inte ha någon kontakt med honom mer =(. Jag mår ju bara så dåligt av det. Men jag vill inte släppa honom. =((
Om jag bara kunde träffa någon ny, någon lika bra som T. Ett steg i rätt riktning är väl att gå ut och träffa folk iaf. Inte sitta hemma och deppa och/eller hetsäta ^^...
Blir jättedålig i magen av något. Alkoholen kanske? Eller är det bara kaffet till frukosten dagen efter? Eller kombinationen med en fet frukost?? Ingen aning. Får iaf kramp, och jag tror det är gaser, som gör jätteont. Går iaf över när jag varit på toa. Önskar att jag kunde lista ut vad det beror på. Tyvärr är det väl alkoholen, och jag vill inte sluta festa...
Känner mig så ensam och deppig nu. Mina vänner räddade mig från mig själv utan att dom vet om det, men nu är jag ensam igen. Ensam med choklad hemma. Det regnar konstant, men funderar ändå på att gå ut. Isf blir det väl till affären och köpa bröd... "Bara en sista gång" ^^. Suck.
ÄS-bloggar, smalhet, hets och elände
Sitter och läser lite ÄS-bloggar. Har inte såna bloggar i 'favoriter' på den här datorn =/, men hittar ju många lätt ändå.. Tänk att få vara smal en sommar, riktigt smal ^^. Tänk om jag skulle klara att inte äta någonting när jag är ensam. Jag klarar ju knappt att äta när jag är ensam, det blir bara mer och mer och mer och för mkt =(. Eller, jag har ju klarat det ganska bra nu med LCHF. Fast deppig är jag ju ändå. Ledsen och ensam på kvällarna. Men jag har lyckats att hålla mig ifrån hetsätning väldigt långa perioder.
Förra inlägget skrev jag i Explorer bara för att kunna få styckesindelning... Nu skriver jag i Chrome igen och därmed kommer det inte bli några stycken =/. Förstår inte riktigt varför blogg.se inte gör ngt åt det. Hur många använder Explorer fortf? Suck.
Inget bloggvertyg är perfekt. Ingenting är perfekt. Ingen kille är perfekt, och jag är långt ifrån perfekt. Jag mår dåligt =(.
Jag hade (har) ju lovat att inte hetsäta på ett år, och min syster skulle äta LCHF.. Jag håller det inte, men hon håller det inte heller. Dock har hon ätit frukt som är hundra ggr bättre än godis och chips. Jag är sämst. Idag har jag i det närmaste gett upp. Vilket jävla bakslag jag fått. Känns som det värsta på ett år, men det är det kanske inte. Värsta på över ett halvår iaf. Det är hemskt. Hur ska jag orka ta mig tillbaka på banan igen? Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag orkar inte mer!
Hatar att vara ledig
Usch. Jag är ledig imorn. Tanken är att jag ska hem till mamma och hjälpa till inför hennes stora födelsedagsfest på lördag. Jag vill helst bara bli sjuk och få stanna hemma.
Jag har ont i magen. Fattar inte varför. Har ätit tacos till middag, med ganska mycket rödlök till.. gissar att det är den jag inte tål. Usch.
Känner mig så otroligt ensam. Längtar efter T så att jag kan dö. Jag har faktiskt lyckats att inte höra av mig till honom efter Kristi himmelfärdshelgen. Han svarade ju inte på nåt mess då och jag blev så himla ledsen och förtvivlad(?) så jag orkar inte med honom längre. Klarar inte av att ha kontakt =(. Men nu saknar jag honom något enormt. Jag önskar att han längtade efter mig lika mycket och att han skulle höra av sig. Kanske bara komma hit, överraska mig, och säga att han älskar mig ^^. Jag veeeet att det aldrig kommer hända, ändå hoppas jag på det varje jävla förbannad dag.
