Ätstörning

Usch, jag mår skit! Antar att det är ångest.. Jag slits mellan att gå och handla godis och glass eller att tjaa, jag vet inte? Jag är livrädd för hur jobbigt det blir annars! Och jag orkar absolut inte ta tag i något som jag absolut måste göra. Som att diska två veckors disk tex. Jag orkar inte! Vill inte! Inte ensam!! Men ska jag verkligen sabba allt nu igen?? Jag har ju ätit så bra sen i lördags. Och tränat! Och jag har blivit aningen smalare de senaste två veckorna. Det känner jag ju på byxorna. Även om det är marginellt 0:). Men ändå! En knapp fjuttig vecka i taget, är det det enda jag klarar av nu? :-( Jag är ute och går för mig själv. På väg mot affären. Har messat S och han kunde ställa upp på en promenad. Jag vet att jag borde utnyttja hans erbjudande även om han inte lät alltför pigg på det :-/. Men jag vill inte det heller. Jag vill att det ska vara han som erbjuder sig först. Att han vill hitta på nåt just nu, ikväll. Men livet är inte som man vill exakt jämt när man vill det. Såklart. Jag vill inte leva det här livet. Inte ensam. Inte en enda sekund till. :-( Suck. Jag undrar om det är möjligt för mig att gå in i affären och inte köpa choklad.. Varför gör jag såhär? Jag förstår inte! :-( Och ingen jävel kan förklara!