Ätstörning

Är hemma från Sthlm nu iaf. Men mår inte alls bra för det. Känner att ångesten stiger nu hela tiden minut för minut. Vet inte vart jag ska ta vägen. T är här och jag hatar det. Jag vill bara att han ska dra härifrån. Försvinna. Jag vill vara ensam! Ifred!!!!

Vi hade inte bestämt när han skulle komma idag till Sthlm och inte var och när vi skulle träffas. Åkte iaf till min farmor och mamma och jag åt lite lunch där. T messade och ringde hundra ggr kändes det som, han kom till Sthlm vid elva, men vi träffades inte förrän kl tre. Under alla de timmarna från att jag vaknade vid tio till kl tre så mådde jag asdåligt bara för att jag inte visste hur dagen skulle bli.

Nu mår jag asdåligt av ingen anledning alls. Usch usch usch! Jag vill fortf inte leva. Inte gå tillbaka till jobbet. Inte vara med T. Jag vill vara ensam och hetsäta. Äta mig till döds eller svälta mig till döds.

När jag såg mig naken i spegeln förut såg jag att jag verkligen är asfet nu. Jag hatar det. HATAR. Det är äckligt. Jag vill trivas i min kropp (såklart), vara smal och fin.

Känner mig iaf inte uppsvullen längre som de veckorna när jag var gravid. Det är skönt, även om brösten har blivit obefintliga igen...

Har köpt en påse med godis. Vill äta det nu och dricka te ENSAM framför datorn och surfa runt och läsa bloggar. Men det går inte när T sitter framför TV:n. Jag hatar det! Hatar att inte få vara ensam. Jag har ont i magen också, av ångest tror jag. Kanske ska ta några Atarax? Det kanske hjälper.. ÅÅhh snälla gud jag orkar verkligen inte mer!