Jag vill ha någon med mig till mamma =(. T ville jag inte ens fråga eftersom han aldrig vill att jag ska följa med till hans föräldrar. Usch, livet är så jävla orättvist! Min danskompis känner jag inte att jag kan bjuda med. Det blir liksom helt fel. Nån annan har jag inte ens som alternativ =(.
Det är så roligt att dansa och förhoppningsvis ska jag börja träna lite nu också. Vill få en fin rygg(!) =P. Älskar lagom muskulösa ryggar, jaa, på tjejer också ;-). Drömmen skulle vara en danskropp... Men jag är alldeles för lat för att göra något mer än att drömma..
Men allt det roliga och trevliga i livet förstörs av att jag är ensam. Jag hatar det. Jag hatar dom här ensamma kvällarna. Orkar inte göra någonting. Har en veckas disk i diskhon igen, orkar inte ta tag i det. Måste vattna blommorna, orkar inte. Borde välja kläder till helgen och packa. Borde måla naglarna eftersom jag vill ha målade naglar, men jag har ingen lust, jag orkar inte! Jag orkar inte ta tag i någonting när jag är ensam =(.
Jag saknar T. Jag saknar T så att det gör ont.
Ensamhet och hat
Nån som länkade till min blogg i söndags? Hade 91 unika besökare här då! Brukar vara runt 50 per dag annars.
Jag är dum i huvudet. Att planera att vara hemma ensam på skärtorsdagen.. varför gör jag så? Jag känner mig fruktansvärt ensam. Jag saknar T så att det gör ont. Det känns som alla andra umgås med sina nära och kära, och här sitter jag och hetsäter och spyr. Kul. Kul liv.
Jag gråter. Gråter över allt möjligt. Jag tänker för mkt. Jag tänker och tänker och tänker. Jag avskyr att tänka. Jag mår så jävla dåligt av det. Jag tänker fan på allt. Fast ändå är jag dum i huvudet. Jag tänker inte på rätt sätt. Jag tänker på fel sätt. Jag tänker så att jag mår dåligt.
Mamma tyckte att jag skulle komma hem ikväll, mina syskon har kommit, men jag vill inte. Jag både vill och inte vill. Det är naturligtvis värre att vara här ensam. Det är vidrigt. Det finns inget värre! Jag hatar mig själv. Jag avskyr mig själv. Det är så mkt jag vill skriva. Jag vill skriva ner alla mina jävla tankar!! Men jag orkar inte. Hur fan orkar man?
Jag måste väl börja ta Concerta igen, men jag vill inte. Jag vill inte ha hög puls och hjärtklappning. Det är obehagligt! Jag vill för fan kunna anstränga mig utan obehag! Men jag vill också kunna leva utan att hetsäta... I mitt liv verkar det vara en paradox. Jag är inte gjord för att leva. Jag vill ha barn! Jag vill ha en familj! Jag vill ha en pojkvän, en man, någon att älska och ha sex med varje dag! Jag vill ha någon som älskar mig över allt annat på jorden. Men det är ingen som gör. Ingen kommer någonsin att göra det för jag är elak. Jag är en vidrig människa som ingen vill vara med. Varför är det så? Varför måste jag finnas? Varför kan jag inte leva som jag lär? Varför måste jag hetsäta? Hur fan kunde jag drabbas av bulimi?? Jag förstår inte. Jag förstår inte! Jag förstår ingenting!
Jag hatar sjukvården. Jag avskyr den. Det är sjukvården som har gett mig bulimi och det är sjukvården som gör att min syster dör i cancer. Det är lätt att skylla på någon annan. Mkt lättare än att ta någon ansvar själv. Jag vågar inte ta ansvar för någonting, och jag avskyr människor som inte tar ansvar för vad de säger och gör. Jag är en sån som jag hatar. Hur blir jag en sån jag älskar? Hur blir jag som jag vill vara? Jag verkar vara oförmögen till allt jag egentligen vill. Kul. Kul liv.
Förjävlig kväll.
