Ätstörning

Jag är dum i huvudet. Att planera att vara hemma ensam på skärtorsdagen.. varför gör jag så? Jag känner mig fruktansvärt ensam. Jag saknar T så att det gör ont. Det känns som alla andra umgås med sina nära och kära, och här sitter jag och hetsäter och spyr. Kul. Kul liv.

Jag gråter. Gråter över allt möjligt. Jag tänker för mkt. Jag tänker och tänker och tänker. Jag avskyr att tänka. Jag mår så jävla dåligt av det. Jag tänker fan på allt. Fast ändå är jag dum i huvudet. Jag tänker inte på rätt sätt. Jag tänker på fel sätt. Jag tänker så att jag mår dåligt.

Mamma tyckte att jag skulle komma hem ikväll, mina syskon har kommit, men jag vill inte. Jag både vill och inte vill. Det är naturligtvis värre att vara här ensam. Det är vidrigt. Det finns inget värre! Jag hatar mig själv. Jag avskyr mig själv. Det är så mkt jag vill skriva. Jag vill skriva ner alla mina jävla tankar!! Men jag orkar inte. Hur fan orkar man?

Jag måste väl börja ta Concerta igen, men jag vill inte. Jag vill inte ha hög puls och hjärtklappning. Det är obehagligt! Jag vill för fan kunna anstränga mig utan obehag! Men jag vill också kunna leva utan att hetsäta... I mitt liv verkar det vara en paradox. Jag är inte gjord för att leva. Jag vill ha barn! Jag vill ha en familj! Jag vill ha en pojkvän, en man, någon att älska och ha sex med varje dag! Jag vill ha någon som älskar mig över allt annat på jorden. Men det är ingen som gör. Ingen kommer någonsin att göra det för jag är elak. Jag är en vidrig människa som ingen vill vara med. Varför är det så? Varför måste jag finnas? Varför kan jag inte leva som jag lär? Varför måste jag hetsäta? Hur fan kunde jag drabbas av bulimi?? Jag förstår inte. Jag förstår inte! Jag förstår ingenting!

Jag hatar sjukvården. Jag avskyr den. Det är sjukvården som har gett mig bulimi och det är sjukvården som gör att min syster dör i cancer. Det är lätt att skylla på någon annan. Mkt lättare än att ta någon ansvar själv. Jag vågar inte ta ansvar för någonting, och jag avskyr människor som inte tar ansvar för vad de säger och gör. Jag är en sån som jag hatar. Hur blir jag en sån jag älskar? Hur blir jag som jag vill vara? Jag verkar vara oförmögen till allt jag egentligen vill. Kul. Kul liv.