1 April
Jag har det. Igen. Undar vilken i ordningen det är. 77:e kanske? =P El snarare 177:e... Suck.
Vissa av alla dessa omstarter har jag känt mig väldigt osäker. Har inte hunnit äta allt jag skulle innan och det känns verkligen inte bra. Vissa av gångerna har känts jättebra. Jag har nästan trott att jag faktiskt ska klara det denna gång ^^. Rätt löjligt. Men ni vet, känslor är känslor.
Den här gången känns ganska bra. Inte helt bra tyvärr, men ändå väldigt bra just nu.
Jag har inte hunnit äta allt jag skulle. Igår kväll när jag ätit upp all skit fick jag trycka i mig en påse mandel, det sista av den turkiska yoghurten, lite créme fraiche och fyra kiwi, i brist på annat =/.
Min lägenhet ser ut som, jaa, jag vet inte vad. Det börjar snart likna ett hem som ur den där TV-serien vad-den-nu-heter. Typ samlare-nånting. Man får gå i gångar genom alla prylar. All skit. Alla dammråttor. Allt papper ÖVERALLT. Och i köket får man försöka stapla alla äckliga gamla tallrikar med mögliga matrester för att få nånstans att ställa sitt glas eller tallrik. Äckligt. Vidrigt. Det är hemskt att ha det så. Det är hemskt att inte orka ta tag i något.
Men idag då. I natt har jag sovit i tio timmar. Inte för att det räckte. Hade nog kunnat sova hela dagen. Snoozade en timme, men sen gick jag upp. Duschade och tvättade håret och rakade benen. Äntligen. Sen började jag ta tag i disken!! Har väl kanske diskat en fjärdedel nu. Diskstället är fullt och resten står i staplar och högar. Har iaf torkat av spisen och en del av diskbänken. Och sköljt av det mesta, så det är inte lika äckligt längre.
Blev aldrig hungrig men lagade omelett nu iaf och har ätit en rejäl bit mat.
Känns såååååååå underbart skönt att inte vara hungrig eller sugen eller stressad. Jag känner mig hyfsat lugn. Det är väl den där känslan av "Omstart". Den där känslan av att ha bestämt mig för att inte gå och köpa någon vidrig hetsmat. Det är så skönt att slippa. Skönt att slippa oroa mig och fundera på vad jag ska köpa idag. Hur jag ska göra osv osv. De här dagarna när jag slipper det där, de där tankarna, de dagarna är så sköna. "Normala" människor har väl sådana här dagar jämt antar jag. De går inte och oroar sig för vad de ska köpa för mat. Är stressade och tänker konstant på vad de ska äta och inte äta. Fan vad skönt det måste vara. Rena rama semestern, varje dag.
Ja, visst vet jag att andra är stressade också, av andra orsaker. Men jag tror att många bulimiker kan vara stressade av annat, jobb, vardag, PLUS dessa konstanta oroande mattankar. Räcker gott att vara stressad över jobb och skit. Bulimiker borde bli utbrända hur lätt som helst. De som inte blir det kanske är rätt starka ändå? Senaste veckorna har jag nog känt mig på gränsen. På gränsen att inte orka längre. Att börja gråta på jobbet. Av utmattning och trötthet. Usch.
Jag MÅSTE börja laga egen mat och jag MÅSTE gå och lägga mig i tid. Om jag inte klarar av att hinna sova åtta timmar, så åtminstone sju! (Eg behöver jag väl tio, men det är omöjligt på vardagarna =/).
Jaja, är det någon som vill köra stenhårt en månad nu? Att inte hetsäta och spy på en hel månad? Haha, jag vet att jag är dum i huvudet. Det funkar aldrig att sätta upp såna här regler. Men det funkar inte att inte göra det heller!! Mitt liv funkar inte hur jag än gör =(. Jävla skitliv.
Nä, ska försöka att inte tänka så eländigt nu. Nu när jag har den där bra känslan. Känslan av att hetsen är låååångt borta. Har ingen lust alls att äta något onyttigt. Inte den minsta lust =). Nope.
En månad borde ju inte vara någonting! En enda månad. Sen kan jag vräka i mig vad jag vill!! Om jag bara kan klara en månad utan mjöl/gluten. Jag vill pröva! Jag vill se hur jag mår! Så svårt kan det väl inte vara. Det ska vara min enda regel. Inget gluten på hela april.
När man börjar äta regelbundet så blir det en självklarhet efter ett tag och hets kommer ej bli ett alternativ. Ät en massa grönsaker till precis varje måltid så ökar mättnaden och kroppen får i sig mineraler och vitaminer och fytokemikalier den har förlorat som följd till äs. Vad har du att förlora på att inte hetsa?
Och jag brukar påminna mig själv om den underbara känslan av att vakna hungrig och äta en näringsrik frukost är så mycket mer värd än en känslostillande hets"boost".
Jag har också omstart efter påskens vansinne. Börjar få in regelbundenheten och tagit bort några få saker från förbudslistan.
Har också börjat gå och prata med en utomstående en gång i veckan vilket är både jobbigt men förlösande på samma gång. Grupper och grejer funkade inte för mig, men det här känns oväntat bra.
Det värsta är dock ensamhetskänslan och tankarna att inte räcka till, att inte klara mig ur den här knipan som håller på att förgöra mig både ekonomiskt och psykist.
Men en dag i taget och mitt mål just nu är 4 dagar utan att kräkas.
Kämpa vidare!
Jag läser en väldigt krävande gymnasielinje just nu, och lär antagligen satsa på Oxford till hösten 2013, så det du skriver om att bli utbränd är min största rädsla. Att jag förstör min kropp, mina tänder, att jag slösar pengar, att jag går upp i vikt och att jag ständigt oroar mig för vad jag ska äta härnäst är massor med olika tankar som ständigt går igenom mitt huvud; plus att jag är rädd för att inte bli intagen på Oxford/annat universitet. Att dessutom flytta utomlands... Jag är så rädd, hela tiden, för att jag aldrig kommer ta mig ifrån detta träsket. Men jag hoppas att det går. Och jag hoppas du klarar det med! Jag känner igen nästan varje tanke du skriver ner.