Jag vill bli smal. Lika smal som Kenza. Blir jag lycklig då? Antagligen inte, nej. Jag vill ha en familj. Jag vill bara ha en familj! Om jag bara hade behållit det där barnet. Då hade jag haft en familj nu. Kanske delad, men ändå. Varje gång jag tänker på det kommer gråten. Jag känner mig så ensam. Vem bryr sig? Inte T iallafall. Den enda jag vill ska bry sig om mig..
Varför är allt så svårt? Jag vill också vara lycklig. Lika lycklig som Kenza.. Varför läser jag hennes blogg? Jag vet inte. Hon är så jävla lyckad. Nästan perfekt. Tänk att vara som hon. Att få saker gjorda. Kunna ta tag i saker. Göra det man vill. VILJA saker. Veta vad man vill. Ha en pojkvän. Ha en pojkvän! Ha vänner. Umgås med sina vänner. Älska de man har omkring sig. Uppskatta livet. Suck.'
Jag köpte fyra frallor och två små godispåsar. Jag har ätit naturgodiset och halva det vanliga plus två av frallorna. Dricker saft och te. Jag är full i magen. Redan! DET är iaf positivt. Det är inte de gamla vanliga kassarna med mat vid en hetsätning längre...^^ Det kanske finns små positiva detaljer t o m i helvetet! Helt förbannat jävla otroligt. Nu måste jag få i mig det sista och spy, för imorgon är det måndag, tack och lov. Äntligen jobb. Äntligen lite paus från mig själv och mina plågande tankar.
Usch, fast helst hoppas jag att jag slipper vakna imorgon. Jag tål inte ensamheten. Jag klarar mig inte ensam. Inte utan någon att älska och bli älskad av. Jag är allergisk, så allergisk att jag riskerar att dö av min jävla allergi! Jag hatar att gråta mig till sömns. Jag avskyr det. Jag avskyr att göra det ensam. Om bara T vore här. Om bara T ville vara med mig! Då kanske jag skulle överleva. Kärlek är medicinen jag saknar. Medicinen jag dör utan. =(
Jag kommer vara död av trötthet imorgon, och antagligen måste jag jobba kväll också. Plus att jag kanske ska kolla på soffor och en cykel. Jag orkar inte. Jag gör inte det. Kanske jag kunde bli sjuk nu av alla kolhydrater? Jag tål ju inte detta! Gråta, sova, dö.
Hänsynslösa idioter
Jag hetsåt igår. Väldigt lite, men känslan är densamma.
Först grät jag, grät och grät och grät. Jag var så ensam. Hur fan kan man stå emot hetsätning då? Jag kunde visserligen ha gått och lagt mig. Eller en normal människa kanske hade kunnat göra det? Jag kunde inte det. Jag smsade lite med T, sen gick han väl och la sig och sket i mig som vanligt. Jag var förtvivlad.
Jag hatar T av hela mitt hjärta. Jag förstår inte att man kan vara så fruktansvärt oförstående, elak och hänsynslös. Han har förstört den här dagen också nu genom att skicka några jävla sms imorse!! Jag skrev att han bara skulle höra av sig om han åkte in på sjukhus (han kände sig sjuk ^^, det är patetiskt, ni vet hur killar är? och T är extrem), han gör mig rädd när han kanske bara sovit lite för lite och känner sig svag för att han inte ätit!! Jävla idiot. Han kunde också höra av sig om han fått ur några bilder ur mobilen. INGET av dessa två saker hade naturligvis hänt imorse, ÄNDÅ skickar han sms och talar om att han INTE fått ut några bilder och dessutom mår bättre!? Varför gör man så? När han vet att han förstör hela min helg? Att jag börjar gråta igen och blir arg, förbannad, förtvivlad, IGEN???? Hur kan man vilja att en människa ska må så dåligt?? Det är värre än att döda någon. Sjuhundra ggr värre!!!!!!!! Om han bara kunde döda mig ist för att plåga mig till självmord! Hur fan kan man göra så mot en annan människa? Han VET att jag var förtvivlad igår. Jag skrev det.
