Sommaren 2009
Min sommar har nog varit väldigt bra egentligen när jag tänker efter. Har inte hetsätit många gånger. Har varit mycket hos mamma, har varit och hälsat på T hos hans föräldrar och varit i Sthlm några gånger och hälsat på släktingar och kompisar.
Hetsåt när jag var hemma mellan varven och vattnade. Åt även alldeles för mkt när jag åt buffé med några kompisar i Sthlm =/. Kräktes lite efteråt sen och mådde inte alls bra (av en enorm mage).
Nu har jag kommit hem sen några dagar tillbaka och nu verkar det spåra ur igen! Hetsåt igår och i förrgår och även förra veckan. Orkar inte stå emot när jag är ensam. Som tur är har jag min granne T (numera pojkvän ;-)) som jag sover med iaf.
Har nästan bestämt mig för att hoppa av min utbildning igen. Helt sjukt, jag vet. Jag har bara två års studielån kvar att ta och nu vill jag bli dietist istället som är treårig. Dessutom kommer jag inte in med mina gymnasiebetyg så jag måste isf skriva minst 1,4 på högskoleprovet =/. Usch, vet inte alls hur jag ska göra. Jag klarar inte av den här obeslutsamheten jag har, hetsäter bara mer och tycker att livet är hopplöst. Tur jag har T nu iaf ♥.
En nära släkting har blivit sjuk (dödsjuk bokstavligt talat). Det märks inte så mkt än, men hon kommer inte leva ett år till ens. Det känns naturligtvis jättejobbigt. Jag är näst närmast anhörig kan man väl säga, och det känns som det är jag som måste finnas där och hjälpa till. Jag orkar inte med det, orkar inte med nånting, men måste. Man måste så jäkla mkt hela tiden! Fattar inte att folk orkar.. Det enda jag blir lycklig av är kärlek (och sol och bara naturen ibland och musik...;-)). Jaja, det är väl "bara" att kämpa vidare *suck*.
Hetsåt när jag var hemma mellan varven och vattnade. Åt även alldeles för mkt när jag åt buffé med några kompisar i Sthlm =/. Kräktes lite efteråt sen och mådde inte alls bra (av en enorm mage).
Nu har jag kommit hem sen några dagar tillbaka och nu verkar det spåra ur igen! Hetsåt igår och i förrgår och även förra veckan. Orkar inte stå emot när jag är ensam. Som tur är har jag min granne T (numera pojkvän ;-)) som jag sover med iaf.
Har nästan bestämt mig för att hoppa av min utbildning igen. Helt sjukt, jag vet. Jag har bara två års studielån kvar att ta och nu vill jag bli dietist istället som är treårig. Dessutom kommer jag inte in med mina gymnasiebetyg så jag måste isf skriva minst 1,4 på högskoleprovet =/. Usch, vet inte alls hur jag ska göra. Jag klarar inte av den här obeslutsamheten jag har, hetsäter bara mer och tycker att livet är hopplöst. Tur jag har T nu iaf ♥.
En nära släkting har blivit sjuk (dödsjuk bokstavligt talat). Det märks inte så mkt än, men hon kommer inte leva ett år till ens. Det känns naturligtvis jättejobbigt. Jag är näst närmast anhörig kan man väl säga, och det känns som det är jag som måste finnas där och hjälpa till. Jag orkar inte med det, orkar inte med nånting, men måste. Man måste så jäkla mkt hela tiden! Fattar inte att folk orkar.. Det enda jag blir lycklig av är kärlek (och sol och bara naturen ibland och musik...;-)). Jaja, det är väl "bara" att kämpa vidare *suck*.
Kommentarer
Postat av: thinspo
Dietist var jag också grymt sugen på att bli, men det fanns inte i den staden jag ville plugga. Så sjuksyrra it's
Postat av: Cy.
Vet hur det är med att fundera på utbildningen, jag har också bara två års csn kvar och kom in på en femårig utbildning till hösten... men jag bestämde mig tillslut att göra klart den jag påbörjat..
Är släktingen gammal eller ung? Hoppas att både släktingen och omgivningen orkar med att bära bördan. Kram!
Postat av: pussel
Ojdå ok. Hoppas att du ändå trivs på den du går då.
Det är min faster, hon är 59. Min pappa dog 1995 av cancer och min farbror är döende också.. så det är värst för min stackars farmor som verkar överleva alla sina barn =(.
Kram!
Trackback
