Livet, just nu

Vilket skitliv. Orka vara positiv,
 
Jag är ledsen. Trött på det här livet. Det är inte roligt. Jag har inte lust med nånting. Absolut inte jobba, inte träffa vänner, inte gå ut och dansa, inte gå på danslektioner, inte göra någonting. Inte hetsäta heller. Allt känns totalt meningslöst. Tråkigt. Jobbigt.
 
Idag åt jag en bit vetelängd på min farmors <3 äldreboende. Köpte tvillingnöt-choklad på vägen dit och åt upp allt när jag kom hem. Kroppen vill liksom spy upp det. Det står mig upp i halsen. "Bråkade" med S i sms och FB och sen gick jag och spydde. Det ville ju verkligen upp.
 
Har haft en sån satans ångest den här veckan. Varenda jävla dag. Handla eller inte handla. Vörtbröd, risgrynsgröt, chokladkaka på rabatt. Orka.
 
S förstår inte. Han tror det handlar om honom? Jag vet inte. Jag orkar inte. Så mkt jävla konsultgodis på jobbet den här veckan. Orka bry sig. Orka stå emot. Men när jag släpper lite på gränserna så släpper jag på allt. Då kan jag lika gärna fika, äta bröd, köpa choklad............
 
Ååhhh, jävla skitliv. Jävla ätstörning. Jävla hormoner!? Vad beror det på egentligen?? Jag orkar inte leva. Jag vill inte leva. Det är tråkigt. Inget är kul. Jag tycker inte om att göra något. Jag tycker allt är jobbigt. Jag hatar att behöva diska, städa, tvätta, välja kläder varje dag. Har inget att ta på mig fast jag har hela jävla lägenheten överbelamrad med kläder. Fula vidriga kläder som inte passar på min kropp. Billiga kläder av dålig kvalité.
 
Ja tro nu inte att jag städar, eller tvättar, eller diskar, för det gör jag inte. Eller jo, ibland sätter jag på en diskmaskin faktiskt. Och då har jag verkligen ansträngt mig till max.
 
Jag hatar att bo i den här snuskiga, vidriga, stökiga lägenheten =(.
 
Varför kan jag inte bara ta tag i skiten? Varför kan jag inte bara tänka positiva tankar istället? Jag äter ju för fan Voxra! Ska jag vara nöjd med att den där jävla medicinen tar bort självmordstankarna? Ja iaf de värsta... Nöjd? Jag är aldrig nöjd =(. Varför kan jag inte bara vara nöjd?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0