Gårdagens matintag

Skriv inläggstext 


Dagens matintag

Försov mig idag. Kroppen ville inte upp när alarmet ringde vid åtta (släckte vid tolv igår natt). Vaknade sen vid halv tio. Tror jag behöver minst nio timmars sömn tyvärr.

 
Detta inlägg skrev jag igår kväll på mobilen. Blev helknasigt, mobilappen fungerade katastrofdåligt tyckte jag =/. Rättade till det nu på datorn, men förstår inte hur blogg.se fortfarande kan ha en så dålig app för android. De är väl ganska stora? Funderar på om jag ska acceptera det, eller testa något annat. Wordpress kanske har en bättre app?

Tredje dagen gillt

Wow, det verkar som blogg.se uppdaterat mobilappen rejält. Ser heelt annorlunda ut nu.

Hoppas det blir smidigare att mobilblogga! En sak märker jag direkt, och det är stor bokstav automatiskt efter punkt =).

Vill så gärna komma igång och blogga mer igen. Nu när jag gått med i OA och ska försöka bli frisk från matmissbruket genom 12-stegsprogrammet så är det ju bara bra om jag skriver. Är väl iofs alltid bra ^^.

Har inte hetsätit sen i söndags, men får väl kalla det lite överätning av ost och ugnsrotsaker igår kväll.

Ok, dagens matintag i bilder då som vanligt:

Lunchen är en ekologisk chorizo och stekt aubergine och ugnsrotsaker (morot och sötpotatis).

Fick ont i magen på eftermiddagen och har fortf ont. Konstigt.

Nu måste jag försöka komma isäng. Har redan duschat iaf, alltid något.

Måste dra markören för att flytta den, kan inte bara klicka i texten där jag vill ändra/skriva. Suck. Men säg en app som inte har tusen irriterande icke-funktioner ^^.

Godnatt.


Gårdagens matintag

Tre sena måltider blev det. Åt det mesta av första målet innan OA-mötet dock så det var redan typ 18:15 ;-). Middag och efterrätt blev från 22 till efter 23.
 
Tre underbara måltider var det iaf. Förutom grädden som för ovanlighetens skull inte var ekologisk =/.

Dagens mat i bilder

Usch, jag tar aldrig tag i det här med bloggningen. Vill, tänker ofta på det, men sen blir det ändå inte av. Jag glömmer bort det igen. Nu ska jag iaf klistra in kvällens (dagens) mat i bilder. Det kan ju inte ta så lång tid. Lätt gjort så här i mobilen där bilderna finns också. Eg borde jag sova för länge sen. Blev lite väl mkt mat ikväll. Sista målet kunde jag skippat. Är fullproppad nu, men men, är inte hela världen. Igår hetsåt jag. Idag åt jag bara lite väl mkt middag.
 
 
Jag åt nog sex chokladbitar.
Under keson och pumpakärnorna var det två små eko-apelsiner, en blodapelsin och en vanlig. Såå goda, söta och saftiga! ❤
 
Godnatt!

Dagens mat i bilder

Då ska vi se om jag lyckas lägga in dagens matintag  bilder via mobilen nu då..


Hm, ok. Fick ju in bilderna iaf. Bara det att näst sista är felroterad. Nåt knas med min mobil tror jag. Bilderna sparas inte alltid som de är tagna. Blöh.

Åt halva moroten plus en del ost medan jag väntade på att omeletten skulle bli klar.
Mkt gurkmeja i omeletten, och TVÅ avokado blev det idag ^^. Åt inte så mkt igår.

Och idag håller jag på att bli sjuk!! Fick ont i halsen i natt. Och jag som typ aldrig blir sjuk! Och jag som ska på skidresa med nya jobbet!

Nu måste jag försöka komma i säng här. Godnatt!

På tåget

Som vanligt, alldeles för länge sen jag skrev. 
 
Testar att mobilblogga för första ggn på min nya mobil. Läste tyvärr fortfarande mkt negativt när jag laddade ner blogg.ses app. Men får väl se hur det funkar. 
 
