Sista augusti

Vikt: 62,0 kg =(
Motion: 2 * 35 min promenad (som vanligt, till och från jobbet)

Frukost: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 200 g turkisk yoghurt, 24 g (15 st) pecannötter, 32 g torkade dadlar
Fm-fika: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: köttfärslimpa m bacon, tomat- o gräddsås, haricots verts
Em-fika: 1 kopp kaffe m grädde
Middag: 3 ägg, 3 morötter, massa ostskivor, mkt crème fraiche, 1/2 liten brk senapssill
Kväll:
te m grädde, lite kakao- o gräddgegga, ett par bitar smörgåstårta


Jag har gjort något väldigt dumt. Gjorde det igår. Efter jobbet gick jag och handlade.. bröd. Idiotiskt. Man fick två påsar polarbröd för 30 spänn... Jag tänkte göra smörgåstårta. En supergod smörgåstårta, jättefet, som min första pojkväns mamma brukade göra. Inte för att jag vet exakt vad hon hade i ^^, men på ett ungefär =P. Hon hade massa smör och majonäs i iaf.

Problemet är bara att ha det där brödet hemma. Som tur är har jag ätit ordentligt och därmed inte varit direkt sugen på det. Så kanske kanske klarar jag att göra en smörgåstårta och ta med till jobbet som lunch. Äta det hemma är nog ingen bra idé.

Jag hade ju egentligen tänkt att september skulle bli en "omstartsmånad". Då kunde jag börja med att aldrig mer äta ditt och datt och dutt. Men nej, tror inte att jag ska köra på det. Jag vill inte ha några förbud. Jag klarar det ju ändå inte. Frågan om jag klarar mig utan förbud ^^.

Grejen är att det funkade ju förra veckan! Jag fikade på jobbet både på onsdagen och fredagen, men jag hetsåt inte ändå! Kört-tankarna blev aldrig så stora och starka! Så vill jag naturligtvis ha det resten av livet. Jag vill vara normal. Jag vill äta nyttigt, men kunna göra undantag utan att hela livet raseras!

Har funderat på vårt fredagsfika på jobbet, om jag inte ska vara med.. Har funderat på att skippa fikat som vår chef kommer med varje onsdag.. Och nu har vi till råga på allt börjat med frall-frukost på fredagsmornarna!! "Hjälp!" har jag tänkt, jag vill inte vara med! Men jag har ändrat mig lite på den punkten... Jag tror jag vill vara med ändå. Jag vill kunna det. Ser det inte gott ut så behöver jag ju inte ta! Och jag behöver aldrig ta mycket! Jag vill kunna smaka utan nån jävla ångest för det.

Jag har väl eg alltid velat det, men inte kunnat. Nu känner jag att jag kanske faktiskt kan. Vad det beror på har jag ingen aning om. Medicinen kanske!?!?! LCHF-kosten?? Vad vet jag. Däremot känner jag att jag inte alltid kommer att kunna stå emot. Så vilket är bäst? Att tillåta sig när man tror att man klarar av det, eller att förbjuda sig fast man vet att man nångång inte kommer att klara av det? Ja exakt, det första.. ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0