Första vanliga dagen
Vikt: 62,9 kg (urk)
Det är skönt med familjen när man går igenom svåra saker. Min brors fru, som är barnmorska, och som vi berättade att jag var gravid för redan i Idre har messat varje dag, har pratat länge med min syster, mamma och Ts mamma. Alla är så gulliga ♥. Har berättat för en kompis också och hon har också hört av sig varje dag naturligtvis.
Usch, igår var typ värsta dagen i mitt liv. Fy fan vad jag hade ont! Ändå hade jag fått flera smärtstillande piller.. Det vara "bara" i knappt en timme jag hade jätteont, men det var gott och väl tillräckligt. Tog de extra smärtstillande jag hade fått och visste inte hur jag skulle överleva när kramperna/smärtan inte gick över. USCH. Stackars T som bara kunde sitta och titta på typ. Tur att han var här iaf, känns som jag hade dött om jag varit ensam. Visste inte om jag skulle ligga, stå, gå eller sitta. Kunde inte göra någonting, men låg tillslut på sängen med T sittandes brevid och bara kved.. eller vad jag nu gjorde.
Tillslut gick det ju över iaf. Långsamt blev det bättre och bättre och på kvällen kände jag mig riktigt bra t o m. Blödde rätt mkt igår, iaf varje gång jag gick på toa, så det var ju bra iaf. Hoppas verkligen allt kommer ut nu bara så jag slipper göra om skiten! Det vägrar jag...
Idag har jag mått väldigt bra. Har inte ens mått illa! Helt fantastiskt. Måste använda bindor tyvärr (p g a infektionsrisk med tampong), så hade typ blöja på mig på jobbet idag heeh.. men men, det funkar.
Igår var jag på ett första läkarbesök på NPU. Min terapeut har nämligen skickat en remiss dit för att utreda om jag har nån neuropsykiatrisk sjukdom, typ autism eller ADHD (i mitt fall isf ADD).
Fick träffa en helt OTROLIGT BRA läkare!! Jag är så förvånad (tyvärr?), har aldrig träffat nån bra läkare förut vad jag kan komma ihåg. I alla fall inte i närheten av den här. T var med mig och vi var hos läkaren i en timme. Han frågade om allt möjligt, lyssnade noga på allt vi hade att säga, men kunde ändå gå vidare smidigt så att vi hann med allt han ville ta upp och få reda på. MKT bra.
Han sa att jag var prioriterad i den jättelånga kön och att de skulle försöka höra av sig om ca en månad för att meddela mig ungefär när jag kan tänkas komma på själva utredningen (som är en vecka lång). Det är typ ett och ett halvt års väntetid, så jag är ändå tacksam att jag fått komma relativt snabbt på det här första läkarbesöket (min remiss skickades nångång i höstas).
Jag tror att den tydligaste svårigheten jag har som kan bero på nåt neuropsykiskt är att jag har så svårt för att ta tag i saker och få något gjort. Och att jag har nån slags ångest som jag inte vet vad den beror på. Kan bero på mkt, men en sak kan vara just att jag känner mig misslyckad för att jag tycker att jag aldrig klarar av något.
Ja ja, det var det. T åkte hem imorse så nu sitter jag här och har ätit för mkt igen........ ska äta mer av det jag har här och sen spy då... förstås.... (hata).
Det är skönt med familjen när man går igenom svåra saker. Min brors fru, som är barnmorska, och som vi berättade att jag var gravid för redan i Idre har messat varje dag, har pratat länge med min syster, mamma och Ts mamma. Alla är så gulliga ♥. Har berättat för en kompis också och hon har också hört av sig varje dag naturligtvis.
Usch, igår var typ värsta dagen i mitt liv. Fy fan vad jag hade ont! Ändå hade jag fått flera smärtstillande piller.. Det vara "bara" i knappt en timme jag hade jätteont, men det var gott och väl tillräckligt. Tog de extra smärtstillande jag hade fått och visste inte hur jag skulle överleva när kramperna/smärtan inte gick över. USCH. Stackars T som bara kunde sitta och titta på typ. Tur att han var här iaf, känns som jag hade dött om jag varit ensam. Visste inte om jag skulle ligga, stå, gå eller sitta. Kunde inte göra någonting, men låg tillslut på sängen med T sittandes brevid och bara kved.. eller vad jag nu gjorde.
Tillslut gick det ju över iaf. Långsamt blev det bättre och bättre och på kvällen kände jag mig riktigt bra t o m. Blödde rätt mkt igår, iaf varje gång jag gick på toa, så det var ju bra iaf. Hoppas verkligen allt kommer ut nu bara så jag slipper göra om skiten! Det vägrar jag...
Idag har jag mått väldigt bra. Har inte ens mått illa! Helt fantastiskt. Måste använda bindor tyvärr (p g a infektionsrisk med tampong), så hade typ blöja på mig på jobbet idag heeh.. men men, det funkar.
Igår var jag på ett första läkarbesök på NPU. Min terapeut har nämligen skickat en remiss dit för att utreda om jag har nån neuropsykiatrisk sjukdom, typ autism eller ADHD (i mitt fall isf ADD).
Fick träffa en helt OTROLIGT BRA läkare!! Jag är så förvånad (tyvärr?), har aldrig träffat nån bra läkare förut vad jag kan komma ihåg. I alla fall inte i närheten av den här. T var med mig och vi var hos läkaren i en timme. Han frågade om allt möjligt, lyssnade noga på allt vi hade att säga, men kunde ändå gå vidare smidigt så att vi hann med allt han ville ta upp och få reda på. MKT bra.
Han sa att jag var prioriterad i den jättelånga kön och att de skulle försöka höra av sig om ca en månad för att meddela mig ungefär när jag kan tänkas komma på själva utredningen (som är en vecka lång). Det är typ ett och ett halvt års väntetid, så jag är ändå tacksam att jag fått komma relativt snabbt på det här första läkarbesöket (min remiss skickades nångång i höstas).
Jag tror att den tydligaste svårigheten jag har som kan bero på nåt neuropsykiskt är att jag har så svårt för att ta tag i saker och få något gjort. Och att jag har nån slags ångest som jag inte vet vad den beror på. Kan bero på mkt, men en sak kan vara just att jag känner mig misslyckad för att jag tycker att jag aldrig klarar av något.
Ja ja, det var det. T åkte hem imorse så nu sitter jag här och har ätit för mkt igen........ ska äta mer av det jag har här och sen spy då... förstås.... (hata).
Kommentarer
Trackback
