Jag har haft en förjävlig dag. Jag vill ...
Jag har haft en förjävlig dag. Jag vill inte komma hem. Jag önskar att jag dör på vägen. När jag kommer innanför dörren kommer jag släppa ut gråten. Jag orkar inte gråta mer. Det hjälper inte. Ingenting hjälper. Jag vill lägga mig ner här i leran. Jag släpar fötterna efter mig. Jag har ingenting att komma hem till. Det är ingen som fattar hur jobbigt det är för mig att ta beslut, hur ångestframkallande det är. Det är jobbigt att inte få någon förståelse. Dom skrattar åt mig på jobbet för att jag inte vet hurdan lgh jag vill ha. Det är ingen som kan hjälpa mig. Jag måste ju veta vad jag vill? Jag vill inte leva längre. Om jag hade kunnat göra allt jag vill (röja och städa min lgh), så hade det varit skönt att ha en ledig helg, ensam. Men nu tror jag att jag antingen kommer att gråta mig igenom den, eller hetsäta fast jag inte är sugen. Då vill jag hellre dö. Jag är så besviken på att ingen medicin hjälper. Jag orkar inte vänta längre! Jag vill må bra NU, eller dö. Det finns ju inget att hoppas på längre. Jag vet inte vad jag ska göra.
Försök att inte vara så skör.♥ De skrattar säkert inte åt dig utan med dig. Försök att inte vara så pessimistisk heller. Inget blir bättre då...Förlåt att jag låter lite hård.♥ Men jag menar bara väl. Du vill ju vidare här i livet. Försök att inte ha så höga krav på dig själv o få inte ångest när du ska ta beslut. Det du väljer är säkert jättebra o bry dig inte om vad andra tycker. Lyssna till dig själv,gå din egna väg o försök att va trygg i dig själv. Då blir det bäst! Förstår att det känns ensamt o sorgset när du väl är hemma.♥ Prata lite med folk på nätet så känns det inte lika ensamt. Så småningom kmr du oxå närmare de du pratar med. Dum fråga...Men har du några att prata med?♥ Ha på tv eller radio oxå. Tystnad kan göra dig ännu mer nedstämd. Kreativitet är bra oxå! Bätter än vad man tror. Jag hoppas att det vänder lite för dig snart.♥ Jäättekram!♥♥
Det är snällt att du försöker, men du förstår inte heller =(.
"..få inte ångest när du ska ta beslut."
Kan du säga hur man undviker det då? Hur får man inte ångest när man ska ta beslut?? Kan man VÄLJA det??
Grejen är att ni som KAN ta beslut verkar inte kunna förstå att det finns människor som inte kan det. Jag VET INTE vad jag vill! Hur ska jag då kunna ta ett beslut? Jag kan skriva upp för- och nackdelar på ett papper, men det blir lika många för som emot och jag VET INTE vilka jag tycker väger tyngst! Hur ska jag då kunna ta ett beslut?
Jag frågade mamma förra helgen hur folk gör när de ska ta ett beslut eftersom jag tydligen inte har den "funktionen" i mig. Men hon kunde inte svara på det. Hur fan ska jag då göra??
Åh, det är det här som är så satans jobbigt =(. Att det inte verkar gå att förstå.
"Lyssna till dig själv,gå din egna väg o försök att va trygg i dig själv."
Jag försöker hela tiden!!!!!! Varje sekund hela dagarna försöker jag fråga mig själv vad jag vill. Vad tycker jag är bäst? Vad är viktigast för mig? Men jag får inget svar!! Jag VILL gå min egen väg, jag AVSKYR att leva på andra som jag alltid har gjort, men jag KAN INGET ANNAT! Hur gör man för att vara trygg i sig själv? Jag försöker ju! Jag försöker ju leta lägenhet själv. Jag försöker planera mitt liv nu utan T. Men det går åt skogen! Jag tycker att det är så jobbigt att jag vill ta livet av mig!
Kreativitet är bra säger du. Ja visst är det det. Jag har FÖRSÖKT! Jag HAR t o m kommit ut och joggat ett par gånger. Jag går ju t o m till jobbet varje dag. Men allt jag gör är med extremt stor ansträngning. Jag ORKAR INTE ens resa mig från toaletten. När jag ändå tillslut gör det och sätter mig framför datorn kommer jag inte därifrån. Fast jag VILL gå och laga mat. Jag VILL göra saker. Men jag förmår mig inte att göra någonting.
