Ätstörning

Hej! Jag har så mycket att skriva. Egentligen varje dag. Så mycket tankar. Vilket underbart väder!! Sååå himla härligt! ÄLSKAR solen!!! Älskar, älskar, älskar! <3

 

Och så älskar jag mina katter. Har en liten söt buskatt nu igen, plus ett par busar som jag är kattvakt åt.

 

Så konstigt nu med Corona, men vi är (ju?) för många människor på den här planeten och vi lever hejdlöst över våra tillgångar. Jag ska skriva något om det på min andra "officiella" blogg. Jag måste bara få ner mina tankar.

 

Men här då, jo, jag har hetsätit. Sex gånger i år närmare bestämt (som jag har kräkts). Överäter ofta, typ varje dag =P, och har också (typ?) hetsätit flera gånger. Jag är alltså inte helt frisk, men jag känner mig inte särskilt rädd för att hamna tillbaka i det helvete jag var i en gång. Jag vet vad lösningen är. Lösningen är Brain Over Binge. Jag har makten att välja att inte hetsäta. Nej det är inte lätt. Det är svårt. Jag väljer ju ätandet för att jag inte orkar stå emot känslan/tankarna, begäret, att äta.

 

Jag tror det viktiga är att inte sätta restriktioner, inte börja tänka att det ändå är "kört", "nu kan jag lika gärna fortsätta att äta", och inte banta. Ändå kollar jag på massa youtube-videor om före och efter nåt träningsupplägg eller diet eller livsstilsförändring. De senaste veckorna har jag börjat följa "Plantiful kiki" https://www.youtube.com/channel/UCurFC25hDz2n6h8IaGsVOAQ både på youtube och instagram. Hon följer "The Starch Solution" https://www.drmcdougall.com/health/shopping/books/starch-solution/.

 

Det som jag mår bra av att följa är att äta hälften grönsaker i varje måltid. När jag inte följer det, som när jag överäter rostade och saltade nötter och bönor, så mår jag inte särskilt bra efteråt. Får mkt gaser, svullen mage och ont i magen dagen efter. Det får jag dock efter för mycket bönor (och kanske också för mycket grönsaker, och bröd).

 

Så det är inte så lätt att leva efter Brain Over Binge heller. Då borde jag inte fortsätta att kolla på folk som går ner i vikt eller följer någon diet överhuvudtaget. 

 

Det är när jag börjar tänka restriktivit som jag överäter och hetsäter. "Jag borde inte äta mer nötter för jag kommer gå upp ännu mer i vikt och jag vill ju gå ner i vikt...". Istället för att tänka att jag får äta precis vad jag vill och våga lita på signalerna min kropp ger mig. Då kommer jag inte vara sugen och hungrig om jag är mätt och nöjd. Viktigt att äta ordentligt av riktigt mat också då förstås. Så att kroppen har en chans att känna sig mätt och nöjd.

Hej hej, har tänkt skriva i typ en vecka (eller mer förresten, tänker ofta att jag ska skriva här). Iaf, bestämde mig för att pröva att inte äta framför TV:n eller datorn eller mobilen, i åtminstone en vecka.

 

Började med detta den första februari, i lördags alltså. Jag överäter fortfarande. Eller iaf äter mer snacks än riktigt mat till middag (just nu de senaste dagarna har jag ätit mackor med vegansk pastej och sen en liten skål salta jordötter och rostade kikärtor bl a). Men jag har nog lite lättare att känna att jag är mätt och sluta äta faktiskt.

 

Jag tror det är viktigt att jag inte börjar sätta några restriktioner av maten, men att sätta restriktioner som beteendet kring maten, typ att inte äta stående eller framför dator eller TV, tror jag bara är bra.

 

Jag tror det är en stor del i överätandet, jag vill bara fortsätta att "fly" från alla måsten och tröttheten och orkeslösheten och sitta kvar framför youtube eller någon serie och äta. Men det blir inte lika attraktivt utan maten och maten blir inte lika attraktiv utan TV:n eller datorn.

 

Det är som att fet och söt mat är mer attraktiv än fett- och sockerfattig och fiberrik ^^. Kombinationen är attraktiv, beroendeframkallande.

 

Har blivit lurad av bedragare på 10000 kr också i januari. Känner mig så dum som gick på det. Jag som är den mest ifrågasättande och misstänksamma(?) personen jag känner =P. Men jaja, det är som det är. Mest frustrerande är att inte få hjälp av Polisen, utan om jag ska försöka förhindra bedragarna att utnyttja andra så måste jag göra det själv (gå till media, finansinspektionen osv). Men jag ska göra det. Det är bara så stressigt på jobbet och jag orkar inte mer än att jobba just nu. Så jag priorterar hela tiden bort att ta tag i allt annat. Tja, det är som vanligt helt enkelt.

 

Men bara jag kan bryta "som vanligt" och besluta att göra något annat av mitt liv. Det är jag som har makten över mitt liv och det är jag som bestämmer mina handlingar. Så jag får försöka komma ur offerkoftan och göra något åt min situation om jag inte är nöjd som det är. Så det så.

