Ledsen och deppig och ensam =(.

Usch vad jag känner mig ensam och deppig. T gjorde typ det värsta han kunde göra idag, först sa han att han skulle komma ikväll och sen ändrade han sig i sista stund och messade att han inte kommer. Hela eftermiddagen har jag tänkt på helgen, vad vi kan göra, hur det kanske kunde bli. Jag kan inte hjälpa det, jag planerar och tänker. Kände mig lite glad över att han skulle komma. Kände hur skönt det skulle vara att få kramas ikväll, att få vara i hans famn.

Och sen ändras allt bara. Jag blir ensam. Allt blir ändrat. Hela min helg. Min planering faller. Ingenting blir som jag har tänkt. Alla dessa tusentals tankar under eftermiddagen har varit i onödan. Jag hatar det. Jag klarar inte av det. Jag blir ledsen. Jätteledsen. Vill bara gråta. Vill inte göra någonting. Vill sova bort hela helgen.

Om han inte sagt att han skulle komma från början tror jag att det nästan hade känts OK. Då hade jag planerat för det från börjat. Vant mig vid tanken liksom.

Jag tänker inte höra av mig till honom mer. Det får vara nog nu. Jag orkar inte.

Ringde mamma och hon ska komma imorgon och sova över här till söndag. Vi ska åka och köpa lite förvaringsboxar till min nya lgh och förhoppningsvis lite annat jag behöver och vill ha. Tyvärr vet jag inte hur jag vill ha det, men förvaring för all skit jag har måste jag ha iaf.

Jag hatar att vara ensam. Har kollat på Let´s Dance och ätit middag. Tänkte kolla på nån film efteråt, men har ingen lust. Hatar att kolla på film ensam. Sitter hellre framför datorn och läser ifatt mig på bloggar. Ligger verkligen efter där om man säger så ^^. Har ju knappt surfat under hela julledigheten!

Men jag har eg ingen lust med det heller. Jag vill inte leva. Inte ensam. Jag vill ha en pojkvän och jag vill skaffa familj. Det kanske är mina hormoner som gör att min längtan efter det är så stark? Eller så är det bara att jag knappt har några kompisar som jag umgås med längre och jag känner mig så jävla ensam. Det var lättare förut när jag hetsåt. Då hade jag maten att trösta mig med. Då kunde jag se på film ensam, för då hade jag maten.. Nu har jag ingenting. Nu är jag verkligen HELT ensam.

Ska jag sluta med Concertan och börja hetsäta igen för att orka/vilja leva?? Det är ju helt sjukt. Jag behöver en pojkvän, jag VILL INTE leva ensam. Jag hatar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0