Ändå gör han det som är den troligaste anledning att jag tar livet av mig. Han hör av sig. Han hör av sig på det sätt han vet tar sönder mig. Det är som att han tar en stor jävla kniv och skär fram och tillbaka, upp och ner genom min kropp, men eftersom det är psykisk smärta så är det OK? Då får man göra vad som helst?? Jag skulle ha spärrat hans nr på nåt sätt igår. På Facebook kan jag ta bort honom som vän och på Msn kan jag blocka honom. Det värsta är att det känns som det är försent. Jag kokar inombords för att han inte bryr sig. För att han är så hänsyslös. Jag vill döda honom.
Jag hatar mamma också för att hon sa att hon skulle ringa igår och komma hit idag och hjälpa mig med att köpa en soffa. Tror ni hon ringde igår????!?!? Nej, hon gör ALDRIG som hon sagt. ALDRIG. Jag avskyr henne. Jag ska inte ha någon kontakt med henne mer. Jag ska dö. Idag. Jag SKA det. Idag ska jag våga ta livet av mig. Med mkt alkohol ska det bara gå. Jag vill inte leva längre. Vem fan vill kämpa vidare för INGENTING???????? Jag är en idiot som har levt så här länge. Hur fan kan man vara så dum som jag?? Det är helt otroligt.
Kan inte livet bara låta mig vara ifred?
Jag känner mig så ensam =((. Blev erbjuden att festa med en killkompis, men han är väl bara ute efter en sak som alla andra killar som verkar så trevliga och vill vara kompis.. Och jag orkar inte gå iväg nånstans ensam (han är redan på stället). Jag önskar bara att T var här. Att han hörde av sig. Att han ångrat sig och vill vara med mig. Att han inte står ut med att vara utan mig... (HAHAHA jag avskyr mig själv för att jag tänker så, och önskar det. Jag gör mig själv en sån jävla otjänst!). Varje dag när jag kommer hem från jobbet hoppas jag att hans bil ska stå utanför. Det är ju sjukt. Jag VET att han aldrig skulle överraska mig med att komma. Inte en chans i världen. För det första är han inte sån, och för det andra så vill han ju inte vara med mig längre. Han verkar verkligen mena det den här ggn. Jag är så fruktansvärt ledsen. Jag vill bara gråta.
Jag har varit förstoppad den här veckan också, fram till igår kväll. Jag avskyr det. Jag får en enorm mage och får ont. Har fortfarande "svullen" mage =(. Det kanske är kosten, det kanske är stress, det kanske någon av mina mediciner, det kanske beror på ngt annat. Vem vet. Jag vet bara att jag hatar det. Jag hatar livet.
Jag fick en tid till Vuxenhabiliteringen idag med posten. På onsdag nästa vecka ska jag dit och träffa en psykolog och en kurator. Kanske kommer psykologen bedöma om hon också tror att jag har Asperger och om de kan erbjuda mig nån hjälp. Vad vet jag inte. Jag orkar inte bry mig längre. Tror inte det finns någon som kan hjälpa mig och jag kan inte hjälpa mig själv heller.
Hur kunde mitt liv bli så här?
Det enda jag vill ha är en pojkvän, någon att älska och bli älskad av. Men vem vill vara med ett deprimerat psykfall??
Jag gör saker ibland som jag tycker är roliga. Tex när jag var ute och dansade i lördags. Men det hjälper inte! Det hjälper lite för stunden, men BARA just precis då. Så kan man ju inte leva. Jag kan inte glädja mig åt någonting, jag fattar inte varför allt har blivit så meningslöst. Jag kan ju inte hjälpa vad jag känner!? Jag känner mig ledsen och hopplös. Hur ska jag kunna ändra det?
Visst borde jag gå ut ikväll ist för att sitta hemma och gråta, men hur ska jag orka tvinga mig till saker hela tiden som jag inte känner det minsta för??? Jag vill inte det! Jag orkar inte! Jag vill gå och lägga mig i sängen och dö.