 

Har en liten söt och mysig kisse här hos mig iaf. Mitt lilla hjärta <3. Såå mysigt att inte vara ensam. jag älskar djur och jag älskar framför allt katter =).

 

Kram och godnatt!

Å jag borde redan ha gått och lagt mig. Jag är såå trött! Var så arg och stressad efter en alldeles för lång arbetsdag typ 1815 eller vad kl var när jag kom hem. Hatar att jobbet ska ta så mkt energi. Att jag ska ta så mkt ansvar. MEN, det som är så sjukt jävla härligt är att jag inte behvöer vara rädd för att dagen bara blir ännu mer skit och att jag ska sitta och hetsäta hela kvällen, behöva kräkas när jag borde gått och lagt mig och bara känna att livet är ett elände. Jo, livet kan vara ett elände även utan bulimi, men det är ännu eländigare med =P.

 

Jag var (för) hungrig när jag kom hem och åt direkt upp resterna från lunchen som jag inte hann äta upp på lunchen. Sen fixade jag "snabbmat" som var cole slaw och nån vegobiff. Sen en sallad med tofu och avokado och frön och äpple på det. För mkt? Nä, lagom tror jag. Jag var hungrig.

 

Tre bitar choklad till efterrätt för att jag var sugen på det. Har inte varit ett dugg sugen på att äta mer än så och är mätt och nöjd. Alltså som en HELT NORMAL MÄNNISKA!! Alltså fatta, det är helt sjukt. Jag trodde aldrig någonsin att jag kunde få ett normalt förhållande till mat igen! Nu tror jag att jag är på god väg att få det.

 

Dessutom har jag bakat (några superenkla) kakor som jag tänkte ta med till en grej jag ska på senare i veckan. Inga problem. Inte sugen på att äta dom alls nu, jag är ju mätt och nöjd.

 

När jag får mkt mattankar, på vad jag ska eller inte ska äta, så försöker jag iaf att tänka på att lägga så lite vikt vid dem som möjligt. "Dismiss:a" dom alltså ;-). Ibland fastnar jag vid dom mer, ibland mindre. Ju mindre jag fastnar i dom, desto snabbare försvinner dom och jag börjar tänka på annat.

 

Jag har klarat av så många helger nu utan att hetsäta eller överäta! Helger ensam, när jag tyckt synd om mig själv som inte orkat hänga med dansvänner ut och dansa för att jag är typ "utbränd" av jobbet. Energilös och utan lust och ork att göra någonting. Helger som jag tidigare skulle ha ätit. Det fanns inget annat. Jag hade ju ingen ork eller lust med något annat än att äta då. Nu har jag precis samma helger, samma sinnesstämning, samma tycka-synd-om-mig-mode, ändå överäter jag inte. Jag bara är i den eländiga känslan. Kanske kollar på TV, eller youtube. UTAN att äta. Helt sjukt =P. Och helt fantastiskt.

 

Hör av dig om du vill ha hjälp och stöd! Det går att bli helt frisk. Kram och godnatt!

Edit: Lägger till bilderna på min middag.

Igår kunde jag inte somna p g a alla jobbtankar och nu är jag såå trött. Vill egentligen vara iväg och dansa, men sitter hemma och tycker synd om mig själv istället ^^.

 

Kollar på dessa två (tre blev det visst) videor, om det kan hjälpa nån:

 

 

Hej!

 

Som vanligt blir det inte av att jag skriver något här. Trots att jag tänker på saker jag vill berätta om nästan varje dag. Nu skulle jag egentligen behöva jobba, för att orka med morgondagen på jobbet. Men tänkte bara logga in och skriva att jag lever och att Brain over binge-"metoden" (baserad på Rational recovery) har funkat utmärkt sen jag hittade den för snart två månader sen. Jag har inte hetsätit en enda gång! Jag känner mig som en normal människa när det gäller mat (förutom att jag fortfarande tänker ganska mycket på mat och vad jag ska äta). Jag överäter lite (eller tycker att jag gör det?) för att jag är mer "rädd" för att banta nu än för att äta för mycket. Jag tror det var bantningen som orsakade problemet med att min aphjärna började skrika efte rmat från början, och därför tror jag att jag är känslig mot bantning och ska undvika det. MEN, det som är fantastiskt är att trots att jag kanske tycker att jag överäter ibland, känner mig tex väldigt mätt nu efter dagens middag, så kan jag SLUTA ÄTA!!!!! Att känna mig övermätt och tycka att jag ätit för mycket, har bara lett till tankar om att "nu kan jag lika gärna överäta mer/hetsäta och börja om imorn / måndag / ett annat bra datum". Nu beter jag mig som en normal människa som har överätit eller känner sig väldigt  mätt - jag äter helt enkelt inte mer =). Alltså jag väljer det helt självklara naturliga valet, att sluta äta när jag känner att jag ätit tillräckligt (eller mer än tillräckligt).

 

TACK säger jag bara till alla fina människor som lagt upp youtube-videor och tipsat om Brain over binge och hur de har kommit över sin ätstörning! Det funkade på mig också =).