Jag tror inte att det går att förklara så att någon, som inte känt likadant, förstår =(.
Jag saknar motivation. Det verkar som de flesta har någon slags inre motivation att göra saker, som jag saknar.
Vad jag har fattat så hänger det ihop med tex ADD. Det är något hormon, eller kopplingar mellan nerver, som inte funkar som det ska. Då saknar man liksom förmågan att motivera sig, om det inte är något man tycker är superintressant.
Det enda som verkar kunna motivera mig att göra saker är sällskap. Att göra saker med någon annan. Tex har jag alltid behövt en kompis att plugga med i skolan, har alltid haft hjälp av pappa att göra läxorna genom hela skoltiden. Och jag kan göra saker när jag är med en pojkvän. När jag har någon som stöttar mig på något osynligt vis.
När jag är ensam är det som jag förfaller. Jag blir handlingsförlamad. De absolut enklaste grejer blir enormt jobbiga. Det tar kål på mig.
Jag förstår dig. Men du är duktig som orkar gå till jobbet, det gör du ju varje dag vad jag förstått? Jag orkar jääävligt sällan gå till skolan. Jag bara äter och spyr. Det är vad jag orkar, det är dom besluten jag orkar fatta. Jag orkar INGENTING förutom att göra det. Det är väl så att vara nedstämd/deprimerad/ledsen...
Känner också igen mig extremt mycket hur du beskrev att du var mot T. Är du svartsjuk också?
Mimmi:
Ja jag går jämt till jobbet. Det är konstigt. Men jag är rädd för att någon ska fråga någonting. Livrädd att någon ska fråga om jag mår dåligt. Konstigt det där. Jag vågar liksom inte stanna hemma.
När jag pluggade stannade jag dock hemma mer och mer. Det var bara när jag hade bestämt med någon (tex hade en laboration) som jag gick till skolan.
Jag tror att de flesta som är deprimerade skulle stanna hemma från jobbet och tillslut bara ligga kvar i sängen. Liksom förfalla på det sättet. Jag kommer att ta livet av mig INNAN jag stannar hemma från jobbet. Jag tror att den dagen jag inte går till jobbet tar jag livet av mig (eller har gjort det kvällen innan ^^).
Jag fattar inte hur du orkar gå till skolan alls när jag läser din blogg =/.
Nja, jag vet faktiskt inte. T flörtade inte med andra och andra flörtade inte med honom. Det har alltid varit tvärtom i mina relationer. Det är jag som varit den flörtiga, otrogna typen =/. Jag är väl mer avundsjuk. Avundsjuk på att han tex ikväll är med sina arbetskompisar hellre än åker hit för att han längtar så mkt efter mig ^^. Jag vill ju alltid hellre vara med honom än mina kompisar. MKT hellre. (Nej, vi är inte tillsammans..)
Usch vad jag känner mig dålig och hemsk =(.
Kramar!
Det gör inte min heller men jag blir svartsjuk OCH avundsjuk på allt ändå. Svartsjuk på hans familj, främst på hans mamma och systrar (dom har superbra relation)... Jag är också den som flörtar med andra, men jag skäller ut honom för att han tycker att en kändis är snygg, eller tittar på någon för mycket!? Vart tog logiken vägen? Har ett enooooormt berkäftelsebehov och är sjukt misstänksam.
Vill också hellre vara med honom än mina kompisar. Lyckligtvis vill han vara med mig nästan hela tiden också, fastän jag tenderar att förvandlas till hulken ibland. Jag är nog mer svartsjuk än avundsjuk dock. Är otroligt rädd att förlora den enda jag har (trots att jag flörtar med andra ibland..) inte heller logiskt. :/ Det blev en lång kommentar.
KRAM!
Ja det är ju sjukt vad ologisk man kan vara =(. Känslorna kommer före logik och förnuft.
Men trots dessa "dumheter" så kanske partnern kan förstå? Om man pratar med varandra när man inte känner sig arg och svartsjuk. Det är ju på något konstigt sätt av kärlek och rädsla att förlora det viktigaste man har, som man beter sig som ett svin (hur konstigt det än verkar). Och antagligen för att man mår så dåligt?
