Ätstörning

Idag har det varit en ganska jobbig dag. Jag har nästan velat dö. Inte orkat göra någonting. Dock tror jag att det beror på att det är något knas med mina hormoner. I vilket fall måste jag acceptera hur jag mår och hur jag känner. Det är det enda jag kan göra. Det blir inte bättre av att jag kämpar emot i stunden. Att jag inte tycker att jag ska må som jag mår. Det hjälper ju inte. Men det hjälper att acceptera mina känslor. Orkar jag inte så orkar jag inte. Just nu. Känslor ändras hela tiden. Om en timme kommer jag förmodligen inte känna precis likadant som jag känner nu. Och inte imorgon heller.

 

Nu känns det mkt bättre än det gjorde på dagen. Har gråtit i ett par omgångar och halvsovit i en fåtölj. Orkade inte laga mat. Orkade inte gå ut och jogga eller gå. Orkade inte ta mig iväg på ett träningspass och orkade inte ta mig iväg och handla. Orkade ingenting.

 

Men lite senare orkade jag faktiskt stoppa in ett par sötpotatisar i ugnen och sen fick jag t o m ett ryck och bakade ett enkelt bananbröd. Såå gott!! Som en mjuk banan- och kanelkaka.