 

Kram på er där ute! Det finns hopp =).

 

Om ni ska lyssna på bara ett avsnitt av Brain over binge -podden, så tror jag att jag skulle rekommendera intervjun med Lydia: https://poddtoppen.se/podcast/1184957849/brain-over-binge-podcast/episode-29-getting-out-of-the-diet-cycle-interview-with-lydia-the-lifestyle-coach

Hej!

 

Idag har jag kollat på den här videon:

 

Har lyssnat på sjunde avsnittet av Brain over binge-podden också. Länk till första avsnittet här:

https://poddtoppen.se/podcast/1184957849/brain-over-binge-podcast/episode-1-introducing-the-brain-over-binge-podcast-a-simple-plan-to-stop-binge-eating 

Är sååå trött så jag ska nog gå och lägga mig. Kl är 2052. Jag har överätit nötter tre dagar i sträck. Eller iaf två. Köpte nästan ett kilo naturgodisnötter i söndags. Kan väl vara lite svårt för även en icke ätstörd att ha vissa saker hemma som man gärna äter för mkt av? Ja ja, jag hetsåt iaf inte, jag fortsatte inte trycka i mig en massa ytterliggare och jag kräktes inte. Idag åt jag någon/ett par msk jordnötssmör med choklad efter maten, men har nu slutat äta för idag. Jag är mätt och nöjd.

 

Fick tips om den här videon av Lydia:

 

Känner igen mig så mkt i detta. Jag vill också bli fri. Helt fri. Precis som innan jag fick ätstörningen. Så jag tänkte bli det ;-). Fast helst utan att betala 70000 kr. Jag vet att jag måste släppa tanken på matrestriktion och bantning helt och hållet. Jag är beredd att göra det. Jag gör det nu varje dag. Övar och övar. Struntar i vad jag äter (förutom att jag fortfarande äter veganskt, åtminstone om jag inte vet exakt vad maten kommer ifrån).

 

Jag tror att det funkar. Jag trodde att jag var sockerberoende, sen trodde jag att det var processad mat som var problemet, sen trodde jag att det var en andlig, fysisk och känslomässig sjukdom som jag alltid kommer att ha, nu tror jag att det är en vana som jag kan göra mig av med. Placebo är också en tro, inte sant? Bara vi tror på någonting, så är det så. Det är så många som tror att dom är sockerbreroende, och då känner dom igen sig i allt som har med det att göra och tror på alla som propagerar för det. Undermedvetet tar man in den info man tror på. Det är det (enda) man "ser" och "hör".

 

Jag trodde jag var sockerberoende, eftersom allt som Bitten propagerade verkade stämma in på mig. Men när jag började ifrågasätta varför jag hetsäter mer pasta om jag har smör och ost på, eller varför jag hetsäter mer bröd om jag har smör och ost och marmelad på. Eller varför jag hellre hetsäter jordnötssmör än sockerbitar.. Så förstod jag att det kan inte vara så enkelt som att det bara är sockrets fel.

 

Sen läste jag om forskning där de sett att det vi hetsätare och överätare oftast "faller" för är kaloririk mat. Mat som innehåller både mycket fett och socker tillsammans.

 

Nu har jag hittat alla dessa människor som blivit helt friska från överätning och hetsätning "bara" genom att förstå hur hjärnan funkar och att vi bara har lagt oss till med en (fruktansvärt hemsk) vana, som faktiskt går att träna bort! Helt och hållet! Det enda vi behöver göra är att förstå att tvånget/begäret vi känner att hetsäta/överäta kommer från en gammal del av hjärnan (som inte vill att vi ska svälta ihjäl) och att vi inte behöver agera på det (eftersom vår modernare del av hjärnan förstår att vi faktiskt inte kommer att svälta ihjäl). Samt att vi måste ge vår kropp den mat den behöver så att den inte behöver tro att den ska svälta ihjäl. - Då kommer dessa begär ("urges") att avta och försvinna helt så småning om. Och när vi inte längre har vanan kvar, så kommer vi inte att känna något tvång/begär att hetsäta oavsett vilka känslor vi känner (stressade/oroliga/ledsna/glada etc). Altlså precis som en person som inte har någon ätstörning.

 

Ganska enkelt alltså. Sen kanske det inte är lika enkelt att acceptera att strunta i hur kroppen ser ut eller ens vikt. Men frågan är vad som är mest värt? Ett liv fri från ätstörning, när man inte ens bryr sig om vikten och är lycklig, eller ett liv med fokus på vikt och mat och utseendefixering och depression och meningslöshet? För mig är valet självklart.

 

Tycker Lindsay i videon ovan beskriver livet efter ätstörningen så bra. Vem vill inte ha det så? =) Då kan jag faktiskt kämpa lite för att varje dag nu intala mig att jag får äta precis vad jag vill och strunta i tankar om att "jag kanske ändå inte borde äta ditten eller datten".

 

P.S. Måste bara skriva att nu är kl 2117. Tog en liten stund att skriva detta =). Men det var det värt. Godnatt, sov gott! <3