Jag valde bort det enda jag vill, det enda jag kan tänka mig att leva för.
Usch, det går ju fan inte att undvika graviditeter och bebisar. Vill inte det heller =(. Jag önskar så otroligt mkt just nu att jag hade behållit det där barnet. Jag struntar i att jag är deppig och hetsäter och alla "fel" jag har. Jag hade älskat det där barnet så otroligt mkt. Jag ville ha det. Jag vill inte att det ska vara borta. Jag råkade bli gravid och jag skulle ha behållit det. Mina närmaste dör runt omkring mig och jag själv dödar det jag vill ha mest av allt på jorden!? Jag ville ha det barnet! Och nu är det försent.
Man skaffar barn för sin egen skull. Det är ett helt egoistiskt val. Jag gjorde abort för T:s skull (och lite för min egen skull trodde jag väl..), men nu ångrar jag mig. Jag ångrar mig och jag kan inte få det ogjort och ingen bryr sig och jag är ensam. Jag är så ensam och ledsen, jag står inte ut.
Fy fan vad livet är värdelöst! Det är så otroligt jävla värdelöst. Fattar inte hur någon orkar leva.. eller jag kanske kan förstå det, men jag kan inte känna så. Jag är inte lycklig och för mig känns allt så jävla meningslöst. Om jag ändå hade behållit det där barnet. Om jag ändå hade behållit det där barnet! Vad ska jag göra nu? Hur ska jag kunna gå vidare, glad? Hur slutar man gräma sig över saker man ändå inte kan göra något åt?
Jag kan inte det. Jag visste att jag inte skulle kunna det. Ändå gjorde jag som jag gjorde? Hur dum får man vara? Hur kan jag vara så dum? Varför är det ingen som bryr sig? Varför är det ingen som pratar med mig om det? Jag vet väl varför, men jag hatar det. Jag hatar alla, mest mig själv. Varför kan jag bara inte få dö? Jag vill inte leva längre.
Usch jag är så ledsen! Jag ville ha det där barnet! Jag har alltid velat ha barn! Att skaffa familj är min mening med livet. Jag vill inte leva så här. Varför gör jag helt fel val när jag måste välja? Varför är jag så satans jävla dum i huvudet??? Jag fick jordens chans, men jag tog den inte. Jag valde bort den! Jag tog bort det finaste som fanns, det lilla hjärtat som slog, bankade innuti mig. Hur kunde jag? Hur kunde jag?
Man skaffar barn för sin egen skull. Det är ett helt egoistiskt val. Jag gjorde abort för T:s skull (och lite för min egen skull trodde jag väl..), men nu ångrar jag mig. Jag ångrar mig och jag kan inte få det ogjort och ingen bryr sig och jag är ensam. Jag är så ensam och ledsen, jag står inte ut.
Fy fan vad livet är värdelöst! Det är så otroligt jävla värdelöst. Fattar inte hur någon orkar leva.. eller jag kanske kan förstå det, men jag kan inte känna så. Jag är inte lycklig och för mig känns allt så jävla meningslöst. Om jag ändå hade behållit det där barnet. Om jag ändå hade behållit det där barnet! Vad ska jag göra nu? Hur ska jag kunna gå vidare, glad? Hur slutar man gräma sig över saker man ändå inte kan göra något åt?
Jag kan inte det. Jag visste att jag inte skulle kunna det. Ändå gjorde jag som jag gjorde? Hur dum får man vara? Hur kan jag vara så dum? Varför är det ingen som bryr sig? Varför är det ingen som pratar med mig om det? Jag vet väl varför, men jag hatar det. Jag hatar alla, mest mig själv. Varför kan jag bara inte få dö? Jag vill inte leva längre.
Usch jag är så ledsen! Jag ville ha det där barnet! Jag har alltid velat ha barn! Att skaffa familj är min mening med livet. Jag vill inte leva så här. Varför gör jag helt fel val när jag måste välja? Varför är jag så satans jävla dum i huvudet??? Jag fick jordens chans, men jag tog den inte. Jag valde bort den! Jag tog bort det finaste som fanns, det lilla hjärtat som slog, bankade innuti mig. Hur kunde jag? Hur kunde jag?
Kommentarer
Postat av: .
Gumman.♥
Postat av: jag
Det hjälper inte att skaffa barn, man mår inte bättre och fixar man inte till sig själv så mår inte barnen så bra heller. tro mig, jag trodde att skaffar vi barn så blir allt bra...men det blev det inte. Men jag kan förstå din otroliga sorg och det dåliga samvetet som dyker upp. Vem du nu än är där ute i världen så önskar jag dig allt gott och hoppas att du finner ett sätt att ta dig igenom sorgen <3
Postat av: Line
Jag förstår precis hur du känner.. eller ja, nu var det ju ett tag sen du skrev det här inlägget, men jag vet känslan.. gjorde också en abort, och vi var nog i ungefär samma situation.. känner mig också så jävla dum som gjorde det.. men gjort är gjort och går inte och få ogjort tyvärr, kämpa på! Kram
Trackback
