Ätstörning

Är sååå trött så jag ska nog gå och lägga mig. Kl är 2052. Jag har överätit nötter tre dagar i sträck. Eller iaf två. Köpte nästan ett kilo naturgodisnötter i söndags. Kan väl vara lite svårt för även en icke ätstörd att ha vissa saker hemma som man gärna äter för mkt av? Ja ja, jag hetsåt iaf inte, jag fortsatte inte trycka i mig en massa ytterliggare och jag kräktes inte. Idag åt jag någon/ett par msk jordnötssmör med choklad efter maten, men har nu slutat äta för idag. Jag är mätt och nöjd.

 

Fick tips om den här videon av Lydia:

 

Känner igen mig så mkt i detta. Jag vill också bli fri. Helt fri. Precis som innan jag fick ätstörningen. Så jag tänkte bli det ;-). Fast helst utan att betala 70000 kr. Jag vet att jag måste släppa tanken på matrestriktion och bantning helt och hållet. Jag är beredd att göra det. Jag gör det nu varje dag. Övar och övar. Struntar i vad jag äter (förutom att jag fortfarande äter veganskt, åtminstone om jag inte vet exakt vad maten kommer ifrån).

 

Jag tror att det funkar. Jag trodde att jag var sockerberoende, sen trodde jag att det var processad mat som var problemet, sen trodde jag att det var en andlig, fysisk och känslomässig sjukdom som jag alltid kommer att ha, nu tror jag att det är en vana som jag kan göra mig av med. Placebo är också en tro, inte sant? Bara vi tror på någonting, så är det så. Det är så många som tror att dom är sockerbreroende, och då känner dom igen sig i allt som har med det att göra och tror på alla som propagerar för det. Undermedvetet tar man in den info man tror på. Det är det (enda) man "ser" och "hör".

 

Jag trodde jag var sockerberoende, eftersom allt som Bitten propagerade verkade stämma in på mig. Men när jag började ifrågasätta varför jag hetsäter mer pasta om jag har smör och ost på, eller varför jag hetsäter mer bröd om jag har smör och ost och marmelad på. Eller varför jag hellre hetsäter jordnötssmör än sockerbitar.. Så förstod jag att det kan inte vara så enkelt som att det bara är sockrets fel.

 

Sen läste jag om forskning där de sett att det vi hetsätare och överätare oftast "faller" för är kaloririk mat. Mat som innehåller både mycket fett och socker tillsammans.

 

Nu har jag hittat alla dessa människor som blivit helt friska från överätning och hetsätning "bara" genom att förstå hur hjärnan funkar och att vi bara har lagt oss till med en (fruktansvärt hemsk) vana, som faktiskt går att träna bort! Helt och hållet! Det enda vi behöver göra är att förstå att tvånget/begäret vi känner att hetsäta/överäta kommer från en gammal del av hjärnan (som inte vill att vi ska svälta ihjäl) och att vi inte behöver agera på det (eftersom vår modernare del av hjärnan förstår att vi faktiskt inte kommer att svälta ihjäl). Samt att vi måste ge vår kropp den mat den behöver så att den inte behöver tro att den ska svälta ihjäl. - Då kommer dessa begär ("urges") att avta och försvinna helt så småning om. Och när vi inte längre har vanan kvar, så kommer vi inte att känna något tvång/begär att hetsäta oavsett vilka känslor vi känner (stressade/oroliga/ledsna/glada etc). Altlså precis som en person som inte har någon ätstörning.

 

Ganska enkelt alltså. Sen kanske det inte är lika enkelt att acceptera att strunta i hur kroppen ser ut eller ens vikt. Men frågan är vad som är mest värt? Ett liv fri från ätstörning, när man inte ens bryr sig om vikten och är lycklig, eller ett liv med fokus på vikt och mat och utseendefixering och depression och meningslöshet? För mig är valet självklart.

 

Tycker Lindsay i videon ovan beskriver livet efter ätstörningen så bra. Vem vill inte ha det så? =) Då kan jag faktiskt kämpa lite för att varje dag nu intala mig att jag får äta precis vad jag vill och strunta i tankar om att "jag kanske ändå inte borde äta ditten eller datten".

 

P.S. Måste bara skriva att nu är kl 2117. Tog en liten stund att skriva detta =). Men det var det värt. Godnatt, sov gott! <3