Kanske blir lite lättare att uppdatera med bilder på vad jag äter. Tar ju i princip jämt bilder på det jag äter, men de blir sen bara liggande i telefonen el datorn.
 
Har funkat bra utan gluten i februari iaf. Kanske fått i mig gluten när jag köpt lunch ute, men jag har inte ätit något bröd, pasta el annat uppenbart gluten. Tyvärr har jag ändå haft ordentliga problem med magen =$. 
 
Får skriva mer om det senare, för nu ska jag gå av tåget. =)

Är det äntligen dags att dö nu?

Har hetsätit hela veckan. Orkar inte leva mer. Ingen bryr sig. Ingen vill fråga något el lägga sig i antar jag. Inte mamma. Inte S. Har precis kommit hem från Sthlm. Gråtit senaste timmen bakom mina solglasögon. Någon har snott min cykelkorg.
Men vad gör det? Jag har funderat den senaste veckan på hur jag ska ta livet av mig nu när jag inte har ngt skalpellblad kvar. Hängning får det nog bli. Är väl bara att kolla upp snarknut på nätet. Har en draperistång som kanske håller.
Här är tvätt överallt och disk i hela köket. Har inte städat det här året tror jag.

Jag kan faktiskt inte förstå att inte S hört av sig. Inte ett enda ord. Skrev att jag inte tänker fylla 32. Tror han ringde till mamma, men hon har inte sagt nåt. Inte ens frågat hur det är med bulimin, erbjudit sig att hjälpa. Nej, hon orkar väl inte. Hon slipper ju eländet när hon inte är här. Hon har fullt upp med annat i livet och det är väl bra. Det är väl eg bra att folk har annat att ägna sig åt än att trösta mig och a mig. Det skulle ändå vara kul att se hur de reagerar när de hittar mig här. Gissar att ingen hittar mig på typ två veckor el nåt. Möjligtvis om min chef ringer mamma när jag inte varit på jobbet några dagar. Kan ju sjukanmäla mig iofs. Mamma hör aldrig av sig. Inte S heller längre eftersom jag slutat höra av mig till honom. Jag tycker han är vidrig som ska föreställa en vän, men som bara lämnar mig i sticket när jag mår dåligt. Inte gör ett skit. Bara blir tyst.

Ingen vågar och ingen orkar. Jag förtjänar väl inte bättre heller, så elak och jobbig jag varit i alla år.

Jag har fortfarande nåt litet hopp i mig som gör att jag har ett väldigt motstånd mot att ta livet av mig.

Jag har haft en trevlig helg ändå. Hälsat på min underbara farmor och sen varit på sjuårskalas hos mina älskade syskonbarn <3.

Men nu har jag kommit hem. Ensam igen. Jag orkar inte vara här. Jag orkar inte leva det här livet. Jag orkar inte hetsäta halva nätterna och knappt sova och sen jobba heltid på det. Det finns inget som är värt det. Och jag KLARAR INTE av det. Jag klarar mig inte själv. Jag orkar inte stå emot. Och det finns ingen som kan hjälpa mig. Ingen orkar. Ingen har någon lösning. Är jag ett hopplöst fall så måste jag stå ut, kämpa vidare, eller ta livet av mig. Det finns ju bara det att välja på.

Sthlm

Nu sitter jag på bussen på väg till Sthlm. Hetsåt igår. Var inte hungrig och inte sugen, nästan lite illamående. men orkade som vanligt inte göra något. Inte packa inför idag, välja kläder, laga mat, diska el städa. Då äter jag ist. Äter, äter lite till, hämtar nåt mer att äta, k a n i n t e s l u t a. :-S
Suck, vidriga liv.
Idag känner jag mig lite bättre iaf som tur är.

Måste nämna igen att 1 tsk ekologiskt kokosfett gör underverk med min mage!! Min mage har aldrig funkat så bra i hela mitt liv! Visst, den kan fortf bli uppsvälld och gasig, men avföringen är perfekt (behöver inte använda toapapper, om det inte vore för att jag kissar samtidigt då 0:)). Helt otroligt. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta. Dock kan det nog strula till sig lite när jag är bortrest. Stress över toabesök gissar jag. Men bara att vardagarna funkar så bra nu är de otrolig vinst för mig.