Läkaren på NPU är bra, han försöker verkligen hjälpa mig med mediciner. Jag får typ vad jag vill och göra hur jag vill. Han tyckte att jag skulle höja dosen Voxra och se om det hjälper mot någonting.. Men det dröjer ju några veckor innan jag kan bedöma om jag känner mig bättre på något vis eller inte. Hur ska man orka pröva olika mediciner och varje medicin måste man pröva i olika doser och många veckor?
Varför kan jag inte bara dö istället? Vad är vitsen med att jag och alla runt omkring mig mår dåligt?? Ett liv hit eller dit, jorden är ändå överbefolkad och människan är det värsta djuret på den här jorden. Hela mänskligheten borde ändå förintas. Jag får dåligt samvete över att jag går runt och deppar och slösar bort skattepengar helt i ONÖDAN. Jag borde ta mitt ansvar och ta livet av mig. Jag borde verkligen det. Men hur ska jag våga? Jag måste få slut på ALLT hopp om bättring inom mig, annars är det väl omöjligt att kunna ta livet av sig?
Helst vill jag bara må bra naturligtvis. Vara en ödmjuk, trevlig och snäll person. Vem vill inte det? Men istället är jag precis tvärtom. Det är konstigt. Och nästan outhärligt. Kan inte någon bara älska mig?
Jag borde naturligtvis pröva nätdejting. Gå med i Miljöpartiet. Börja dansa flera danser som jag vill lära mig. Börja träna igen (gruppträning på gym) som jag gjort förut och tyckt varit både roligt och skönt. Men jag vill inte göra någonting ensam. Så har det alltid varit. Jag har alltid gjort allting med en kompis. Nu har jag knappt några kompisar kvar, iaf inga nära vänner. Då går det inte, jag funkar inte ensam. Jag vågar inte, kan inte, orkar inte, vill inte!
Jävla förbannade skitliv. Ikväll borde jag städa, packa upp flyttkartonger och byta plats på TV:n och en bokhylla. Men hur ska jag ens orka resa mig härifrån datorn???? JAG ORKAR INTE LEVA ENSAM.
Jag MÅSTE städa. Jag avskyr att bo i den här röran. Jag måste kolla efter en cykel och en soffa på Blocket, men jag orkar inte. Jag vill inte göra någonting ensam. Förra helgen kom T på fredagskvällen och då hade jag någonting att städa för. DÅ går det bra! Då städade jag ju för både hans och min skull. Hur orkar man göra något enbart för sig själv? Visst, långsiktigt vill jag ju ha städat och fixat i lägenheten så att jag kan bjuda hem någon utan att skämmas, men jag verkar inte ha förmågan att göra något långsiktigt. Jag kan bara göra något "med kniven på strupen", precis som mamma. Jag hatar det. Jag hatar mig själv. Hur ska man kunna acceptera sina brister och älska sig själv när man hatar sig själv?? Ååhh jag orkar bara inte mer. Kan inte livet bara låta mig vara?
Jag har varit förstoppad den här veckan också, fram till igår kväll. Jag avskyr det. Jag får en enorm mage och får ont. Har fortfarande "svullen" mage =(. Det kanske är kosten, det kanske är stress, det kanske någon av mina mediciner, det kanske beror på ngt annat. Vem vet. Jag vet bara att jag hatar det. Jag hatar livet.
Jag fick en tid till Vuxenhabiliteringen idag med posten. På onsdag nästa vecka ska jag dit och träffa en psykolog och en kurator. Kanske kommer psykologen bedöma om hon också tror att jag har Asperger och om de kan erbjuda mig nån hjälp. Vad vet jag inte. Jag orkar inte bry mig längre. Tror inte det finns någon som kan hjälpa mig och jag kan inte hjälpa mig själv heller.
Hur kunde mitt liv bli så här?
Det enda jag vill ha är en pojkvän, någon att älska och bli älskad av. Men vem vill vara med ett deprimerat psykfall??
