Ätstörning

Den här våren har jag varit deprimerad tror jag. Nästan varje dag tänker jag att jag inte vill leva. Många dagar har jag funderat på hur jag ska ta livet av mig. Allt är så jobbigt. Mitt liv är verkligen totalt meningslöst. Allt är en kamp hela tiden. Ska livet verkligen kännas så? Fattar inte hur någon orkar med det isf.

Senaste veckorna har nog varit de friskaste hittills i min ätstörning. Försöker acceptera om jag är hungrig eller sugen. Bejaka det. Äta. Vilket gör mig mindre hungrig och sugen ^^. Väger mer än jag någonsin har vägt. Förstår inte hur jag ska kunna åka och bada i sommar. Förstår inte hur jag ska kunna acceptera att någon annan ser min kropp i bikini. Hur jag ska acceptera den. Jag har kommit så långt, och ändå ingenstans?

Ett syskonbarn har fått anorexi. Känner mig totalt hjälplös. Tänker på henne varje ledig stund på dagarna. Hela kvällar och helger. Hur ska man kunna hjälpa, stötta, peppa, när man själv vill dö? När man eg tycker att ens liv är totalt meningslöst? Men hennes är förstås inte det? Behöver inte vara det. Eller?

Kollar på youtube. Allt är engelskspåkigt. Finns det inget svenskt?

Överåt ikväll. Kanske pga sen frukost, och sen blir det ingen ordning på måltiderna. Önskar jag kunde äta mer regelbundet. Önskar jag orkade. Orka.

Bilderna laddades upp i helt fel ordning.