Ätstörning

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag gjorde det dummaste jag nånsin gjort igår kväll tror jag.. jag frågade T om han hade hittat och/eller letat efter min blogg (den här anonyma alltså). Eftersom han är ärlig så var han ju tvungen att svara ja. Han hade kollat upp den redan i julas (!) och läst minst ett år tillbaka i tiden...

Dum som jag är så har jag pratat ganska mkt om bloggen. Innerst inne har jag ändå önskat att han skulle försöka kolla upp den för att visa att han bryr sig. Att han vill veta hur jag verkligen mår och hur jag känner. MEN jag förlorar ju bloggen på ett sätt. Jag kan aldrig mer vara helt öppen. Skriva rakt ut vad jag känner och tänker. Den enda lösningen är väl om han lovar att aldrig mer gå in här och läsa. Då skulle jag kanske kunna vara lika öppen och känna mig "fri" som jag har gjort hittills, nästan iaf. Jag skulle nog ALDRIG skriva exakt vad jag känner, tycker och tänker om T (iaf inte om det är ngt negativt då..).

Hade jag inte frågat igår så hade jag varit lyckligt ovetande om att han läste här. Och då hade det väl inte spelat mig någon roll.. Fast han borde ju få lite dåligt samvete att läsa i hemlighet?

Nu ska jag sätta mig och läsa vad jag skrivit för hemliga pinsamheter som han nu vet om. Usch.