Dålig bloggare...

Har visst inte lust att blogga längre, el det blir liksom inte av. Ju längre uppehåll desto svårare att "komma tillbaka", så är det väl med det mesta. Sen beror det också på att mamma varit här, både förra helgen och den som precis varit. Det är ju likadant när T varit här, då bloggar jag inte, umgås med honom ist.

Träffade psykologen (kuratorn/terapeuten?) för andra ggn idag. Vi ska träffas varje vecka. Hon verkar knappt veta vad hon ska fråga om, och jag orkar inte bara prata på. Har ju redan berättat allt tusen ggr för olika personer. Det har inte hjälpt hittills... Eller lite har det väl hjälpt kanske ^^, har ju fått pröva olika mediciner och fått neuropsykiatrisk utredning. Dessutom känns det skönt att någon bryr sig (eller måste göra det p g a att det är personens jobb ^^) och försöker göra någonting för att hjälpa mig.

Den här nya terapeuten känns dock väldigt tafatt på nåt sätt. Vi ska prata om hur jag känt mig under veckan så att jag inte åker in akut någon mer gång. Jag ska känna att jag har en mer personlig kontakt att vända mig till antar jag. Har ändå inte ens fått hennes visitkort! Suck. Orka.

Har haft mkt att göra på jobbet den senaste tiden och samtidigt massor att fixa med nya lgh. Bra, antar jag. Mindre tid att tänka.

Jag och T har knappt hörts av sen trettonhelgen. Några sms, inte mer. Hur ska jag klara av att inte träffa honom? Han var bortrest i helgen som var, så kunde vi ju inte ens träffas. Men nästa helg blir nog svår gissar jag =(. Jag tänker mindre på honom när vi inte hörs av, vilket gör att jag känner mig mindre arg och irriterad (på honom åtminstone).

Det känns som jag aldrig kommer komma iordning i nya lägenheten =(. Har ingen soffa. Mina bokhyllor är fula. Jag behöver fler garderober. Jag är inte nöjd. Samtidigt som jag inte vill lägga några pengar på mitt boende när jag är ensam, så vill jag ju inte skämmas för min lägenhet om jag skulle vilja ta hit nåra kompisar nångång!

Usch jag är så mesig och har så dåligt självförtroende/självkänsla. SUUUUUCK.

Äter för mkt vaje dag nu. Det började i söndags efter att jag varit på musikal med ett par kompisar. Trots att de inte ville ha något godis så köpte jag! Varför!? Min stora jävla idiot.

Igår åt jag mozzarella och tomat på kvällen och sen mandlar och fikon. För mkt.

Idag åt jag en ordentlig middag, men sen "var jag tvungen" att äta "lite" (100 g!) av jordnötterna jag köpt och naturgodiset...

Varför köper jag skiten? Jag äter ju för fan Concerta nu!! Det är inte hets, men det är för mkt! Det är förbi mättnad! Det är äckligt!

Jävla förbannade skitliv. Jag vill träffa en kille som älskar mig över allt annat på jorden. Skriva ner omöjliga önskningar är väl inte förbjudet ^^. Fan.

Kommentarer
Postat av: .

Skönt att du hör av dig! Vi tänker på dig.♥ Klandra inte dig själv. Du duger! Mer än duger! Tänk på att du faktiskt har en ätstörning. O du har blivit så mkt bättre på att hantera den! Mkt bättre med den har det blivit! Men dessa vanor..De är svåra att komma över! Även om man kanske inte är så sugen på sötsaker så blir det att man gärna köper det iallafall. Av nån konstig anledning. Men det är den där vanan! Men ofta så köper man ju för att man är sugen. O det är ett beroende. Oftast så tar man inte beroenden på allvar. Man inser knappt att man är beroende. Ibland vet man inte ens om man är beroende. Men jag lovar. Alla bulimiker o före detta bulimiker har ett beroende. O det är svåårt att handskas med! Du gör det bra! Du är jätteduktig! Så klandra inte dig själv. Beröm dig själv!♥...O nej. Omöjliga önskningar är inte förbjudet. Sen är ingenting omöjligt! Ha inga förväntningar. Men ha förhoppningar! Livet kmr inte att alltid se ut såhär..Även om det verkar som det. Tråkigt om du kmr sluta blogga. Gillar din blogg o känner mest igen mig i dig. Kramar!♥

2011-01-18 @ 23:46:43
Postat av: Mimmi

Haha, den heter ju så... ^^ Men du äter alltså så fortfarande? Det var min fråga om jag inte minns fel ;)



Det är inte omöjlgit att du träffar en kille som älskar dig över allt på jorden. Men att träffa en kille som inte har något annat intresse än dig kanske är lite orealistiskt. Du kanske är lite som jag, att du har en uppmålad bild av hur det ska vara? Lite som en fantasivärld.

2011-01-19 @ 21:51:22
Postat av: Nina

Hejsan!



Jag känner mig bara så ensam med alla mina "problem" skulle vara skönt att man kunde tala med någon i samma sits som har förstålse.. man kanske kan stödja varann.. vad vet jag.. men jag känner mig bara ensam med dessa "problem"!

Hör gärna av dig.. Kram*

2011-01-20 @ 10:11:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0