Jag gör saker ibland som jag tycker är roliga. Tex när jag var ute och dansade i lördags. Men det hjälper inte! Det hjälper lite för stunden, men BARA just precis då. Så kan man ju inte leva. Jag kan inte glädja mig åt någonting, jag fattar inte varför allt har blivit så meningslöst. Jag kan ju inte hjälpa vad jag känner!? Jag känner mig ledsen och hopplös. Hur ska jag kunna ändra det?
Visst borde jag gå ut ikväll ist för att sitta hemma och gråta, men hur ska jag orka tvinga mig till saker hela tiden som jag inte känner det minsta för??? Jag vill inte det! Jag orkar inte! Jag vill gå och lägga mig i sängen och dö.
Läkaren på NPU är bra, han försöker verkligen hjälpa mig med mediciner. Jag får typ vad jag vill och göra hur jag vill. Han tyckte att jag skulle höja dosen Voxra och se om det hjälper mot någonting.. Men det dröjer ju några veckor innan jag kan bedöma om jag känner mig bättre på något vis eller inte. Hur ska man orka pröva olika mediciner och varje medicin måste man pröva i olika doser och många veckor?
Varför kan jag inte bara dö istället? Vad är vitsen med att jag och alla runt omkring mig mår dåligt?? Ett liv hit eller dit, jorden är ändå överbefolkad och människan är det värsta djuret på den här jorden. Hela mänskligheten borde ändå förintas. Jag får dåligt samvete över att jag går runt och deppar och slösar bort skattepengar helt i ONÖDAN. Jag borde ta mitt ansvar och ta livet av mig. Jag borde verkligen det. Men hur ska jag våga? Jag måste få slut på ALLT hopp om bättring inom mig, annars är det väl omöjligt att kunna ta livet av sig?
Helst vill jag bara må bra naturligtvis. Vara en ödmjuk, trevlig och snäll person. Vem vill inte det? Men istället är jag precis tvärtom. Det är konstigt. Och nästan outhärligt. Kan inte någon bara älska mig?
Jag borde naturligtvis pröva nätdejting. Gå med i Miljöpartiet. Börja dansa flera danser som jag vill lära mig. Börja träna igen (gruppträning på gym) som jag gjort förut och tyckt varit både roligt och skönt. Men jag vill inte göra någonting ensam. Så har det alltid varit. Jag har alltid gjort allting med en kompis. Nu har jag knappt några kompisar kvar, iaf inga nära vänner. Då går det inte, jag funkar inte ensam. Jag vågar inte, kan inte, orkar inte, vill inte!
Jävla förbannade skitliv. Ikväll borde jag städa, packa upp flyttkartonger och byta plats på TV:n och en bokhylla. Men hur ska jag ens orka resa mig härifrån datorn???? JAG ORKAR INTE LEVA ENSAM.
Jag MÅSTE städa. Jag avskyr att bo i den här röran. Jag måste kolla efter en cykel och en soffa på Blocket, men jag orkar inte. Jag vill inte göra någonting ensam. Förra helgen kom T på fredagskvällen och då hade jag någonting att städa för. DÅ går det bra! Då städade jag ju för både hans och min skull. Hur orkar man göra något enbart för sig själv? Visst, långsiktigt vill jag ju ha städat och fixat i lägenheten så att jag kan bjuda hem någon utan att skämmas, men jag verkar inte ha förmågan att göra något långsiktigt. Jag kan bara göra något "med kniven på strupen", precis som mamma. Jag hatar det. Jag hatar mig själv. Hur ska man kunna acceptera sina brister och älska sig själv när man hatar sig själv?? Ååhh jag orkar bara inte mer. Kan inte livet bara låta mig vara?
Jag vill så gärna ge upp nu.
Vad gör man när man inte orkar mer? Jag funderar på att "bara" ta livet av mig. Lugnt och tyst. Utan att säga något och utan att bråka. Jag vill inte leva mer.
