Ätstörning

Messade inte T på hela dagen, trots att han skickade ett sms imorse. Jag är så otroligt töntig. Jag vet inte riktigt vad jag vill. Orkar inte vara tillsammans med honom för att jag mår så jäkla dåligt. Oroar mig för allt möjligt och irriterar mig och är avundsjuk. Samtidigt älskar jag honom och vill vara med honom jämt ^^.

Satt och funderade på det idag. Att jag beter mig som en trotsig unge. OM han skulle tröttna på mig när jag vägrar att höra av mig, om han skulle göra slut och skita i mig, då skulle jag bli helt förstörd. Ångra mig och försöka få tillbaka honom och hålla på. Jag tror att jag gör så här för att såra mig själv. Har trott att jag vill såra honom, att jag vill vara elak på nåt sätt, men idag kom jag på att det är nog mig själv jag vill såra.

Grejen är att jag var ju otrogen mot min förra pojkvän och han gjorde slut. Efter det ångrade jag mig så otroligt mycket och ville absolut ha tillbaka honom. Tog väl över ett halvår iaf innan jag kom över honom. Det hjälpte väl att jag träffade T sen på våren också förstås. När jag tänker efter känns det som att otroheten och att jag vill göra slut med T "bara" är något jag gör för att såra mig själv. På något sätt vill jag testa var gränsen går. Göra mig själv olycklig. Knäppt, men jag tror det är så.

Jag vet ju att nånstans finns det en gräns för vad killen kan ta. Tillslut kommer han inte att orka med mig längre. Jag kanske är så rädd för att det ska bli så att jag själv måste pressa mig fram till den gränsen innan han gör det? Det kanske är så att jag inte tycker att jag är värd att må bra, och därför måste jag hela tiden göra mig själv olycklig? Jag sårar andra för att det sårar mig själv? Vem vill eg vara elak liksom?? Men jag vill det, eller känner att jag "måste" vara det. Jag har ett slags behov av att såra och vara elak för att jag hatar mig själv.

Jag förstår mig faktiskt inte på mig själv =/.

Iaf så orkade jag inte hålla på och barnsla mig mer när T skrev på msn ikväll. Han frågade om han fick komma hit imorn och om jag skulle öppna dörren om han kom. Tror tyvärr att han inte skulle våga komma om jag inte hade svarat, och eftersom jag absolut vill att han ska komma ^^, så kände jag mig tvungen att svara. Helst hade jag ju velat att han bara skulle ha kommit fast jag inte hade svarat, och gått in med sin nyckel. Hade jag verkligen verkligen inte velat att han skulle komma (tex om jag hade tänkt hetsäta) så hade jag ju hört av mig till honom och sagt att han absolut inte under några villkor fick komma. Hela grejen är ju att jag hade velat att han kommit på det själv...

Jag hatar killar. Tänk vad skönt det hade varit om jag blivit lesbisk istället! Hur kan man tycka så mkt om ngt man hatar?? Det är skumt det där.

Jo just det, T lovade för ett par veckor sen att han inte skulle läsa bloggen mer. Ändå läser han tydligen här (han kommenterar grejer jag skrivit). Först tänkte jag att "jaha, då kan jag väl inte skriva vad jag vill nu i alla fall då.. fan helvetes jävla skit" typ..., men sen tänkte jag att "vem fan bryr sig!? jag skiter i allt och jag skiter i honom, blir han sårad eller tycker att jag är äcklig så tänker jag inte bry mig!" Jag tänker skriva vad jag vill i alla fall, iaf försöka göra det ^^.

Och imorn kommer han vilja äta middag här eftersom han kommer redan halv sju, men jag tänker inte gå och oroa mig över det heller (även om jag redan har börjat tänka på det som kanske märks..). Jag tänker äta resterna av min lunchlåda och han kan svälta ihjäl eller fixa nåt själv, så det så. Och nu vägrar jag tänka på det mer!!