Psyk, del 1

Skrivet 13 juli, lördag kväll.

Jaa, vad ska jag säga.. Händelserik vecka, minst sagt. Ska försöka ta det lite kort, så här på mobilen.

Åkte till mamma i söndags. Hon skulle hämtat mig på förmiddagen, men kom efter lunch, lite före två tror jag. Var irriterad redan då.

Vi badade och solade ett par dagar. Bestämde att vi skulle åka och hälsa på min farmor på onsdagen eftersom det ändå skulle bli dåligt väder då. brände mig ordentligt på framsidan av kroppen på tisdagen :-/. Inte bra. bara för att jag bränt mig på skinkorna och lite på baksidan av låren på måndagen så solade jag framsidan alldeles för mkt på tisdagen.

Hm, jag har verkligen svårt att hålla mig kort 0:).
Iaf så bestämde vi att vi skulle åka vid nio på onsdagen. Mamma gick dock inte upp i tid och inte jag heller. Vi är båda sjusovare 0:). Iaf så blir jag galen när det aldrig blir som vi sagt. Mamma kan aldrig hålla någonting eller bestämma någonting. Inte jag heller. Nu var jag deppig och irriterad och grät varje dag p g a att S inte orkade med mig längre och att jag tycker att min semester är förstörd ensam och meningslös. Mamma vill naturligtvis få mig på bättre humör och undrar bara vad jag vill hela tiden och jag måste bestämma vad jag vill göra, trots att jag inte vet! Jag ville ingenting! Förutom att dö då.

Jättejobbig situation. Jag blir bara mer och mer ledsen, uppgiven och irriterad för varje dag. Onsdagen var hemsk. Jag sprang ut och plockade smultron istället, och ingen av oss fattade beslutet om vi skulle stanna kvar eller åka iväg. Tillslut kom vi iväg iaf. Kl var nog halv tre och det tar två och en halv timme att köra till Sthlm. Först visste vi inte om vi skulle åka hem till mig eller åka till min farmor. Jag ville bara hem, men samtidigt ville jag passa på att åka och hälsa på min farmor eftersom jag inte varit där sen veckan före midsommar.

Efter Nyköping åkte jag av och började köra tillbaka på småvägar samtidigt som ångesten blev starkare. Hatar när det blir sådär. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. körde fortare och fortare och mamma vet inte hur hon ska göra och vad hon ska säga för att få mig mindre irriterad och köra vidare till Sthlm. Jag vill bara dö och hoppas på att vi ska vara med om en trafikolycka. Risken ökar ju rejält av min körning i det där tillståndet :-S.

Tillslut kör jag vidare mot Sthlm tror jag. Jag kommer ihåg att mamma körde sista biten, men kommer inte ihåg när vi bytte. Jag grät väl och avskydde livet. Usch.

Min farmor sov redan men väcktes och var glad att se oss. Vi satte upp några tavlor och fixade lite i nån timme eller så innan vi åkte hemåt. Åkte väl hem vid åttatiden kanske. Stannade och handlade och tankade i Nyköping. Vi handlade precis innan de stängde vid tio. hade tänkt köpa lösviktssallad till middag, men de hade precis hunnit plocka bort den. Vi åkte och tankade utan att ha köpt nån middag.
Ångesten i mig hade inte släppt och fick nytt tag i mig. Osäkerheten över att inte veta vad jag ska göra, om jag ska åka till mamma, eller till mig. Vad jag ska göra nästa dag. Hela min semester är totalt oplanerad och jag vill inte vara med om den. Jag känner mig så otroligt ensam och livet känns helt meningslöst. Jag ville inte åka tillbaka till mamma och inte hem till mig heller. Till min tomma ensamma lägenhet :-/.

Jag tog bilnycklarna från mamma och gick in till Nyköping. Mamma ringde min mobil och bad mig komma tillbaka. Jag ville inte. Var väl ute och gick där en halvtimme kanske. Mellan elva och halv tolv på kvällen kanske. Gick tillslut tillbaka till mamma och bilen. Jag ville köpa nåt att äta och irriterade mig så mamma som inte tog hänsyn till det fast jag sagt det tidigare och vi bara ätit frukost innan vi åkte. Jag sa att hon skulle köpa godis och pizza till mig på macken. Hon tänkte göra det och jag skällde ut henne för att inte ta hänsyn till min bulimi. Hon vet ju att sådan mat triggar hetssug, men ändå tänkte hon bara köpa detta utan att ifrågasätta valet av mat. Detta bråkade jag om fram och tillbaka, samt att livet är ett elände.

Nu ska jag sova. Får fortsätta historien imorn. Godnatt.

Kommentarer
Postat av: MissManic

Hej.. Jag hittade din blogg när jag sökte på ätstörning, eller vad jag sökte på och jag blev - glad att hitta dig, annars hittar jag bara tyå 14-åringar. Vi är jämngamla och jag undrar, är det okej att jag länkar till din blogg från min?

Svar: Hej! Självklart får du länka! =)
pussel

2013-07-17 @ 04:37:44
URL: http://missmanic.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0