Glad
Jag har så otroligt mkt tankar idag. Så mkt jag skulle vilja skriva ner. Så mkt jag skulle vilja göra.. Så det blir ingenting. =( Det är nog ett av mina problem ^^. Ingenting är någonsin lagom hos mig. Suck.
Jag började dagen sorgsen, från igår. Sen fick jag ett sms av T på förmiddagen som fick tankarna att börja snurra. Han skrev att han saknade mig.. Efter det har mitt humör blivit bättre tror jag. På eftermiddagen kände jag mig nästan glad på något vis och nu ikväll har jag känt mig glad.
Jag förstår mig inte på mig själv. Jag började med 50 μg D-vitamin igår som Kostdoktorn (och många andra) rekommenderar.. istället för det rekommenderade 10 μg på Apotekets burk. Tänkte både som cancerförebyggande och mot depression ;-). Kan det redan göra mig glad!?!? Hehe, skulle inte tro det. Lär ju vara större sannolikhet att det är Stratteran som äntligen börjat få bukt med mig, eller Concertan som jag tagit i en vecka nu.
Eller så är det bara min mysko Borderline-personlighet som gör sig påmind... Vem vet.
Sen fick jag ytterligare ett härligt sms av T. Egentligen kanske det inte är så härligt, om han börjar tveka nu? Det borde kanske vara bättre om han var helt säker på vad han ville, vad han kände? Men jag kan inte låta bli att tycka om att han saknar mig också. Det kändes mkt värre förut när jag kände mig helt ensam om mina känslor.
Jag vet inte vad som är rätt och fel, bra eller dåligt i det här sammanhanget. Men jag vet att tycker otroligt mycket om T. Tänk om vi bara kunde låta det bli som det blir liksom? (Tyvärr tror jag inte att jag kan det, men jag skulle verkligen vilja sluta bry mig så jävla mkt, ta något som det kommer för en gångs skull..). Vi kunde kanske träffas då och då under hösten och se hur det känns? Se om jag kan komma ifrån min irriterande och elaka sida.. Om jag kan börja må bättre och stärka min självkänsla, då kanske jag blir snäll och normal helt automatiskt? =P
Flera kommenterade min nya frisyr på jobbet idag. Några gjorde det ju redan i fredags förstås. Många har sagt att det blev bra, en kille sa idag att det var lite åttiotal över det.. Det tycker jag också =/. Gillar det inte riktigt, att det blev så 80-talsaktigt alltså. Lite kul med en större förändring dock. Kul med lugg. T tyckte att jag var sötare.. =P
Min syster tyckte att jag blivit smalare, när jag träffade henne i lördags. T tyckte också det. Jag tycker också det. Jag känner mig lite smalare och jag vägde "bara" 60,0 kg i söndags morse, dock sket jag ut allt jag hade i tarmarna innan jag vägde mig så det kanske inte var så konstigt ^^. Imorse vägde jag 61,1 kg.
Jag började dagen sorgsen, från igår. Sen fick jag ett sms av T på förmiddagen som fick tankarna att börja snurra. Han skrev att han saknade mig.. Efter det har mitt humör blivit bättre tror jag. På eftermiddagen kände jag mig nästan glad på något vis och nu ikväll har jag känt mig glad.
Jag förstår mig inte på mig själv. Jag började med 50 μg D-vitamin igår som Kostdoktorn (och många andra) rekommenderar.. istället för det rekommenderade 10 μg på Apotekets burk. Tänkte både som cancerförebyggande och mot depression ;-). Kan det redan göra mig glad!?!? Hehe, skulle inte tro det. Lär ju vara större sannolikhet att det är Stratteran som äntligen börjat få bukt med mig, eller Concertan som jag tagit i en vecka nu.
Eller så är det bara min mysko Borderline-personlighet som gör sig påmind... Vem vet.
Sen fick jag ytterligare ett härligt sms av T. Egentligen kanske det inte är så härligt, om han börjar tveka nu? Det borde kanske vara bättre om han var helt säker på vad han ville, vad han kände? Men jag kan inte låta bli att tycka om att han saknar mig också. Det kändes mkt värre förut när jag kände mig helt ensam om mina känslor.
Jag vet inte vad som är rätt och fel, bra eller dåligt i det här sammanhanget. Men jag vet att tycker otroligt mycket om T. Tänk om vi bara kunde låta det bli som det blir liksom? (Tyvärr tror jag inte att jag kan det, men jag skulle verkligen vilja sluta bry mig så jävla mkt, ta något som det kommer för en gångs skull..). Vi kunde kanske träffas då och då under hösten och se hur det känns? Se om jag kan komma ifrån min irriterande och elaka sida.. Om jag kan börja må bättre och stärka min självkänsla, då kanske jag blir snäll och normal helt automatiskt? =P
Flera kommenterade min nya frisyr på jobbet idag. Några gjorde det ju redan i fredags förstås. Många har sagt att det blev bra, en kille sa idag att det var lite åttiotal över det.. Det tycker jag också =/. Gillar det inte riktigt, att det blev så 80-talsaktigt alltså. Lite kul med en större förändring dock. Kul med lugg. T tyckte att jag var sötare.. =P
Min syster tyckte att jag blivit smalare, när jag träffade henne i lördags. T tyckte också det. Jag tycker också det. Jag känner mig lite smalare och jag vägde "bara" 60,0 kg i söndags morse, dock sket jag ut allt jag hade i tarmarna innan jag vägde mig så det kanske inte var så konstigt ^^. Imorse vägde jag 61,1 kg.
Kommentarer
Trackback