Om jag bara kunde bemästra bulimin också.. Och deppigheten och orkeslösheten. Suck.

Maten idag då, onsdag

- Voxra, Omega-3, D-vitamin och kokosfett
- Kaffe och te
- En banan
- Två fläskkotletter, en morot, champinjoner, broccoli och getost-smör
- Te, cashewnötter, paranötter och fyra stora bitar 85%-ig choklad

Såå trött nu. Godnatt!






Dagens mat

- En dryg tsk kokosfett, två kapslar Omega-3, en kapsel D-vitamin
- Kaffe och te
- En banan
- Två stekta ägg i smör och en halv chorizo, två champinjoner, en morot
- En fläskkotlett stekt i smör, en riven morot, getost-smör

Perfekt avföring B-) (tack vare kokosoljan, jag rekommenderar den varmt).

Äntligen en bra hetsfri dag! Tänkte köra på en sådan imorgon också...
Godnatt!


Naglar!

Jo förresten, skulle ju skriva att jag de senaste dagarna har blivit nageltokig. Har läst Fokis blogg och kollat igenom hennes nagelarkiv grundligt ^^. Dessutom har jag beställt nageldekorationer för 605 kr =D. Iihhh nu ska det pyntas ;-). Är eg kass på design och så, men jag VILL lära mig att göra snygga naglar! Är helt fascinerad av Fokis "nagelkonst".
 
Heh, ett nyårslöfte borde vara att gå och lägga mig tidigare ^^. Åtminstone före tolv!
Idag får jag nog försöka satsa på före 02 ^^...

Löpning och hetsätning

Mycket har hänt sen sist tror jag. Var med på min första löpartävling i lördags! 5 km. Sprang några minuter snabbare än jag hittills gjort på fem km :-). Har inte sprungit 5 km så många gånger än heller.

Solbrännan försvinner snabbt nu när jag börjat jobba igen. Och dagarna och veckorna flyger fram. Idag nu på lunchen känns det som sommar igen, puh vad varmt det är i solen! Önskar jag bara kunde åka och bada och sola ist för att sitta inne och stressa hela dagen :-/. Tycker att höstkänslan slog till för två veckor sen. Helt plötsligt blev nätterna mkt kallare, ja även luften/vinden på dagtid.

Jag har hetsätit och överätit en hel del de senaste veckorna tyvärr :-S. Min ena framtand har börjat gå sönder på framsidan nu. Nertill har de gått sönder sen länge, och är jättetunna. Men framtill!? Ganska högt upp vid tandköttet och mitt på också. Kanske för att jag borstat tänderna lite för tidigt efter att jag spytt då emaljen varit lite upplöst/uppmjukad? Suck :-(. Trist är det iaf. Jag vill inte spy mer nu. Jag måste få bukt på det här skiten nångång!! När jag håller mig till mer strikt LCHF och tränar så går det lättare. Problemet är väl att jag hela tiden tänker att jag inte vill behöva vara så strikt och så köper jag lite godis eller bröd eller fikar med några andra och sen är det kört :-S. Jag måste försöka förstå att jag mår bäst av, och klarar mig bäst, om jag skiter i vad andra gör och fokuserar på hur jag vill leva och vad som funkar för mig! Men det är så svårt i det här fetto- och sockersamhället. :-(

Psyk, del 2

Jaha, orka fortsätta sådär detaljerat :-/.
Mamma och jag tjafsade iaf, el rättare sagt jag tjafsade med mamma, i Nyköping på macken. Vi satt i bilen och jag grät och anklagade väl henne för att ha fött mig :-/. Tyckte att hon bär ansvar för mitt liv och borde döda mig när jag inte vill leva.
Tillslut gick vi iaf in på macken för att jag skulle köpa något att äta till middag. Stod länge och velade bland mackorna, men köpte tillslut bara te. Sen åkte vi hem till mig. Jag åt jordnötter som vi hade med oss i bilen.

