Gjort slut
Jag har gjort slut med T. För hundrasjuttioelfte ggn. Han gör mig ledsen och irriterad och vi vill inte samma saker, varför ska jag vara tillsammans med honom då?
När jag gråter över något av det värsta jag gjort i hela mitt liv, något jag behöver älta och prata om, med T, då pratar han bort det. Han bryr sig inte ett skit om det. För honom var väl inte aborten någonting. Han bar aldrig på något barn, han kände aldrig någonting och han kan lätt glömma det och gå vidare. Han kan inte ens trösta mig.
Just det spelar inte så stor roll, att han inte tröstar mig. Det som spelar roll är att han inte bryr sig. Han ringer inte ens upp mig när jag är så ledsen. Istället surfar han runt och kollar på bilar!? Det är det som är viktigt för honom, det är det han bryr sig om.
Alla killar kanske är så? Jag tror inte det, men jag hatar killar ändå. De är vidriga. Jag önskar att jag var lesbisk. Det har jag alltid gjort. Jag har alltid hatat killar. De är äckliga, fula, dumma och värdelösa!!!!!!!!
Om vi bodde i hop hade det varit en annan sak tror jag. Då pratar man automatiskt när man fixar mat eller äter eller bara går om varandra hemma. Då finns det tid för att surfa och kolla på bilar eftersom man ändå är tillsammans. Nu träffas vi inte på vardagarna, då vill jag prata i telefon eller på msn. Då vill jag känna att jag är längtad efter och inte nån man måste kontakta en gång om dagen för att det ska vara så. Jag vill vara som nykär alltid och jag vill alltid ha en nykär kille.
Om jag träffar någon ny kille måste det vara någon som kan ge mig tillräcligt med bekräftelse och han får gärna behöva mycket bekräftelse själv.
Jag skulle så gärna vilja hetsäta nu. Jag har ätit alldeles för mycket ikväll och jag behöver verkligen hetsäta eftersom ingen bryr sig, men jag måste jobba imorgon. Jag måste orka upp och jag orkar inte vara vaken halva natten nu. Jag hatar det! Jag hatar mig själv. Jag hatar mitt liv. Jag hatar allting.
Jag måste hämta tvätten fast jag är helt rödgråten och tårarna fortfarande rinner. Jag måste tvätta mig och bestämma vad jag ska ha för kläder på mig imorgon, det lovade jag min terapeut idag (för att jag ska slippa stå och välja kläder imorgon bitti) men det skiter jag i. Jag vill skriva ett "dagens-inlägg" om vad jag har ätit idag. Jag vill föra över mina bilder från mobilen till datorn. Men jag hinner inte för jag måste gå och lägga mig.
Jag skulle vilja döda T också. Skära honom sönder och samman och hänga upp honom på väggen. Jag måste våga ta livet av mig nångång för jag vill verkligen inte leva längre.
När jag gråter över något av det värsta jag gjort i hela mitt liv, något jag behöver älta och prata om, med T, då pratar han bort det. Han bryr sig inte ett skit om det. För honom var väl inte aborten någonting. Han bar aldrig på något barn, han kände aldrig någonting och han kan lätt glömma det och gå vidare. Han kan inte ens trösta mig.
Just det spelar inte så stor roll, att han inte tröstar mig. Det som spelar roll är att han inte bryr sig. Han ringer inte ens upp mig när jag är så ledsen. Istället surfar han runt och kollar på bilar!? Det är det som är viktigt för honom, det är det han bryr sig om.
Alla killar kanske är så? Jag tror inte det, men jag hatar killar ändå. De är vidriga. Jag önskar att jag var lesbisk. Det har jag alltid gjort. Jag har alltid hatat killar. De är äckliga, fula, dumma och värdelösa!!!!!!!!
Om vi bodde i hop hade det varit en annan sak tror jag. Då pratar man automatiskt när man fixar mat eller äter eller bara går om varandra hemma. Då finns det tid för att surfa och kolla på bilar eftersom man ändå är tillsammans. Nu träffas vi inte på vardagarna, då vill jag prata i telefon eller på msn. Då vill jag känna att jag är längtad efter och inte nån man måste kontakta en gång om dagen för att det ska vara så. Jag vill vara som nykär alltid och jag vill alltid ha en nykär kille.
Om jag träffar någon ny kille måste det vara någon som kan ge mig tillräcligt med bekräftelse och han får gärna behöva mycket bekräftelse själv.
Jag skulle så gärna vilja hetsäta nu. Jag har ätit alldeles för mycket ikväll och jag behöver verkligen hetsäta eftersom ingen bryr sig, men jag måste jobba imorgon. Jag måste orka upp och jag orkar inte vara vaken halva natten nu. Jag hatar det! Jag hatar mig själv. Jag hatar mitt liv. Jag hatar allting.
Jag måste hämta tvätten fast jag är helt rödgråten och tårarna fortfarande rinner. Jag måste tvätta mig och bestämma vad jag ska ha för kläder på mig imorgon, det lovade jag min terapeut idag (för att jag ska slippa stå och välja kläder imorgon bitti) men det skiter jag i. Jag vill skriva ett "dagens-inlägg" om vad jag har ätit idag. Jag vill föra över mina bilder från mobilen till datorn. Men jag hinner inte för jag måste gå och lägga mig.
Jag skulle vilja döda T också. Skära honom sönder och samman och hänga upp honom på väggen. Jag måste våga ta livet av mig nångång för jag vill verkligen inte leva längre.
Kommentarer
Trackback
