Ätstörning

Gissar på att jag ätit lite för lite under några dagar i förhållande till hur mkt jag tränat.

Gillar det inte iaf. Hatar det faktiskt. 😧

Har ätit och ätit och ätit. Och får dåligt samvete. Vill inte träffa någon. Inte J. Imorn ska vi jogga ihop, och jag vill bara gå och gömma mig. Har ont i magen och den står ut som en ballong som håller på att sprängas.

Det positiva är väl att jag försöker acceptera det. Försöker tillåta mig att äta.

Har ätit jordnötter, frukt och yoghurt (med nötter, frön, havregryn mm) och en till portion pasta...

En sak som varit bättre den här veckan är att J har skrivit att han tänker på mig, längtar efter mig och sånt 🥰. Jag som klagade så mkt förut, verkar ändå som det hjälper att "gå före" och vara så mot honom som jag vill att han ska vara mot mig. Är dock lite för blyg fortf för att våga helt.

Isf hade jag sagt "jag älskar dig" för länge sen. Har tänkt det tyst när vi ses, sen åtminstone januari 🙄.

Frågade om han ville fira påsk med mig, och det ville han (!). Nu är jag livrädd för det. Då kommer han väl sova över.. och tänk om min mage krånglar och jag har massa gaser.. vilket nästan säkert kommer hända eftersom det är så typ varje dag mer el mindre och mer om jag oroar mig för det och reser bort och umgås med andra...

Men jag får väl försöka överleva. Lita på det det här magpulvret jag tar nu. Försöka tro på att det kommer hjälpa.