Vi hade fortf inte bestämt om vi skulle åka till mamma eller till mig, men mamma valde bara att köra till mig. När vi kom fram till min lgh vid ett-tiden på natten till torsdagen visste vi inte om mamma skulle sova över hos mig eller åka hem. All denna osäkerhet hela tiden! :-S Jag bråkade med mamma. Ville ingenting, bara dö. Ville inte bli lämnad ensam, ville inte åka till mamma, ville inte att mamma skulle stanna hos mig. Usch. Allt var bara skit. Jag bråkade med mamma, ville att hon skulle döda mig. Ville att hon skulle lämna mina lgh-nycklar hon hade, och åka därifrån. Hon ville inte det (eftersom hon inte skulle kunna komma in i min lgh då och hon var väl rädd att jag skulle försöka ta livet av mig). Jag slog henne och hon mig. Jag gav henne en kniv etc. Riktigt jobbigt. Tillslut åkte hon iväg iaf och lämnade sina nycklar. Jag var förtvivlad och visste inte vad jag skulle göra. Ringde S, men han svarade inte. Skar mig lite på armen och halsen med mitt skalpellblad. Små rispor bara. Vågade inte mer :-(. Jag är så otroligt feg! Men nångång kanske jag vågar skära av halspulsådern. När jag mår riktigt jävla dåligt. När det är outhärdligt. När jag är förtvivlad. När hoppet är helt borta. Men hoppet verkar sitta hårt 0:).

Stängde av mobilen, tog fyra Theralen 5 mg, och sen gick jag och la mig. Kl var nog halv tre på natten kanske. Vaknade halv tio av att någon ringde på dörren. Tänkte att det var mamma. Det ringde och ringde och ringde och jag höll på att bli tokig. Ville bara sova. Gick tillslut och öppnade. Det var polisen.

Andra ggn polisen är hos mig, el tredje ggn är det nog 0:). Mamma var också där. De hade med sig en läkare också. Läkaren övertalade mig att åka till psykakuten. Fattar inte att jag var så lättövertalad, men det var jag iaf. Sa att det inte skulle hjälpa, att jag varit där flera ggr förut, men läkaren sa att de skulle se över en långsiktig plan, så jag accepterade väl det då. Trots att jag sagt att jag aldrig någonsin mer ska åka dit! Att det är totalt meningslöst, att de inte gör nåt! Inte nåt långsiktigt. Meningslöst alltså.

Jaha, jag och mamma åkte dit iaf. Satt och väntade och väntade som vanligt. Fick prata med en sköterska och berätta om mitt mående för hundrasjuttioelfte ggn. Vi var jättetrötta både mamma och jag. Mamma hade sovit någonstans i bilen.

Efter en massa väntan kom en trött läkare och jag fick ta om allt. Sen gick han och pratade med en överläkare och sen bytte de av varandra så att jag fick berätta allt igen för två nya läkare. Det var hemskt. Jag mådde dåligt, var trött, och en av de nya läkarna var hemsk. Såna som han borde inte få jobba på en psykakut!!! Han sa att alla har sina problem och alla blir ledsna när förhålladen tar slut etc. Han fick mig att känna att det var totalt meningslöst allting. Om en sådan människa möter deprimerade som kommer dit därför att i princip allt hopp är ute, då får han ju bara dom att åka hem och faktiskt ta livet av sig!!!! Han talade med brytning och jag fick fråga hela tiden vad han sa. Förstod inte. Usch. Vidrigt. Jag hoppas att jag ALDRIG träffar honom igen!

I alla fall så grät jag, och när de skulle ut och prata med varandra om det jag och mamma berättat så attackerade jag mamma igen med mitt tjat om att hon skulle döda mig. Annars skulle jag döda henne och ta sönder hennes hus och bil och elda upp huset och ta livet av mig osv. En sjuksköterska hörde allt jag vräkte ur mig och talade om det för läkarna. Det fick dom att bestämma sig för att lägga in mig på psyk. Mamma fick gå ut och jag fick inte prata med henne mer. Några skötare från en psykavdelning kom och hämtade mig. Det var hemskt. Hemskt. De visade mig runt lite på avdelningen, men jag bara grät. Jag fick "vak", jag fick inte släppas utan uppsikt och inte ens gå på toaletten ensam! Fruktansvärt tyckte jag att det var! Usch.

