Beslutsångest!

Jag vet inte hur jag ska göra!! Inte med någonting! =(

Jag anmälde mig på lägenheten igår och jag måste ringa till tjejen som bor där och bestämma en visningstid idag. När jag vill komma och titta på den vet jag inte, det beror ju helt på hur helgen blir! =/

T kan tänka sig att gå på konferensen med mig på lördag och sedan följa med hit och sova över till söndag så att vi kan prata. Tyvärr tror jag att han i så fall gör det för att jag har sagt att han är elak om han inte vill prata, och eventuellt också för att ha sex... Jag skulle ju naturligtvis vilja att han följde med för att han vill träffa mig, för att han längtar efter mig och är kär i mig ^^. Suck.

Nu får jag som jag vill och ändå tvekar jag. Jag är hopplös. Men jag är så satans rädd för att bli ledsen igen. Jag ÄR ledsen, men jag menar så där förtvivlad som jag var i en vecka. Jag orkar inte det. På söndag när han åker kommer det kännas som han lämnar mig igen. Gör slut igen. Och jag kommer bli förtvivlad av sorg, igen. Jag som precis har kommit ur den värsta förtvivlan och "bara" är ledsen. Åhh vad svårt!

Jag är kåt. Jag blir kåtare för varje dag och jag längtar så otroligt mkt efter T. Hur ska jag kunna stå emot det? Logiken säger att vill han inte vara tillsammans med mig längre så är det bäst för min egen skull att jag inte träffar honom. Iaf inte nu, kanske om några månader isf när känslorna har lagt sig. Tyvärr tror jag också att om jag träffar honom i helgen så kommer jag inte kunna vara lugn och snäll som jag vill, utan alla känslor kommer göra att jag blir arg och ledsen istället =(. Vi kommer väl ha sex, och det blir förstås härligt, men det kommer bygga på känslan av kärlek och vill T sedan fortfarande inte vara tillsammans med mig kommer jag känna mig så besviken igen. Om vi bara hade slutat att vara kära båda två! Då hade vi säkert kunna ha sex mkt lättare. Men nu? Usch jag vet inte! Jag vet inte vad jag vill! Jag vill bara inte bli så ledsen igen =(. Det är så hemskt att känna sig så övergiven och ensam =((.

Usch jag hatar att ringa folk, men nu måste jag ringa den där lgh-tjejen och fråga när jag kan komma. Sen måste jag fixa nåt att äta. Jag ska jobba kväll ikväll. Av någon anledning är jag så jäkla nervös. Varför har jag ingen aning om. Kanske bara p g a att jag ska ringa den där tjejen =/, eller att Concertan går ur kroppen?? Eller att jag kanske ska träffa T i helgen..

Just det, ska klippa mig imorn också och vet inte hur! Åh, vad allt är jobbigt! Så många beslut som måste tas hela tiden! Usch. Jag vet inte om jag ska klippa lugg eller inte. T tyckte det, men nu ska jag klippa mig för min egen skull. Jag ville också det förut, men nu börjar jag tveka. Vill jag verkligen det? Det är så jäkla jobbigt att låta den växa ut sen.. Och bara idag har jag sett tjejer med långt hår utan lugg överallt ^^. Suuuuuuuck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0