Jag jobbar hela tiden. Igår till efter halv tio och ikväll kom jag väl hem kvart i åtta. Jag orkar inte. Imorn har jag massor att göra. Lär väl komma hem på kvällen fast jag borde gå vid lunch för att inte jobba övertid. Men vad gör jag hemma? Ingenting. Kan lika gärna vara på jobbet. Var tvungen att laga till högrev som jag tagit upp ur frysen idag. Hatar det. Tog tag i det iaf och stekte det där jävla köttet och hackade gul lök och vitlök. Nu kokar skiten, men är långt ifrån kvar och jag vill bara sova!!!! Äter turkisk yoghurt både till mellanmål och middag, plus äpple och apelsin. Hatar det! Jag tror att jag blir trött av sockret. Vet inte om det är det, men brukar ju inte äta frukt och jag har varit sjukt trött de senaste dagarna. Har ätit semla två dagar på jobbet också. Jag har blivit sjuk i huvudet. Struntar i allting. Orkar inte bry mig. Kan inte. Hinner inte.
Har haft hetskänsla flera kvällar. Började nog lite i söndagskväll och i tisdags var den inte att leka med. Hann dock inte hetsäta ^^. Hinner fan ingenting. Hinner inte städa, inte laga mat. Kanske skulle hinna om jag ansträngde mig den lilla lediga tid jag har haft, men då är jag helt apatisk och bara sitter och surfar fast jag är sjukt trött och eg borde sova för att orka med dessa långa jobbdagar. Jag hatar livet.
Imorn är det fredag och jag vet inte vad jag ska göra i helgen! T har inte hört av sig och inte mamma heller. Vet inte om jag ska till Sthlm eller om jag ska ut och dansa på lördag. Vet några som vill det, men hur fan ska jag orka och få lust?? Jag vill bara sova och gråta och dö. Jag önskar såå att jag tar mod till mig och tar livet av mig den här helgen. Jag måste det. Jag orkar inte en vecka till. Jag vill inte.
Jag jobbar hela tiden. Igår till efter halv tio och ikväll kom jag väl hem kvart i åtta. Jag orkar inte. Imorn har jag massor att göra. Lär väl komma hem på kvällen fast jag borde gå vid lunch för att inte jobba övertid. Men vad gör jag hemma? Ingenting. Kan lika gärna vara på jobbet. Var tvungen att laga till högrev som jag tagit upp ur frysen idag. Hatar det. Tog tag i det iaf och stekte det där jävla köttet och hackade gul lök och vitlök. Nu kokar skiten, men är långt ifrån kvar och jag vill bara sova!!!! Äter turkisk yoghurt både till mellanmål och middag, plus äpple och apelsin. Hatar det! Jag tror att jag blir trött av sockret. Vet inte om det är det, men brukar ju inte äta frukt och jag har varit sjukt trött de senaste dagarna. Har ätit semla två dagar på jobbet också. Jag har blivit sjuk i huvudet. Struntar i allting. Orkar inte bry mig. Kan inte. Hinner inte.
Har haft hetskänsla flera kvällar. Började nog lite i söndagskväll och i tisdags var den inte att leka med. Hann dock inte hetsäta ^^. Hinner fan ingenting. Hinner inte städa, inte laga mat. Kanske skulle hinna om jag ansträngde mig den lilla lediga tid jag har haft, men då är jag helt apatisk och bara sitter och surfar fast jag är sjukt trött och eg borde sova för att orka med dessa långa jobbdagar. Jag hatar livet.
Imorn är det fredag och jag vet inte vad jag ska göra i helgen! T har inte hört av sig och inte mamma heller. Vet inte om jag ska till Sthlm eller om jag ska ut och dansa på lördag. Vet några som vill det, men hur fan ska jag orka och få lust?? Jag vill bara sova och gråta och dö. Jag önskar såå att jag tar mod till mig och tar livet av mig den här helgen. Jag måste det. Jag orkar inte en vecka till. Jag vill inte.