Fick sitta och vänta några timmar på ett läkarsamtal. På eftermiddagen fick jag tid hos överläkaren här på avdelningen, och till skillnad från läkaren på akuten var detta den bästa läkare jag träffat! En medelålders kvinna med erfarenhet av olika psykiska sjukdomar verkade det som.

Jag fick berätta ytterligare en gång om mitt mående och hon trodde att med mina symptom skulle jag eventuellt kunna bli hjälpt av Litium. Borderline var ju den första diagnos jag ställde på mig själv 0:), så helt orealistiskt att den här läkaren föreslår Litium är det ju inte...

Dock är en vanlig(?) biverkning viktuppgång :-S. Iallafall fick jag ta en massa prover och en grundlig fysisk genomgång, nerver och EKG. Efter läkarsamtalet slapp jag vaket, vilket var väldigt skönt. Fick öppenvård, dvs jag fick bestämma när jag ville vara där och när jag ville vara hemma.

Psyk, del 1

Skrivet 13 juli, lördag kväll.

Jaa, vad ska jag säga.. Händelserik vecka, minst sagt. Ska försöka ta det lite kort, så här på mobilen.

Åkte till mamma i söndags. Hon skulle hämtat mig på förmiddagen, men kom efter lunch, lite före två tror jag. Var irriterad redan då.

Vi badade och solade ett par dagar. Bestämde att vi skulle åka och hälsa på min farmor på onsdagen eftersom det ändå skulle bli dåligt väder då. brände mig ordentligt på framsidan av kroppen på tisdagen :-/. Inte bra. bara för att jag bränt mig på skinkorna och lite på baksidan av låren på måndagen så solade jag framsidan alldeles för mkt på tisdagen.

Hm, jag har verkligen svårt att hålla mig kort 0:).
Iaf så bestämde vi att vi skulle åka vid nio på onsdagen. Mamma gick dock inte upp i tid och inte jag heller. Vi är båda sjusovare 0:). Iaf så blir jag galen när det aldrig blir som vi sagt. Mamma kan aldrig hålla någonting eller bestämma någonting. Inte jag heller. Nu var jag deppig och irriterad och grät varje dag p g a att S inte orkade med mig längre och att jag tycker att min semester är förstörd ensam och meningslös. Mamma vill naturligtvis få mig på bättre humör och undrar bara vad jag vill hela tiden och jag måste bestämma vad jag vill göra, trots att jag inte vet! Jag ville ingenting! Förutom att dö då.

Jättejobbig situation. Jag blir bara mer och mer ledsen, uppgiven och irriterad för varje dag. Onsdagen var hemsk. Jag sprang ut och plockade smultron istället, och ingen av oss fattade beslutet om vi skulle stanna kvar eller åka iväg. Tillslut kom vi iväg iaf. Kl var nog halv tre och det tar två och en halv timme att köra till Sthlm. Först visste vi inte om vi skulle åka hem till mig eller åka till min farmor. Jag ville bara hem, men samtidigt ville jag passa på att åka och hälsa på min farmor eftersom jag inte varit där sen veckan före midsommar.

Efter Nyköping åkte jag av och började köra tillbaka på småvägar samtidigt som ångesten blev starkare. Hatar när det blir sådär. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. körde fortare och fortare och mamma vet inte hur hon ska göra och vad hon ska säga för att få mig mindre irriterad och köra vidare till Sthlm. Jag vill bara dö och hoppas på att vi ska vara med om en trafikolycka. Risken ökar ju rejält av min körning i det där tillståndet :-S.

Tillslut kör jag vidare mot Sthlm tror jag. Jag kommer ihåg att mamma körde sista biten, men kommer inte ihåg när vi bytte. Jag grät väl och avskydde livet. Usch.

