Ätstörning

Har överätit nötmix, torkade bär, och yoghurt med müsli, och pizza innan det. Känner känslan av att vilja fortsätta. Äta upp allt och kräkas. Börja om imorgon. Det är väl det som kallas "urge" på engelska. Det är det jag känner nu. Min magsäck är full. Fullproppad. Hatar den känslan. Vill känna mig tom, älskar att känna mig tom.

Det är också nu jag vet att jag kan välja. Jag kan välja sjukt eller friskt. Jag kan acceptera, stanna kvar i känslan utan att agera. Jag kan välja att må skit hela dagen imorn för att jag tryckt i mig all denna mat ikväll... SUCK.

Välja att acceptera skiten. Välja att bli frisk? Välja att inte träffa J imorn om han vill träffa mig, för att jag kommer må skit, ha en svullen mage, gaser.

Jag är ledsen. Hatar mitt liv. Skulle dansat igår, och idag. Men har bara inte orkat. 

Har gaser i magen varje dag. J verkar inte vilja träffa mig så mkt som jag vill träffa honom. Han har inte tagit initiativ till sex nångång. Han tar knappt på mig, på min hud. Varför gör han inte det? Det enda jag vill är att vara med honom. Känns hans hud mot min. Ha sex med honom morgon och kväll, och på lunchen.

Ändå vill jag inte träffa honom p g a mina magproblem, pga att jag knappt har några bröst. Vågar inte visa mig naken för honom. Hatar mitt fett på magen,  feta lår och rumpa. Hatat min oproportionerliga kropp. Ibland tycker jag att jag är sexig, ibland. Men när jag ser bilder på mig själv nu för tiden ser jag förjävlig ut.

Varför kan jag inte bara vara tacksam? Tacksam att jag ändå är så sjukt mkt bättre i min ätstörning? Nästan normal nu? Tacksam att jag börjat dejta. Att det ändå finns en kille jag är kär i som skriver att han längtar efter mig och vill träffa mig??

Jag kanske inte kan få allt precis som jag vill ha det och önskar det skulle vara. Jag är inte gud. Jag kanske kan få det väldigt bra ändå, om jag bara skulle acceptera det som är?

Jag förstår mig inte på mig själv. Alla krav jag ställer på allt och alla. Istället för att bara vara tacksam över allt fint jag får, trots alla mina fel och brister.

Ingenting blir bättre av hetsätning och kräkning nu. Kortsiktigt kanske, men inte långsiktigt. Och det är långsiktigt jag vill träffa J ❤️. 

Det är konstigt vad svårt vi har att lära känna varandra. Han vet ju knappt nåt om mig känns det som. Och jag knappt nåt om honom. Tänk om vi inte passar ihop ändå 🙁. Jag är så rädd för det. Jag vill passa ihop med honom.

Vi kan inte sova ihop, och knappt ha sex ens. Och vi verkar ha så olika behov av det. Hur ska vi då få det att funka? Kommer jag kunna acceptera det? Jag har väldigt svårt att se det, och det gör mig ledsen och rädd. Jag vill ha honom. Så mkt! Så så så mycket!

Tror det hjälper lite att skriva av mig här iaf. Har ingen att prata med. Min stackars kollega, och även min fd kollega, får hör mig beklaga mig över J 🙄. Men är väl bättre att jag beklagar mig för dom, än att klaga direkt till J. Då lär han inte vilja ha mig alls.

Tänker på honom hela dagarna. Vet inte vad det är, varför jag blivit så kär i honom. Gissar på feromoner 😝. Å suck, vad jag längtar efter honom. Önskar bara min mage kunde vara normal, så jag vågade träffa honom och vågade sova med honom.

Får se om jag och min proppfulla mage kan sova ngt i natt. Suck igen. Godnatt.