Ja inte vet jag. Men T har förstått ganska bra tror jag. Han har ju stått ut jättelänge.. =/. Ibland hjälper det ju inte att förstå att man egentligen betyder allt för någon, man orkar inte ändå. =( Det är väl förstås oerhört påfrestande att betyda allt för någon också..
Förlåt jag ville bara hjälpa dig. Menade inget annat. Svårt att förklara hur på alla saker...Svaret på hur du inte ska få ångest av att fatta beslut är att va trygg i dig själv o va nöjd med det du väljer...Som jag skrev. Svaret på hur du ska känna dig trygg i dig själv o va nöjd med dina val,det vet jag inte. Det får du jobba med. O jag vet att du gör det. Jag vet att du jobbar med allting o du är otroligt stark! Du är jätteduktig som tar dig till jobbet. Det är jättebra att du har försökt att va kreativ. Det är jättebra att du verkligen har försökt o försöker med allting. Det var inte menat att idiotförklara dig eller så...
Alltså svaret på nästan allting är att inte vara så osäker o vela med allting. Hur du inte ska va det vet jag inte heller. Men som du skrev så har du säkert nån diagnos som add...Det påverkar ju. O att du mår så psykiskt dåligt det är ju INGEN bra kombination. Det är det som gör att du inte orkar med saker...
Folk förstår mer än vad du tror. Men vi är inga feer som kan slå med våra trollspön o bara få dig att må bra. Det har du ju inte sagt eller krävt heller. Men att bara kunna svara på hur du inte ska få ångest o.s.v är nästan detsamma som att bara slå med ett trollspö. Vi kan inte svara på hur du ska göra med såna psykiska saker riktigt. Vi kan bara komma med råd. Åter o åter igen kommer du att få höra "Du behöver bara tro på dig själv. O va inte så osäker o.s.v"...Vi har inget annat att komma med. För det är svaret o den enda lösningen på problemen.
Men som sagt. Du är jättestark o jätteduktig! O nu vet jag att inga råd kan hjälpa dig. Jag tror att du behöver gå i terapi eller läsa några böcker om tänkande för att kunna gå vidare. Eller så behöver du nåt riiktigt starkt piller!(Typ droger.)Eller helt enkelt bara nån som gör allt åt dig...Förlåt mig. Blir bara så frustrerad...O lite orolig för dig.
Förstår oxå att din kärlek o längtan till T påverkar dig. Jag hoppas att ni kmr närmare varandra igen eftersom du verkligen älskar honom.Om ni inte gör det så hoppas jag att du lyckas komma över honom. Det finns nån för dig! Det finns nån för alla. Kanske är T den rätta för dig,kanske inte. Men du kmr inte att leva ensam i resten av ditt liv. Hoppas att jag inte får nåt ilsket tillbaka för jag menar INGET illa! Kram!
Nej, du får inget ilsket tillbaka den här gången. Du får mig att gråta. Jag vet att du inte menar något illa.
Jag är tacksam för din första kommentar eftersom den fick mig att försöka förklara hur jag känner och hur jag är. Och jag är tacksam för din andra kommentar eftersom den förklarar att du förstår mer än vad jag trodde.
Även om det är så att inga råd kan hjälpa mig, så betyder kommentarerna mycket. Med eller utan råd. Det är ju någon som sitter någonstans och bryr sig.
Vem är du? Varför läser du här? Mår du, eller har du mått, dåligt?
Kram!
Jag är lite anonym. Jag läser din blogg för att jag tycker den är ärlig o intressant. Jag känner igen mig mkt i dig. Jag mår oxå dåligt. Men det är på bättringsvägen. Tycker väldigt mkt om din blogg. Den bästa jag har käst hittills. Förlåt att jag fick dig att börja gråta. Kram!
OK. Nu vet jag ju inte hur många bloggar du har läst, men jag kan inte låta bli att bli väldigt glad och rörd av att du skrev att min blogg är den bästa du har läst hittills och att du tycker att den är ärlig och intressant! Tack för det! <3
Vad skönt att du är på bättringsvägen!
Och att du fick mig att börja gråta är mest positivt, det du skrev berörde mig.
Massa kramar till dig!
Jag har läst ganska många bloggar. Jag tycker att många är väldigt bra men anledningen till att jag fastnat för just din blogg är att jag känner igen mig skrämmande mkt i dig! Den är väldigt djup ibland o du förklarar dina känslor bra. Hoppas att det bättrar sig för dig oxå. Massa kramar till dig med!^^