Min farmor sov redan men väcktes och var glad att se oss. Vi satte upp några tavlor och fixade lite i nån timme eller så innan vi åkte hemåt. Åkte väl hem vid åttatiden kanske. Stannade och handlade och tankade i Nyköping. Vi handlade precis innan de stängde vid tio. hade tänkt köpa lösviktssallad till middag, men de hade precis hunnit plocka bort den. Vi åkte och tankade utan att ha köpt nån middag.
Ångesten i mig hade inte släppt och fick nytt tag i mig. Osäkerheten över att inte veta vad jag ska göra, om jag ska åka till mamma, eller till mig. Vad jag ska göra nästa dag. Hela min semester är totalt oplanerad och jag vill inte vara med om den. Jag känner mig så otroligt ensam och livet känns helt meningslöst. Jag ville inte åka tillbaka till mamma och inte hem till mig heller. Till min tomma ensamma lägenhet :-/.

Jag tog bilnycklarna från mamma och gick in till Nyköping. Mamma ringde min mobil och bad mig komma tillbaka. Jag ville inte. Var väl ute och gick där en halvtimme kanske. Mellan elva och halv tolv på kvällen kanske. Gick tillslut tillbaka till mamma och bilen. Jag ville köpa nåt att äta och irriterade mig så mamma som inte tog hänsyn till det fast jag sagt det tidigare och vi bara ätit frukost innan vi åkte. Jag sa att hon skulle köpa godis och pizza till mig på macken. Hon tänkte göra det och jag skällde ut henne för att inte ta hänsyn till min bulimi. Hon vet ju att sådan mat triggar hetssug, men ändå tänkte hon bara köpa detta utan att ifrågasätta valet av mat. Detta bråkade jag om fram och tillbaka, samt att livet är ett elände.

Nu ska jag sova. Får fortsätta historien imorn. Godnatt.

Till S

Jag älskar dig. Jag är så ledsen för att du inte orkar vara med mig. Jag önskar du var här nu. Att du kollade på film med mig. Att vi kunde springa tillsammans imorgon fm. Att vi kunde festa tillsammans imorgon. Att vi kunde gå ut och dansa. Att vi kunde äta jordgubbar och dricka jordgubbsvin på balkongen.
Jag har ätit glas ikväll. Min tallrik ramlade i golvet och maten hamnade mitt i glassplittret. Blev arg och plockade upp maten. Sköljde av en del, men tuggade ändå på små glasbitar. Jag önskar att jag dör av det. Jag önskar att glaset kan döda mig :-(.
Jag vill träffa dig nu! Jag vill sova med dig! Jag vill träffa dig imorgon!
Varför blir det alltid så här? Varför blir jag alltid ensam? Varför orkar ingen med mig?
Jag tycker inte om livet. Jag hatar att bli lämnad. Jag vill bara somna nu och sova för evigt. Puss, kram och godnatt.

Döden på midsommarafton

Min sköldpadda dog på midsommarafton. Hos mamma. Han har varit med i hela mitt liv. Jag är så ledsen.
Mamma sa att han levde på morgonen när hon tog ut honom. sen glömde vi att ta in honom eftersom det var massa släktingar här. Mamma kom på det när vi skulle lägga oss, vid tolv el nåt sånt. Då var han helt kall och död med en massa myror krypandes i ögon och mun. Så hemskt och äckligt :-(. Vilken fruktansvärd död :-(. Jag är så ledsen så ledsen. Önskar att mamma aldrig tog med inom hem förra veckan. Han skulle ha fått vara kvar hos mig! :-( Vi vet inte varför han dog. det var knappast för kallt. det värsta är om mamma råkat lägga honom vid något myrbo och de bitit honom i tungan så han svullnat igen i halsen el nåt sånt. Då kanske han kvävdes till döds. Jag vet inte. Det är hemskt! Jag önskar jag gått ut och tittat till honom!!!! varför gjorde jag inte det!? Jag älskade honom.

Igår begravde vi honom. jag, mamma, och min systers barn.

Nu har jag bara en katt kvar som jag älskar över allt annat på jorden. Han bor dock också hos mamma. jag vill inte bo ensam i den där pissiga äckliga stan!! :-(

Jag går gråtit för mkt och mamma har försökt trösta mig. Jag orkar inte jobba imorn. Jag vill vara kvar hos mamma. Vill inte åka hem!

