Ätstörning

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vill ta livet av mig, men jag vågar (vill?) ändå inte. Jag vill leva lycklig, men jag kan inte! Det går inte! Jag kan inte rycka upp mig! Jag kan inte bara bestämma mig för att vara glad. Jag vet inte hur man gör.

Jag har hetsätit men jag har inte spytt och tror inte att jag ska göra det heller, gjorde inte det igår och orkar fan inte göra det idag heller. Det är skönt att vara ensam hemma, men T kommer hem om en halvtimme och då kommer jag bli handlingsförlamad som vanligt. Lägga mig på sängen och må så dåligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Varför blir det så? Varför känns det så? Varför kan jag bara inte vara normal?

Jag kan inte leva med någon och jag kan inte leva ensam. T har köpt hem mjölk utan att dricka upp den. Han har lämnat kvar glass från igår. Han diskar inte disken ren. Hans saker är i vägen på fel ställen. Han bryr sig inte om att lägenheten är vidrigt ostädad och att lakanen i sängen är äckliga. Han själv är i vägen. Det känns som jag inte kan göra något. Jag kan inte gå från ett rum till ett annat, jag kan inte byta om, prova kläder, gå på toa, blogga, laga mat, städa. Men jag står inte ens ut med tanken på att vara ensam heller. Jag hatar det, det vet jag. Jag vill inte vara ensam. Jag vill ha någon att älska. Jag vill vara med någon jag älskar. Men jag vill må bra samtidigt!! Inte dåligt!!!!

Jag har blivit så förvirrad på senaste tiden. Jag glömmer saker hela tiden. Jag glömde att ha i jordgubbar i jordgubbssalladen jag gjorde imorse som matlåda till jobbet. Jag har glömt att öka Strattera-dosen med 10 mg vilket jag borde ha gjort i lördags. Jag hatar mig själv mer och mer för varje gång jag kommer på vad jag glömt.

T ringde precis, han är så otroligt trög! Han fattar inte att om jag vill vara hemma själv så är det för att kunna hetsäta. Han verkar inte heller fatta att jag ALLTID måste hetsäta klart innan tex en ny månad (som imorgon 1 juli) då jag i princip alltid "börjar om". Ändå säger han att han har läst typ ett år av min blogg. Då borde han faktiskt veta det. Jag har ju för fan förklarat det hundra ggr i bloggen. Det måste vara för att han är kille. Jag hatar män. Föraktar dom. Dom är så otroligt IQ-befriade så det finns inte på världskartan. Man måste säga EXAKT vad man vill, menar, tänker för att de ska förstå någonting. Dom kan inte lägga ihop ett plus ett själva. Generellt. Jävla förbannade idioter!!!!!!!!!! Förresten föraktar jag nästan alla människor. Jag tycker att dom flesta är dumma i huvudet. Ointelligenta och tröga idioter. Trögast av alla är väl jag själv.

Skjut mig.