Reflektioner över första steget

Läänge sedan jag skrev som vanligt. Idag har jag varit på mitt första stegmöte i OA:s tolvstegsprogram. Äntligen har jag kommit igång med stegarbetet. Har ingen sponsor ännu eftersom jag aldrig vågar presentera mig och säga något på de telefonmöten jag ringer in på, men en tjej i OA-gruppen "IRL", har erbjudit sig att dra igång stegmöten för oss som vill ta oss igenom stegen (och bl a inte har någon sponsor ännu).
 
Ovanstående text skrev jag den 9:e oktober kl 16! Kom inte längre än så. Tanken var att jag skulle läsa igenom de stycken vi gått igenom på mötet, i Stora Boken, men det blev aldrig av. Det var alltså söndagen för snart tre veckor sedan. Det var också så länge sen jag hetsåt senast (lördagen). I tisdags, tror jag det var, gjorde jag steg tre, och i onsdags gick vi igenom steg fyra. Min sponsor och jag. Jag skaffade mig alltså en sponsor på tisdagen efter första stegmötet och veckan efter det satt vi igång med mitt stegarbete. Tanken är att jag gör stegen med min sponsor, även om jag kommer att fortsätta ringa in på telefon-stegmöten också. Man kan inte få för mycket av OA ;-).
 
Tyvärr blev min sponsor och jag oense om min matplan jag skickat till henne. Hon tyckte inte att det var någon matplan, och hon vill att jag utesluter socker och alkohol. Jag protesterade först, men gick sedan med på att ta bort bakverk och sånt skräp samt alkohol medan jag går igenom stegen. Men allt socker tänker jag inte ta bort, eftersom jag äter frukt nu utan problem tex.
 
Jag har inte hetsätit sen tre veckor tillbaka, men frågan är om jag har överätit. Så svårt att avgöra, har jag varit abstinent eller inte? Vad räknas? Vem bestämmer? Efter 30 abstinenta dagar så får man medalj nummer två. Hur ska jag räkna? Suck.
 
En OA-vän påminde mig i sms igår efter att jag pratat med min sponsor om matplanen, att det nog är min egenvilja och mina rädslor som styr (när jag protesterar mot att utesluta socker och alkohol ur matplanen). Jo, visst är det så. Jag är rädd för krånglet det medför och att jag inte kan leva så "fritt" som jag vill. Men om nu min sponsor kräver det dessa veckor då jag går igenom stegen, vad spelar det för roll? Jag kan väl leva lite striktare då, det är väl inte hela världen?
 
Hmm, det är inte lätt. Det är inte lätt att leva.
Idag borde jag åkt iväg och dansat. Det hade jag mått bra av. Jag älskar ju att dansa egentligen. Men jag orkade inte. Precis som jag inte orkade ta mig iväg och träna igår efter jobbet, och inte idag heller. Suck. =(
 
Imorn ska jag iaf iväg och träna kl tio. Jag SKA och jag VILL.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0