Orkar inte leva längre. Orkar inte vara ensam. :-(

2 ganska bra dagar matmässigt

Jaha, man får vara glad för det lilla, eller? =S
 
Har haft förstoppning som vanligt från i måndags och idag hade jag diarré istället. Ja, som vanligt alltså. Har dock lyckats att inte hetsäta på två dagar. Bättre än ingen dag iaf ^^.
 
Helgen gick hyfsat bra, eller öhh, rättare sagt lördagen och större delen av söndagen. Kvällen spårade ur. Åkte och köpte så mkt skit. För mkt. Orkade knappt äta allt.Fick vänta och vänta för att orka trycka i mig det sista. Ville inte spy innan eftersom jag är rädd att jag inte kan spy den andra ggn sen om jag inte tryckt i mig tillräckligt =S.
 
Kom på att jag verlkligen borde fota all skit jag stoppar i mig istället för att alltid fota den "bra" maten. Tyvärr är ju hets, hets. Lite svårt att orka bry sig att hålla på och fota allt man proppar i sig =/. Förr i tiden (tex 2005) så var jag rätt duktig på att skriva ner vad jag åt, även ofta när jag hetsåt. Orkar aldrig det längre. Orkar ju inte ens skriva ner bra matdagar i längre perioder än några dagar.
 
Här är iaf en bild på lite av det jag åt i söndags:
 
Det är mkt "orka" i mina inlägg. Det är mkt "orka" i min hjärna. Det är mkt "orka" i mitt liv helt enkelt =/. Väldigt tråkigt att det är så. Det är så negativt laddat. Orka leva. Men ja, inte vet jag. Jag borde bli mer optimistisk. Tänka positiva tankar osv osv osv osv osv. Jag veeet. Men det hjälper inte. Hur fan ska jag motivera mig till att göra detta? Eller göra det utan att vara motiverad?? Jag förstår inte!
 
Idag har jag ätit en ihopplockad sallad från Ica Maxi till middag (+ äpple- och currysås):
 
Och nu ska jag äta detta till "efterrätt":
Brie och te med kokosfett, lite grädde och honung.
 
Imorgon kommer S hit. För första ggn på länge (två veckor??).
Får se om vi kan "prata ut" om varför jag beter mig som jag gör och varför jag blir så satans arg, ledsen och irriterad på honom ^^.

Varför finns det inga killar som vill ha s...

Varför finns det inga killar som vill ha sex med mig som jag vill ha sex med??? Jag hatar det här värdelösa livet. Varför är inte killen på jobbet intresserad av att träffa mig ens? Jag hatar honom. Hatar allt. :-(


Usch, jag mår skit! Antar att det är ånges...

Usch, jag mår skit! Antar att det är ångest.. Jag slits mellan att gå och handla godis och glass eller att tjaa, jag vet inte? Jag är livrädd för hur jobbigt det blir annars! Och jag orkar absolut inte ta tag i något som jag absolut måste göra. Som att diska två veckors disk tex. Jag orkar inte! Vill inte! Inte ensam!! Men ska jag verkligen sabba allt nu igen?? Jag har ju ätit så bra sen i lördags. Och tränat! Och jag har blivit aningen smalare de senaste två veckorna. Det känner jag ju på byxorna. Även om det är marginellt 0:). Men ändå! En knapp fjuttig vecka i taget, är det det enda jag klarar av nu? :-( Jag är ute och går för mig själv. På väg mot affären. Har messat S och han kunde ställa upp på en promenad. Jag vet att jag borde utnyttja hans erbjudande även om han inte lät alltför pigg på det :-/. Men jag vill inte det heller. Jag vill att det ska vara han som erbjuder sig först. Att han vill hitta på nåt just nu, ikväll. Men livet är inte som man vill exakt jämt när man vill det. Såklart. Jag vill inte leva det här livet. Inte ensam. Inte en enda sekund till. :-( Suck. Jag undrar om det är möjligt för mig att gå in i affären och inte köpa choklad.. Varför gör jag såhär? Jag förstår inte! :-( Och ingen jävel kan förklara!


Tidigare inlägg Nyare inlägg