För mycket!

Det är för mycket nu känner jag! Alldeles för mycket. Jag orkar inte med allt. Jag undrar om det är medicinen som gör det värre, eller om det är att jag inte hetsäter så ofta längre. Att jag måste diska, tvätta, städa, åka till T i helgen, ev gå ut och dansa på lördag, packa inför helgen, ev ta med "utgångskläder" isf. Jag orkar inte med det! I vanliga fall hade jag hetsätit nu för att slippa allt det här. Ångesten över allting hade fått ge vika då, ge vika för maten, hetsen, som hade fått bort alla tankar och låtit mig fokusera på smaken av det jag proppar i mig. Eller nåt sånt ^^. Det hade iaf blivit bättre. Jag hade sluppit allt. Inte långsiktigt naturligtvis, men just nu. Just nu när jag verkligen, verkligen inte orkar. Jag klarar inte mer!

Men vem bryr sig? Ingen bryr sig om man inte visar att man mår dåligt. Var det inte så? Va va va va va? Jag måste våga lägga mig ner och gråta. Våga vägra att gå till jobbet. Ligga kvar i sängen utan att höra av mig till någon. Då kommer ju folk tillslut att börja ringa och undra var jag håller hus. Då har jag chansen att säga det. Tala om att jag mår riktigt jävla dåligt och inte orkar mer. Jag orkar helt enkelt inte gå till jobbet.

Antingen så hetsäter jag mig igenom kvällarna. Skjuter bort ångesten, och håller mig flytande så ett tag. Eller så mår jag fruktansvärt dåligt av alla "måsten", och lägger mig ner och dör.

Jag vägrar att göra som jag gör nu. Överäter istället. Jag vill inte hetsäta, jag orkar inte ta tag i något, jag kan inte sluta tänka på allt jobbigt, så jag äter lite grann.. lite mer än jag ska, utan att spy.

Så jävla ovärt.

FÖR JAG VÅGAR INTE! Jag vågar inte ligga kvar i sängen och strunta i att gå till jobbet. Usch jag bara gråter och ingen förstår. Ingen bryr sig tillräckligt för att göra någonting åt det! Ingen hjälper mig! Och jag vet inte vad jag ska göra!!!!!!!!! Jag vet inte vad jag ska göra!!!

Snälla någon, hjälp mig! Hjälp mig!

Imorgon vill jag hetsäta ihjäl mig. Jag menar det.

Kommentarer
Postat av: Ella

Testa att gå rätt ut i skogen och bara försök KÄNNA vad du känner! Skrik och gråt eller bara sitt på en sten och andas, lovar, det känns bättre!

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, jag vet inte vad jag vill och jag vet inte varför jag gråter och klöser sönder mig själv. Men jag vill förstå och kanske, vem vet, lista ut vad som döljer sig bakom sjukdommen som blivit min personlighet.



Jag vet att det är tungt, men kämpa på, du kommer klara dig igenom det här!!!

2010-09-17 @ 11:23:17
Postat av: Catta

Var så längesen du skrev detta. Men de spelar ingen roll. för de var just nu som jag såg d.

Ellas tips om att bara gå rätt ut i skogen lät smart. Just nu är jag inne i de känslor du beskriver. Jag har sjunkit så lågt att jag inte gått till jobbet i går eller idag. Inte pluggat heller. Utan ätit för mycket och tok tränat idag.

Är svårt att veta hur jag ska hantera massa känslor som stormar inom mig. Inser att jag har en lång väg till att klara av ett förhållande och bli reparerad och lagad och kunna sköta ett jobb. Hur har du de idag?! Hade varit spännande att höra!=) Fått hjälp?!

2012-02-07 @ 16:33:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0