Ätstörning

Jag borde vara glad, men det är jag inte. Jag är så ledsen att jag knappt kan hålla mig från att börja gråta! Min kompis fick en son igår! En underbart söt liten kille <3. Jag ÄR glad för hennes skull. Deras skull. Jag har varit orolig sen i måndags kväll och hoppats att allt skulle gå bra. Men jag påminns om min abort och det gör att jag bara vill gråta. Jag vill också ha barn. Jag vill också ha en familj. Mer är nånting annat! Jag önskar att jag aldrig gjort abort. Det lilla livet.. det lilla hjärtat som bultade inne i mig. Hur kunde jag ta bort det!? Jag hatar mig själv för det. Hatar. Jag vill ha det tillbaka! Jag vill spola tillbaka tiden! Jag önskar att nån kunde förstå, att nån kunde bry sig, att nån kunde trösta mig. Jag vill inte finnas mer :(.